Datorkrångel

Ja dessa datorer. Skulle bara göra en snabbinsats idag för att koppla in en router hos en vän. Men som om man inte hade lärt sig det vid detta laget att snabbreparationer ska man inte hoppas på när det gäller datorer.

Efter första supportsamtalet till Telia fick vi reda på att vi skulle nollställa modemet och vänta 10-12 minuter så skulle det fungera så bra igen. Vi gjorde detta och väntade. Nä, inte hände det något.

Nytt samtal och massa testande hit och dit men inget som hjälpte. Vi fick förslag på att prova om det fungerade på en annan dator. Så vi tackade åter för den lilla hjälp vi fick och provade en annan dator. Men nej, inte heller på en annan dator fungerade det.

Så vi gjorde ett tredje försök hos supporten och denna gången så han direkt felet (hoppas vi i alla fall). Modemet hade fått en så kallade MAC-låsning. Ja, jag tänkte säga till honom att hade de haft Mac så skulle det inte ha låst sig men nu var det ju inte en sån Mac som låst sig utan modemet hade låst sig på en Mac adress.

Enligt honom skulle vi dra ur nätverkskabeln och låta den vara ur i minst en timme sen skulle det fungera.

Så nu är det bara att hoppas att det fungerar i morgon när jag ska dit igen för att försöka få igång routern. Hur som helst så gäller det att veta vem man besöker för i morgon får jag även en välbehövlig massage vid besöket och sådana kunder vill man inte missa att besöka :-)

Nu är det bara att hoppas på att ingen misstolkar detta också men det är det säkert men då får det väl vara så då.

Så det kan bli

Jag har sagt att jag skulle sluta skriva här då jag misstänker att min blogg ibland används för att skada. Det finns tydligen de som inte gör annat än att göra allt för att göra andra illa. Och då de skadar mina vänner vill jag inte vara med längre. När de inte kommer åt mig så siktar de i stället på andra mål för att få mig att må dåligt.

Men nu är jag ändå här och skriver men hädanefter kommer jag att ändra struktur på skrivandet. För även om jag själv gärna skriver om det jag tycker är roligt och det som händer omkring mig så har det ju visat sig att det får jag sluta med då det som sagt används emot mig och mina närmaste vänner.

Känns dock lite trist att få lov att hålla dessa roliga och trevliga stunder för sig själv men det får man väl leva med.

Hur som helst så hoppas jag inte detta ska kunna användas emot något (förutom mig då vill säga men det kan jag ta). Igår så åkte jag och min yngste son till Mora för att storhandla. Enbart mat var tanken men det blev lite mer. För detta med att bara titta är inte bra har jag märkt. Det blev nämligen inte bara mat utan det blev en ny bil också, trotts att vi bara skulle titta för skoj skuld.

Har i och för sig tänkt ganska länge varför jag skulle sitta och åka i en så stor bil som jag gör när det bara drar extra bensin, så det kommer nog bli bra med en mindre bil.

Nu är det ju bara att hoppas att den verkligen blir billigare drift. Det var ju nämligen så att att den var väldigt kul att köra och framför allt att trycka lite extra på gasen, och då brukar det inte bli så ekonomiskt i alla fall, men jag ska försöka låta bli att vara så tung på foten så ska det nog gå bra. Hur som helst så tyckte min son i alla fal det var otroligt kul att åka i denna bilen (när foten blev lite tung) så alltid roar man någon och vad gör man inte för sina barn :-)

Mycket idag

Ja idag har jag hunnit med mycket.

Började dagen med att åka till Glitjärn för att spana på lite fåglar. Tyvärr var det ingen större aktivitet där så några bra bilder blev det inte. Däremot var det bra rofyllt att bara sitta där och njuta lite i det härliga vädret, trotts lite blåsigt.

Väl hemma igen så gjorde jag klart bokslutet och fick deklarationen inskickad så nu slipper man även tänka på den.

Mitt på dagen tog jag en promenad upp på toppen av Vikarbyn och fotade lite Islandshästar. Dessa små härliga hästar är så otroligt underbara.

Efter denna promenaden så blev jag sedan upphämtad för att vara vägvisare till Leksand för att titta på en stallplats.

