lustigt det här

Har precis skrivit på min andra blogg och stängt av datorn och allt när jag bara fick en känsla av att jag skulle kolla youtube för en låt väntade på mig där. Och den låt som direkt dök upp på första sidan var denna. Vad den ska betyda tänker jag inte ens analysera just nu för nu tänker jag sova. Jag gjorde bara vad jag blev tillsagd just nu, eller vad man ska säga. Hur som helst måste jag säga att det var en bra låt. Har tidigare inte hört denna vad jag vet, trotts att jag gillar tjejerna i gruppen. Så något lär den betyda.
God natt

Färdig...

Eller åtminstone nästan. Ja för idag kom SIgge hit gjorde klart grävningen runt huset. I alla fall så långt det gick men jag orkar inte bråka längre utan nu gör jag resten själv. Fattar inte vad tidigare grävare hållt på med då det fortfarande inte fanns grejor så det räckte.
När han i våras var här och skulle göra klart så fick jag reda på att jag skulle skaffa ett avrinningsrör på ca 5-6 meter för att han skulle kunna göra klart. När han väl var här blev det ändå inte klart för det röret som jag skulle ha skaffat var inte alls något avrinningsrör utan ett dränerings rör på 5-6 m.
Så även ett dräneringsrör skaffades in men då kom han aldrig tillbaka i stället. Nu när det skulle göras klart så visade sig att trotts att jag hade skaffat en pip extra så saknas ändå ett rör på ca 6 m innan det går att lägga igen allt.
Men som sagt nu vill jag bara avsluta detta så jag kommer gräva igen sista biten för hand.
Det saknas även matjord på flera ställen men jag är så trött på hela denna historien så nu vill jag bara få ett avslut så jag kan stänga dörren och gå vidare.
Tyvärr kan man väl säga att den som skulle betala allt detta går vinnande ur detta men det bryr jag mig inte om. Har under hela tiden försökt ordna det bästa för alla parter trotts att jag skulle ha kunnat göra tvärt om och bara tänkt på mig själv. Men något tack tillbaka har man inte fått och lär inte få det heller, snarare tvärt om.

Men som sagt nu ser jag det som klart och jag kan se fram emot en vår där jag direkt kan börja arbeta i trädgården. Det kommer bli massa grävning (för hand) då jag fortfarande har en stor hög med jord som också skulle ha planerats ut men som inte heller blev gjort av berörd part. Men ändå känns det som att allt är klart nu när rören ligger i backen.

En lite lustig sak var att precis som Sigge kom idag med traktorn så åker han som skulle ha gjort klart allt förbi ute på vägen, vi var i alla fall två som fick oss ett leende :-)

Sedan hade jag också bokat helt fel idag då jag skrivit in i min kalender att jag skulle fota baby idag. Men så var inte alls fallet utan det var i morgon det :-)

Så nu är det bara att försöka få någon sömn trotts fullmåne. Funderade ju här om dagen varför jag inte kunde sova men fick ju förklaringen till slut varför.

En annan fundering som jag också har är vilken blogg jag ska använda mig av. Prövar ju även en annan på min egen domän men det känns som att denna faktiskt har fler funktioner. Kanske den andra får bli en ren fototeknisk blogg, vi får se vad som händer. God natt

Äntligen

Äntligen kommer det bli färdig grävt på tomten i morgon kommer grävaren hit och gör klart. Inte den grävmaskinist som påbörjat och som har hållit på i sex eller sju år nu utan nu kommer en ny hit.
Tänka sig att vissa bara lovar och lovar och inget händer, eller händer och händer, en hel del har väl hänt under tiden men inte det som skulle hända. Det tog bara några veckor efter att jag frågat denna personen som för övrigt är en gammal klasskompis innan han ringde idag och sa att jag kommer i morgon.
Nu krockar det i och för sig lite då jag har en babyfotografering samtidigt men det kommer säkert att lösa sig.

