Den som väntar...

Ja, som de säger "Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Idag satt jag ute någon timmer i mitt gömsle och det var några Talgoxar och Blåmesar där men inte mycket. Fick dock några bra bilder innan det åter blev helt tomt. Efter ca en halvtimme av både tomhet och tystnad gav jag upp och gick in. Men jag lämnade kamerorna ute i gömslet då jag var helt säker på att det skulle dyka upp lite fåglar senare på dagen och då tyckte jag det fanns ingen idé att packa in utrustningen i plastpåsar och liknande utan de fick ligga kvar ute, då jag ändå kunde ha full uppsikt på sakerna så gjorde det inget att de låg kvar.
Efter någon timme inne så tittar jag ut på baksidan av någon anledning och dröm om min förvåning när jag i en liten gran som finns i våran häck ser ett tjugotal Sidensvansar sitta helt öppet.
I detta ögonblick kastade jag på mig kläderna och eftersom jag hade utrustningen kvar ute på framsidan så kunde jag ju inte försöka smyga mig på dem genom att öppna något fönster eller liknande. Nä, det var bara att ut på framsidan och försöka smyga sig på dem. Jag började med att smyga runt ena knuten och fick några bilder på ca 30 meters håll. Trotts ganska så långt avstånd så fick jag riktigt bra bilder men jag ville ju naturligtvis närmare. Att smyga från detta håll som jag nu fotat ifrån såg jag som helt omöjligt så jag vände och tog andra hållet i stället.
Jag tog mig sakta men säkert närmare och närmare och de satt snällt kvar i trädet och de flög fram och tillbaka till våran vinbärsbuske som vi inte hade plockat av i höstas.
Medan jag smög mig närmare så fotade jag lite hela tiden då jag räknade med att de snart skulle flyga men då skulle jag i alla fall ha fått några bilder.
Jag lyckades faktiskt ta mig så nära så jag stod på ca 5-6 meters håll. På detta avstånd stod jag sedan ett bra tag och det blev en massa bilder.
Att jag kom så nära tror jag beror på både att jag tog det väldigt försiktig så de såg att det inte var något att vara rädd för samtidigt som Sidensvansar kanske inte heller är så rädda av naturen. Jag har tyvärr ingen erfarenhet av dessa fåglar då det är första gången jag ser dem på min tomt. Men jag var mycket glad över att de har hittat hit för de är otroligt vackra fåglar.
Så jag kan väl bara säga att dessa Sidensvansar räddade min helg så nu kan man ta en veckas jobb igen :-)



Läs även andra bloggares åsikter om Sidensvans, foto, fotograf, bild, fåglar, Vikarbyn