Det kan inte vara lätt att äga en häst som man inte kan ta hem på grund av avsaknad av plats. Och inte är det bara att kasta in dem var som helst heller. Hade jag bara haft en plats så skulle jag nog inte tvekat en sekund att hjälpa till i detta läget. Då jag både ser och känner hur ägaren lider med situationen som den är just nu. Och inte bara det för den delen, jag måste även medge, om någon nu lyckats missa det. Och det är att jag älskar dessa hästar :-)

Nu tänker jag gå ner till några kompisar och äta nybakade bullar, mmm.

Ha en trevlig kväll alla mina vänner där ute.

Ska man eller inte?

Ja den stora frågan idag är om man ska skaffa sig lite höns eller ej, eller idag? Har faktiskt tänkt på det ett tag men idag var jag och titta på några och det skulle faktiskt vara lite trevligt att få lite egna ägg. Och dessa höns är ju faktiskt riktigt vackra, eller kommer att bli i alla fall :-)

Den ljusbruna hönan är faktiskt lite extra kul för om ni tittar på hennes ben så är det gröna, jaha vad är det för kul med det nu då? Ja, kanske inte det är så kul men denna hönan kommer nämligen att värpa gröna ägg, det är lite kul i alla fall.

I övrigt har dagen faktiskt vart ganska normal på jobbet även om jag mest gått runt och sett till att allt fungerat med datorer och allt då massor av elever har skrivit nationellt prov i svenska. Och jag måste säga att det flöt på riktigt bra faktisk. Några småproblem dök upp men de var inget allvarligt alls.

Och bara av den anledningen så fick jag lite tid över att besöka djurhuset och titta på höns och fick även vara med på en kloklippning av en grå Jako.

Så lite händelserik dag var det dock och så fick jag ju naturligtvis träffa mina elever igen som vart i Ungern och så har jag börjat planerat ännu en resa. Må nu det bli tredje gången gillt så jag verkligen kommer i väg denna gången. Har ju nu haft biljetter till två resor och ingen har jag kommit iväg på så nu gäller det.

Besök hos Elisabeth i Saltzburg, Österike. Planerad tidpunkt denna gången är i slutet av Juni.

Vilka vänner...

Ja vad säger man. Från glädje till sorg, från glädje till glädjetårar på ett dygn.

Så kan livet var när man har härliga vänner.

Nu var det dock inte alls tänkt att mitt inlägg igår skulle resultera i att man skulle bli belönad med en blomma men så blev det i alla fall.

Har man vänner som mina så kanske man ska hålla lite för sig själv om man inte ska bli överraskad på liknande vis.

För om energin sögs ur mig igår så startade dagen idag nästan lika bra som igår morse men istället för att få glädjen ursugen så blev man överraskad i dag på eftermiddagen så man totalt kom av sig med allt och ja, ibland blir man sentimental och inte har en aning om vad man ska säga eller göra, men jag lovar det värmde djupt.

Även om jag på någotvis känner mig skyldig till att sagt för mycket och att det inte alls var min mening att såra så lovar jag att denna blomma ska bli varmt omhändertagen.

Att det kan vända så fort...

Ja ibland kan humöret vända fort. Från att morgonen hade startat precis som den ska utan några som helst problem och med ett glatt humör åkte jag till jobbet. Med andra ord precis som det ska vara.
Men på bara några sekunder vänder allt då jag ser en vän komma och som ser allt annat än pigg och glad ut.

Det var som att all min positiva energi bara sögs ur kroppen på mig och det mesta kändes tungt resten av dagen. Trotts försök att koppla bort så fungerade det bara inte idag.
Många gånger tycker man att det skulle vara praktiskt och kul att kunna läsa av personer men i sådana här tillfället skulle man helst tycka att man inte hade den förmågan. Man känner sig otroligt hjälplös på något vis. Framför allt då man är en person som vill hjälpa till och vill alla väl ( i alla fall sina vänner).
Jag kan bara hoppas att någon del av min positivitet som jag hade i morse kom till någon nytta i alla fall.
Man kan ju börja fundera varför man ibland har så lätt att ta till sig av vissa andras olycka och sorg?