Hade även glömt att tala om för Nathalie idag att det skulle komma en besiktningsman och kolla huset så hon togs lite på sängen när han kom. Hon hade ju inte en aning om var allt var, inte lätt att veta när man vart inneboende i mindre än en vecka. Men de löste allt ändå.
Jonathan kommer också att gå vilse i sitt rum då han fått en ordentlig städning där, inte bara rummet utan hans garderober har blivit städade också. Han som hela tiden klagat på att han inte fått plats med sina kläder. Nu klagar han i stället på att han inte har några kläder. Han hade kläder i garderoben som han skulle kunnat dragit på sig och gått på pridefestivalen med :-)

Hade annars en riktigt trevlig kväll tillsammans med René framför tv'n och såg Mif - Lif. Tyvärr lyckades ju Lif tappa en 2-0 ledning men sånt är livet.

Och tyvärr fick jag även ett samtal på kvällen då någon jävla turk har vart in och hackat fotoklubbens forum så nu är all vår information borta så det är bara att börja om från noll. Fan vad less man blir när det finns folk som inte har något liv utan bara ska förstöra.

Nä nu är det dags för lite sömn. Föregående natt blev väldigt lite sömn då det var stört omöjligt att somna och jag vet inte varför. Bara hoppas på att det ska bli mera sömn i natt.

Vi vill inte vara med på bild

Vi vill inte vara med på bild
Originally uploaded by G Er Foto

Slut på helgen som har bestått i en hel del bandy. Närmare bestäm tre matcher live och en på tv. Mycket bandy blev det.
Tyvärr blev det ingen vinst för IFK idag men de slutade ändå på en fjärde plats i cupen.

Så nu är det bara att se framemot en ny arbetsvecka och se vad den har att erbjuda.

Jag och mina pojkar har också fått en ny inneboende hos oss så nu är vi inte enbart pojkar i huset.
Jonathan har kommit på att han ska göra i ordning ett extra rum i källaren för han vill ge henne sitt rum, snällt eller är det möjligen för hans egen vinnings skuld han vill flytta ner i källaren. Tror på det sista faktiskt för annars skulle han nog inte självmant ha erbjudit sig att städa källaren och att flytta min fotostudio.

Vad har hänt?

Idag måste jag faktiskt säga att jag har varit riktigt nöjd med dagen.
Arbetsdagen bestod i en hel del uppgifter på förmiddagen med att hjälpa arbetskamrater med diverse problem. Och arbetsdagen slutade med en lektion i fotografisk bild som jag själv tycker kändes bra då det verkar som att eleverna börjar förstå detta med vad bländare och slutare har för betydelse.
Jag vet att det är mycket att hålla i huvudet för dem och då inte alla ägnar så där jättemycket tid åt att fotografera så kan det vara svårt att ta in. Men vi kör på med diverse övningar och en hel del repetition så är jag säker på att det kommer att sitta snart.

Väl hemma var jag dock så trött så efter maten satte jag mig framför tv och väcktes av att det plingade på dörren :-)
Var otroligt trött när jag kom hem så det var nog en välbehövlig liten tupplur jag tog i min fåtölj.
Och kanske var det tur att jag fick lite sömn för lite senare fick jag meddelande från min nye vän som undrade om hon kunde komma över och det blev lite sent innan vi hade pratat klart.
Försöker hitta en lösning åt henne med boende men det verkar vara kört i Rättvik för tillfället och kanske får det bli en tillfällig lösning att hon blir inneboende hos oss ett tag. Vi får se vad framtiden utvisar.

I morgon tror jag dock inte det blir lika enkelt på jobbet som idag, då jag har ett möte som jag inte tror kommer bli direkt kärvänligt så det känns bra att jag fick ladda batterierna idag men lite positiv energi och det lär behövas mera i morgon kan jag tänka mig. Även om man nu inte ska måla fan på väggen direkt men eftersom jag vet att det har surrats en hel del så är det lika bra att försöka vara på topp innan man går in i getingboet :-)
Men som tur är så är jag ju inte ensam på mötet.

Förhoppningsvis kommer jag att kunna ladda batterierna ordentligt innan då jag ska försöka få tid att fota så många av skolans hästar som möjligt då vi ska presentera dem lite bättre på vår hemsida.