Men någon gång ska man väl även lära sig att kontrollera dessa känslor förhoppningsvis, men för tillfället verkar det bara som om jag känner av precis hur vissa människor mår och känner. Som tur är så kan jag ju även känna av de positiva energierna men då det är så lätt i de situationerna då man bara blir glad och lycklig så tänker man kanske inte lika mycket på det dessa gånger tyvärr.
Men med lite sömn på detta så är det bara att hoppas på en bättre morgondag.

En dag på Brossen

Två dagar efter fotograferingen av häxprojektet så återvände jag och Mia till sjön Brossen för att göra ytterligare en fotosession. Denna gången stannade vi dock ute på isen. Ja ett tag i alla fall.

Tanken var att det skulle fotograferingen skulle ske med rekvisitan av en spark med ett renskinn på.

Men det blev lite mer rekvisita som vi fick släpa på ner till sjön. Och som jag avslöjade i ett tidigare inlägg så var det nog väldigt bra att ingen såg oss bära ner allt till sjön. Då vi släpade på två ryggsäckar, en spark, ett renskinn och en hästsadel.

Och inte kunde vi hålla oss till temat heller då vi plötsligt kom på att vi även kunde med vår rekvisita plåta ett indiantema.

Så det var bara att av med korset runt halsen och på med mitt indianhalsband så hade vi även klarat av det. Så varför hålla sig till det man tänkt när man ändå kan improvisera och få till det bra ändå. Allt handlar om samarbete och förtroende, då löser man det mesta. Till och med vädret var på vår sida då solen så vacker lyste genom de små molnen.

Häxprojekt klart

Då är man äntligen klar med detta projekt efter allt som hänt de gångna veckorna så har allt hamnat lite på efterkälken men det känns alltid skönt att få klart saker och ting så man slipper tänka på dem mer. Eller sluta tänka på dem gör man ju inte ändå för jag är helt säker på att jag kommer gå tillbaka till dessa bilder och hitta flera som jag vill göra i ordning.
Och just dessa bilder är och har känts lite speciella för det är så mycket känslor i dem med återförening, goda vänner och magi. Så att lägga dessa bilder åt sidan och glömma dem kommer inte att ske.

Tack alla medverkande!

Spåkulan

För någon dag sedan kommenterade jag en väns blogg då hon skrev att våren äntligen var här. Vilket jag också tyckte var trevligt men tyvärr kom den lite fel då jag hade planerat en fotosession i Styggforsen och då våren kom nu när jag skulle åka till Ungern så missade jag detta fototillfälle.

Då hon är av väldigt hög natur och besitter höga spirituella krafter så hade hon tittat i sin spåkula och förklarade snällt för mig vad hon hade sett. Och det hon såg var faktiskt att det skulle komma en vinter även nästa år så jag kunde fota då, tänk vad glad man kan bli med sånna kloka vänner :-)

Men nu är det ju så att det inte blev någon Ungernresa, så naturligtvis har jag idag pratat med modellen i fråga och visst ser det ut som det nu istället för en resa till Ungern blir en resa till Boda i helgen. Och ja, inte vet jag, kanske är Ungern lite mer exotiskt men man får ta vad man får.

Själv sa jag till modellen i fråga att "du kan ju bara tänka dig att prova på att ramla utför trapporna i Styggforsen". Men jag fick starka uppmaningar om att jag inte skulle få en chans till att prova något fall eller hopp där :-) så det känns ju ändå tryggt. Kanske ändå bäst att ta på sig hjälmen.

Detta bevisar ju också att varför ska man sörja när man i stället kan vända ett underläge till sin fördel.