Forever

Idag har varit en tung dag då jag av någon anledning varit otroligt trött. Har nog blivit lite dåligt med sömn på sistone så i kväll får det bli tidig sänggång om detta ska sluta väl.

Har även idag vart och fikat med min kusin och fått en företagspresentation av företaget Forever. Eftersom jag tidigare har ägnat en hel del åt nätverkshandel så vet jag att det kan om man har tid vara en mycket bra affärsidé. Men det är just detta med tiden. Och en annan sak som inte heller gör det riktigt passande för min del är ju det att man är ju trotts allt i den skaran som kallas för introverta.
Och som introvert är det inte lätt att vara nätverkare. Visst kan jag vara duktig på att prata men det är med personer jag känner. Problemet är när man ska ta kontakt med nya människor, där fungerar det inget bra för mig. Ska man vara nätverkare ska man känna sig trygg med att hela tiden ta kontakt med folk.
Man behöver inte vara påflugen på någotvis men jag vet att visst kan jag prata gott om produkterna, men att sen få med flera att jobba tillsammans med mig eller att sälja saker till andra fungerar inget bra och därför ska jag heller inte hålla på med nätverkshandel, så enkelt är det.

Däremot kan jag säga att jag använder en del av dessa produkter redan idag och kan varmt rekommendera deras produkter, då allt är gjort på Aloe Vera. Använder idag deras produkter vid massage men funderar också på att börja använda deras dryck då jag vet att den kan göra underverk med magen. Vilket skulle kunna hjälpa min stressmage en hel del.

Nu börjar det bli knepigt?

Ja nu börjar det bli mer och mer krav. Idag var det inte längre bara att gå till körhuset och hoppa upp på en i ordning gjord häst. Nä, idag fick vi själva gå upp till stallet för att få lära oss hur man tränsar en häst.
Efter att ha lärt oss detta så fick vi själva ta var sin häst ner till körhuset. Och väl i inne så fortsatte kraven.
Nu var det inte längre bara att rida runt i skritt eller trav. Nu skulle det göras volter och vända håll och allt vad de nu hittar på.
Och allt detta gick riktigt bra men det som strulade till det en aning var när jag själv tyckte det gick så bra att trava runt så då skulle man göra en volt i trav. Jaha, då blev det en hel del att tänka på igen. Ibland tycker jag hästen lyder lite för bra för när jag råkade luta mig lite för mycket framåt då uppfattade han det som att, jaha, nu vill han att jag ska bromsa? och så slutade han att trava :-)
Så det var bara att ta ett varv till och försöka hålla sig snyggt och prydligt upprätt och i balans.
Det var också lite skillnad på dagens häst mot de jag haft tidigare då jag tidigare har haft problem med att få lite fart på dem, de var inga problem idag då jag i stället hade fullt upp att bromsa för att inte avancera i kön.

Idag fick jag nämligen rida en ordentligt kraftig nordsvensk vid namn Tablå. Och denna nordsvensk är inte någon direkt kopia på min favorit Aldermarin. Nä, här pratar vi storleksmässigt tre Marre i samma häst vad gäller grovlek.

Efter att vi sedan ridit klart inne så fick vi även prova på något helt nytt då vi även fick rida hästarna tillbaka till stallet. Och väl tillbaka där så fick jag även göra i ordning Tablå för kvällen. Vilket innebar borstning och liknade. Min instruktör ville också att jag skulle kratsa hovarna på honom och jag fick lära mig hur man fick honom att lyfta hovarna men en annan av eleverna rök in och tyckte att det var helt fel häst att göra detta på första gången.
Det var nämligen så att denna bjässe till häst var den enda i stallet som tyckte att han satte ner sina hovar när han själv kände för det. Och att jag som nybörjare skulle lära sig på honom tyckte hon var orättvist.

Får jag säga det själv så tycker jag ändå med tanke på min tidigare hästrädsla så tvekade jag inte på att krypa inpå hästen och få honom att lyfta på benen. Och andra sidan så var jag ju även själv inne i spiltan och borstade honom och liknade och det krävdes flera gånger att knuffa undan honom så man själv fick plats.