Tufft beslut

Budapest
Originally uploaded by G Er Foto

Ja det var ett tufft beslut att fatta igår då jag valde att inte åka till Ungern. Tuffast tror jag dock det var att som man känner det svika eleverna. Och visst gjorde det ont alla meddelanden som jag fick efter mitt beslut men samtidigt så hördes det hos alla att de hade full förståelse.
Men med facit på hand så har jag nog gjort helt rätt.
Jag är inget medium men börjar man fundera på alla tecken som har uppenbarats sig på sista tiden så börjar man ju faktiskt att fundera om det inte har vart meningen länge att jag inte skulle åka på denna resan.
Känns som om det är massor som försökt stoppa mig men jag har lyckats övervunnit allt och trotsat alla hinder bara för att lugnt vandra vidare.
Nä Ungern finns fortfarande kvar och eleverna och ledarna kommer att ha det hur trevligt som helst. Så jag kan ta det lugnt här hemma och bara försöka att krya på mig. För någonting är inte riktigt som det ska men fick lite hjälp i går kväll och fått ytterligare lite hjälp i dag så det börjar kännas bättre.
Problemet har som sagt varit att det plötsligt bara börjar snurra så balansen och avståndsbedömningen har inte vart på topp. Ska nog låta bli bilen ett tag till för det känns lite otäckt faktiskt att köra.

Men för den som tror jag sitter och är sur för att jag inte kom iväg på resan kan jag bara säga att det är jag inte alls. Det var ett tungt beslut men jag känner att jag gjort helt rätt. Och mina elever vet det också och förstår så inga mera ledsna miner här inte.

Vad ärkeänglarna Raphael och Mikael gör här de får de lärde tvista om :-)

Jag har hittat hjälparen :-)

Hon måste ha vart med mig i fredags :-)
Bland alla andra då vill säga. Skämt och sido kunde inte låta bli att lägga ut denna bilden då jag föll för den direkt jag såg den.

Glitter Graphics - Topglittergraphics

Ljusa tider

Ja här utför ska man inte slå volter för det vet jag nu med facit på hand. Framför allt inte med gårdsplattorna längst ner som mottagare.

Men trotts att allt talade emot mig så står jag idag 4 dagar efter fallet stadigt på benen och kommer lämna positivt besked om min resa till Ungern i eftermiddag.

I lördags kan jag säga att jag nog hade en del tvivel när man ligger fastspänd i en fixeringssäng och inte får röra sig. När jag väl kom ur den efter en hel del timmar så kändes det väl lite bättre men stödkragen hade jag fått reda på att den kanske jag skulle vara tvungen att låta sitta minst 6-8 dagar. Ja med den hade jag inte åkt kan jag säga.

När man sedan ser överläkarn i ögonen när han berättar om vad han sett på röntgenplåtarna så blev man inte särskilt lättat kan jag medge. Han sa till och med ärligt att om det är en fraktur i nacken som det ser ut på plåtarna så är det på det sämsta stället. Och jag lovar han hade inte behövt sagt att det var illa för det syntes.

Men det enda positiva han hade att säga var att det kunde bero på ett fel på plåtarna så därför skulle de göras en ny röntgen. Sagt och gjort, upp och plåta igen och så ytterligare lite väntan.

Denna gången tog det dock inte lång tid förrän läkaren med en sköterska kom in och redan när han svänger in på rummet ser jag att "yes". Inget behövdes egentligen sägas men han sa ändå att "Nu plockar vi bort kragen" och både han och sköterskan log. Och ja, det gjorde jag med. Det var verkligen en lättnad.

Men som jag sagt tidigare så fattar fortfarande ingen av läkarna hur jag har kunnat klara mig utan någon som helst smärtlindring :-)

Som slutsats av detta kan jag bara säga att den ljusa sidan åter har vunnit. Tydligen vill den mörka sidan knäcka mig med alla medel men de har gått bet och de ska inte heller lyckas. Tycker bevisen talar sitt tydliga språk och fortsätter de så kommer jag bara att bli ännu starkare.

Jag kommer resa till Ungern med ett stort leende på läpparna.

Känner också efter flera bedjande meddelanden från mina elever som jag reser med att de verkligen hela tiden har velat haft mig med och nu kommer det också att bli så. Och är det nu så att de ljugit i sina meddelanden så får de skylla sig själv, för nu är det för sent :-)

Hungary here we come...

Är det ok nu?

Ja det är väl nu man ska börja känna efter om allt är ok med mig. Jag är inte på jobbet idag då jag känner att det inte fungerar till hundra procent i huvudet och jag vill oerhört gärna komma med på Ungernresan på onsdag.