Och när allt detta var klart så var det bara att ut med honom igen och leda ner honom till sin box som han hade bakom körhuset.
Ja så det är som sagt inte bara att rida en häst, finns även mycket annat man ska hålla reda på. Och själv tycker ja det är fantastiskt kul att få lära sig allt. Och framför allt att det är lite i taget.
Nästa gång tillkommer även att sadla själva. Så nu är det bara att vänta en vecka till. I morgonbitti blir det dock annan träning då innebandy står på schemat. Ingen rast och vila här inte.

Det går framåt

Trotts en otrolig trötthet på jobbet idag efter en natt med mycket dålig sömn så känns det som det går framåt. Känns som jag på någotvis har hittat det stöd jag sökt, någon som kan tillrättavisa mig och säga rakt ut vad jag ska tänka på för att stänga av dåliga tankar när de smyger sig på. För även idag kom tankar över mig eller som jag vet vissa kallar för rädslor och det stämmer nog väldigt bra.
Men med min väns ord klingande i huvudet "vad är viktigast för dig själv" så är det mycket lättare att stänga av och fortsätta.Att just för stunden fundera över just detta och tänka att det viktigaste just nu är att göra det jag ska, resten löser sig i alla fall. Och det var precis vad det gjorde idag.
Min son ringde när jag var på väg hem t.ex och honom fick jag åka och lösa ut från affärn då han varit och köpt cement men hade inga pengar på kontot :-) så kan det också gå.

När jag kom hem så ringde en kompis och ville ha vägledning, så över en kopp kaffe (och bullar naturligtvis) och lite småprat tillsammans med tarotkortleken fick vi fram en heldel svar på vad hon skulle tänka på och kanske också fick sig en funderare på vart hon var påväg. Det är lite roligt när vissa kort hela tiden återkommer åt henne. Men det känns som det mesta håller på att ramla på plats och ett lugn håller på att ta över.

Sedan är det ju måndag och det är då jag är stenhård på att då sitter jag framför tv'n mellan åtta och nio då det är det okända. Jag bara älskar det programmet.

Att jag sen när jag håller på att plockar undan på rumsbordet och samtidigt går och funderar på vad och om jag ska skriva något här på bloggen håller på att få hjärtat i halsgropen när jag precis tar i telefon så ringer den, men på något vis så hör jag den inte utan jag känner bara vibrationen i telefon när jag tar det så det blev en jättekonstig känsla. Jag brukar inte vara lättskrämd men med alla tankar som jag hade i huvudet så kom det lite väl passande om man säger så.

Men den rädslan försvann i alla fall fort när jag hörde vem det var så då var allt frid och fröjd igen. Och trotts en trevande start på dagen så är jag på någotvis fylld av energi nu. Vilket inte lovar gott för nattens sömn i och för sig, eller så kommer jag sova som en stock. Fick också något av en bekräftelse då energin ökade vilket kändes enormt skönt då det varit lite si och så ett tag. Känner det som ett gott tecken.

Och kan jag inte sova så har jag ju i alla fall något trevligt att se framemot i morgon eftermiddag då det åter är ridning på schemat. Även om jag inte är helt säker på hur mycket ridning det blir i morgon då vi ska samlas i stallet för att lära oss lite om skötsel av hästen. Men jag misstänker att vi får sadla på själva i morgon. Kan ju bli spännande att se om sadeln sitter kvar eller om det blir upp och nervänd ridning.

Den som lever får se sägs det.

Fotokurs

Fotokurs
Originally uploaded by G Er Foto

Ja idag har jag varit instruktör på fotokursen som blev välbesökt. Som tur var kan man säga så kom inte så många som lämnat intresseanmälan för då hade det blivit lite jobbigt. Vi hade nämligen över 40 st intresseanmälningar.
Men det blev ändå 13 st elever på 6 st instruktörer och det får man väl se som mycket bra.
Kursen varvade vi med både teori och praktiska övningar ute i det härliga vädret som vi haft idag. Tre timmar höll vi på och de timmarna gick väldigt fort. Men kursen är inte klar än då det kommer ytterligare två lektionstillfällen.
Så nu har deltagarna fått lite uppgifter att lösa till nästa gång.