Men då jag känner att jag inte kan T.ex. böja mig för häftigt eller liknade för då snurrar allt så känns det lite otäckt. Jag vet ju inte vad som kan hända om det förvärras när man flyger? Känns även lite otäckt än att sätta sig och köra bil.

Att jag går lite konstigt fortfarande tycker jag dock är helt ok för det är bara för att jag är lite öm i ena höften.

Men och andra sidan så känns det otäckt i trappor och liknande för jag tror inte balansen riktigt är som den ska. Kommer på mig själv många gånger att jag går väldigt (väldigt) sakta. Jag brukar ju i vanliga fall ha ganska högt tempo på min gång. Men nu går det väldigt långsamt framåt och jag tror det har med att jag är lite osäker på balansen.

Även rörelserna i nacken går väldigt långsamt för ibland kan det kännas lite som om det inte sitter riktigt fast. Det gör den naturligtvis men känslan finns där :-)

Måste även säga att när jag läser mitt inlägg som jag gjorde på lasarettet så kan det inte ha stått helt rätt i huvudet då heller. För även om jag inte är någon expert på meningsbyggnad och liknade så brukar jag ändå försöka få till det skapligt. Men när jag nu själv läst vad jag skrivit så börjar jag skratta.

Måste säga att alla ni som läst det är väldigt snälla, ni har bara läst och försökt fått ihop rader och meningar och inte alls brytt er om att kommentera dessa brister :-)

Så det kan gå

Ja vad fort det kan gå ibland. Från att ha haft en jättetrevlig dag i goda vänners lag så slutade de tvärt med ambulansfärd till Mora lasarett.

Väl hemkommen så så halkar jag till precis före översta trappsteget och rasar hela vägen ner. Eftersom jag själv inte har något minne mer än att jag halkar och faller så har jag fått reda på att jag tydligen slagit några kullerbyttor nerför för att avslutas med huvudet ner i stenarna.

Som tur var så var min son med och kunde ringa ambulansen. Själv vet jag bara att jag vaknade till och hörde honom i telefon och sen satt jag i ambulansen. Han hade försökt få kontakt med mig men misslyckats, själv har jag ingen aning om detta.

Så nu ligger man på ortopeden i Mora med stödkrage och 6 + 2 stygn i bakhuvudet.

De ville ha mig att prova att komma ur sängen idag men de gav upp när de såg att jag såg ut som om jag hade duschat när jag kom så långt så jag satt på sängkanten och allt bara snurrade. Så det var bara att lägga sig igen.

Men nu sitter jag upp i alla fall i sängen.

Tyvärr kan detta äventyra min Ungernresa med eleverna som vi ska åka på. För de nämnde att jag kanske fick lov att ha stödkragen i en vecka. Inget är brutet men tydligen är det något fel för de har vart tvungen att skicka plåtarna till Uppsala.

Så det är väl bara att hoppas och tro på det bästa.

Varför så seriöst?

Ja idag fick jag bevis på att det inte alls behöver vara så seriöst när man fotar. Det viktigaste är att man har kul när man jobbar för då kommer även resultaten. Även en bild på en totalt urflippad modell kan ju bli riktigt bra och visst är det väl glädje man vill ha i sina bilder och denna bilden visar ju just på det anser jag.

Att vi sen även fick allvarliga bilder som var riktiga kanonbilder tror jag mycket beror på att man tillåter sig att totalt tappa kontrollen ibland.

Vet att Mia många gånger pratar om kravlösheten och denna bild talar väl sitt egna språk och behöver inte förklaras mer i detalj.

Tanken var inte alls idag att vi skulle fota något indiantema men den idéen bara dök upp då vi

ända hade med oss ett renskinn. Och att jag hade mitt indiansmycke på mig gjorde ju saken bara ännu enklare då det passade perfekt in i temat.

Detta bevisar ju också på att man inte alls behöver anstränga sig allt för mycket med rekvisita och liknande. Även om vi idag bar som packåsnor båda två ner till sjön. Och skulle någon ha sett oss så skulle de nog ha funderat vad vi skulle ut på.

Jag med två ryggsäckar och en spark (som inte gick att åka på då det inte fanns något att åka på första 500 metrarna ner till sjön utan det var bara att dra).