Och återigen har jag fått höra att "Göran, du måste ta det lugnt". Ja, undrar hur många gånger jag ska behöva höra detta från mina vänner innan jag förstår att det är viktigt om jag ska orka med längre.

Visst är det skönt att höra att man har vänner som verkligen bryr sig men samtidigt blir jag rädd när jag inte gör som de säger utan alltid trillar i fällan allt för ofta.
Men denna gången lovar jag att jag ska göra allt för att lyssna på min vän. Att försöka stänga dörren omkring mig och bara vara med mig själv ibland.
För hur mycket man än vill hjälpa som jag sagt tidigare så kan det bli för mycket.
Även om jag vidhåller att det nog inte alls vore någon fara om jag bara lärde mig planera tillsammans med mina vänner för då skulle alla förstå att även jag har saker att göra och en tid jag hjälper verkligen är effektiv och att den tiden är viktig.
För skulle jag inte få göra det så skulle jag verkligen inte tycka om mig själv.
Dessa två dagar t.ex. har ju bestått i att fota på bandyn vilket tog 3-4 timmar och kursen idag tog ungefär lika lång tid.
Men det var ju bara kul och det var väl planerad tid. Både start och stopp tid och då kommer heller ingen stress med i bilden.
Hann även med att hjälpa en vän igår kväll utan några som helst problem.

Men som sagt jag lovar att jag ska ta det lugnt men ni ska ändå veta mina vänner att jag finns här och tveka inte att höra av er.
Det jag kommer att försöka ändra på är helt enkelt bara det att vara mera noggrann med tider och inte acceptera några "vi får se om vi kan ta det då" eller liknande.
För är man som jag, så är tiden då jag sitter och väntar på något tid som jag inte kan ta mig till med något annat utan då sitter jag arbetslös och väntar tyvärr. Men har jag som jag haft i helgen en tid att gå på så vet jag exakt vad jag kan göra och när jag måste vara tillbaka och liknade.
Egentligen tror jag de flesta fungerar liknande så då bör man kunna respektera någon annans tid också.

Fotouppdrag m.m.

Gårdagen bestod i fotouppdrag åt IFK Rättviks bandy. Rättviks fotoklubb har fått tagit över fotouppdraget efter Lennart som tidigare genom åren fotat alla matchen. Något som vi i fotoklubben är mycket nöjda över. Igår var vi tre fotografer där så två av oss inriktade oss på själva matchen och en på vimelbilder i publiken.
Matchen blev väl inte så spännande resultatmässig då Hammarby ändå är regerande mästare och spelar i en helt annat division än Rättvik.
Men ändå måste jag säga att de stretade emot riktigt bra. Att siffrorna skrevs till 0-11 är en annan sak.

Måste också fortsätta lite på förra inlägget jag skrev då jag har fått en hel del reaktioner på det. Tydligen är det flera som läser min blogg än jag själv trott men det är ju bara kul, och att man sen kan få reaktioner är ju ännu roligare.
Tyvärr har jag väl fått både negativ och positiv kritik men de finns även de som har misstolkat och så finns de också de som verkligen har tagit åt sig. Några av dem har till och med ringt och bett om förlåtelse.
Tyvärr känner ju jag då på en gång att det var ju synd att ni skulle känna så och börjar försvara dem på en gång. Men en som ringde sa att du ska väl för fan inte sitta och försvara oss när det är vi som gjort fel. Men sådan person som man är så känner ju jag skuld till att de nu mår dåligt för att de tror att de har skadat mig.

Fick även besök av vänner igår som också läst och de sa att du har ju alltid varit sånn och du måste ta och fundera över hur du egentligen ska ha det.
Varför ska inte du kunna vara bestämd och säga att den och den tiden kan jag och ingen annan, sa de.
Men då tycker ju jag att är ju en flexibel människa och jag kan planera om saker och ting.