Mia och sin tur bar på ett stort renskinn och en hästsadel som hon skulle ha med, ja då förstår ni att vi var glada att ingen såg oss.

Men vädrets makter och energin vid sjön var helt på vår sida då solen lite lätt tittade fram genom molnen och gav ett vackert diffuserat ljus att fota, även om vi även använde blixtar för att lätta upp något.

Häxprojekt

Ja då har man fotat "häxorna" och vilken härlig dag det var med massor av skämt och glada skratt och ett gäng som verkligen passade ihop. Som det sades efteråt av deltagarna så är de underbart att träffa likasinnade och det märktes att här var vi ett gäng där alla trivdes och kunde vara sig själva utan hämningar för något. Att det ibland var lite svårt med koncentrationen är väl en helt annan sak. Det brukar ibland vara svårt att få koncentrationen på topp när man fotar en modell men när tre stycken samtidigt ska försöka att vara på topp då är det inte lätt men vad gör väl de när man har så kul som vi hade. Och visst fick vi bilder som jag hoppas alla kommer att bli nöjda med.

Kan också säga att vi hade medhjälpare med oss som också gjorde sitt till med både assistans och många goda idéer. Själv hade jag kokat kaffe och allt men fick aldrig någon tid till att dricka detta utan det fick jag ta när jag kom hem då det alltid var någon som kom på någon ny idé.

Att få modeller med långkjolar att klättra i träd är ju inte det enklaste men denna dag var inget omöjligt då de själva kom med den idén så det var bara att flytta utrustningen åt de håll de begav sig. Tror vi hade kunnat fortsatt några timmar till om det varit så också :-)

Så tack Gun, Paulina och Jonathan för er assistans också.

Själv trodde jag att det skulle räcka med fotografering under dagen men då de kom på besök på kvällen också för att bland annat se resultatet så fortsatte vi med lite (väldigt mycket) studiofoto långt in på småtimmarna så det blev till slut exakt

500 bilder bara under kvällen i studion.

Om nu inte detta räckte så återvänder jag och en av dem åter till brottsplatsen för nästa fotosession redan i morgon för ett helt annat fototema.

Även det ett tema som jag aldrig tidigare fotat så även det kommer bli intressant. Det blir fortsatt modellfoto men denna gången mitt ute sjön där vi hoppas på en riktig blank is för att vi ska få till det tänkta temat.

Rek inför fotosession

Ja då har man varit ute och pulsat i lite snö idag då, bara för att få klart med vart det ska fotas på måndag då häxorna ska samlas. Hittade ett skogsparti med vindfällor som får komma att utgöra exteriören och inramningen. Har hittat två olika platser en i denna täta skogen och en plats på en liten höjd med mossa och stenar. I skogen ska vi även försöka få med en eld så det blir realistiskt.

Passade även på att kolla platsen inför en annan session som ska ske ute på isen då det blir blankis och som ni ser så kommer det gå fort nu så vi har inte så mycket tid att spela på för just idag var det bara ett litet litet tunt snötäcke på isen. Jag förmodar att det är borta i morgon och då är det vatten på isen om detta väder fortsätter. Så det blir nog att försöka fixa till den under veckan.

Blir det vatten på isen gör det dock inget för vi vill ha blåis. Största problemet får nog jag denna gången med klädsel om det blir blött då jag förmodligen måste ligga på isen för rätt vinklar. "Pay back time" kanske man får säga för senaste fotosessionen med samma modell då hon verkligen fick frysa stackarn.

Nu hoppas ja i och för sig på varmare väder än den gången då det inte direkt blir tjockare kläder denna gången heller så blåsigt och kallt vill vi inte ha denna gången (heller). Men tyvärr får vi ju inte bestämma väder utan det är väl bara att bita i det sura äpplet om det är så. Fram med urkvinnan bara så kommer även detta att bli bra :-)

Eftersom modellen själv inte kunde följa idag så fick min son agera modell på isen och han älskar att vara med ute och bli fotad som ni ser här bredvid :-) Inte lätt att vara son till en fotograf då man hatar kameran, ja i alla fall på den sidan om den som han är här.

Skogen där häxorna ska fotas i finns på denna länken