Jag kan ärligt säga att vi blev inte riktigt sams för jag vidhöll att jag är och förblir en person som vill hjälpa andra och det tänker jag fortsätta med. Och det hade inte vännerna något emot heller men som de tyckte så var det så att om jag skulle hjälpa någon så var det väl ändå så att när någon vill ha min hjälp så är det väl ändå jag som ska bestämma när jag har tid att göra det. Att jag inte ska sitta och vänta på att få hjälpa andra eller att jag ska skjuta på allt annat jag ska göra.
Och visst, det låter ju väldigt förnuftigt.
Men då kom jag ytterligare på ett försvar.
Men tänk då om jag säger att jag har inte tid då de behöver min hjälp? Då kanske de står där handfallna och inte vet vad de ska göra?
Och vem tror ni då får dåligt samvete?

Ja mina vänner konstaterade att jag är ett hopplöst fall i detta ämne men samtidigt så får jag nog tacka dem för innerst inne så börjar jag nog att förstå att jag inte är någon egoist bara för att jag någon gång sätter mig och framför allt mina barn i första hand.
Men vad som än händer så ska ni alla som läser detta veta att jag vill hjälpa och jag kan skapa tiden. Men kanske efter att ha pratat med de som har hört av sig så har jag fått en insyn på att om även jag får lite hjälp med att de som vill ha hjälp också hjälper till med att vara lite mer bestämda.

En som ringde sa just det att han kommit på sig själv att han vid flertalet gånger sagt att vi kan sikta på helgen eller liknande och det har då gjort att jag har sett det som att då gör vi det till helgen. Och visst vi hade också gjort saker till helgen men då han kommit på söndagen och vi gjort det vi skulle så var ju även min lördag uppbokad, då jag väntat på honom redan då.
Hade vi då kommit överens direkt om t.ex. söndag kl 12.00. Ja då hade jag lugnt kunnat göra något annat på lördagen.
Väldigt enkelt egentligen.
Lite lustigt är det att jag själv är stenhård på att komma i tid och har jag sagt kl 12 eller det spelar ingen roll om man säger runt 12 så är jag på plats 5-10 min innan. Jag mår fruktansvärt dåligt om jag kommer en minut för sent för då ser jag det som jag har försummat någon annans tid då de fått vänta på mig. Men tvärt om tycker jag det är helt ok för jag har tid att vänta.

Jag lovar att jag ska försöka bättra mig och vara lite mer restriktiv på hur jag lovar ut min hjälp men kan väl också säga att jag behöver nog lite hjälp av er också att vara lite mer bestämd att vi kommer överens om en viss tid och den håller vi på allihop.
För ni kan vara säkra på att jag sitter där och väntar på er. Och säger ni att vi siktar på då och då till mig då kan ni vara säkra på att då har jag siktat mitt i prick och skulle det vara att vi kommit överens om att sikta på helgen då bokar jag hela helgen för er och gör inget annat den helgen.

Denna söndag blir det dock ett nytt fotouppdrag då jag snart är på väg ner till Rättvik för att hjälpa till som instruktör på en fotokurs som fotoklubben arrangerar.

Djupa funderingar

Ibland blir ens funderingar på tok för tunga att hålla inom sig och de måste på någotvis ut. Men problemet kan vara att man känner att om man säger något så gör man någon illa.
Men samtidigt kommer då tankarna om det är bättre att skada sig själv när det egentligen enbart handlar om sanningen.

Varför ska det vara så svårt att säga sanningen?
Varför är det alltid sanningen som skadar och sårar?
Om någon inte tål att höra sanningen, är det då en vän?
Vill verkligen ens vänner att man skadar sig själv hellre än att tala om vad man tycker och känner?

Jag är hundra procent säker på att skulle man ställa dessa frågor till vem som helst så skulle svaret bli att självklart ska du säga som det är.
Men när man sedan säger det så blir det genast något annat ljud i skällan och man kan få höra både de ena och andra.
Men då kommer frågan igen. Är det då vänner? De som inte kan höra hur man känner utan att bli arga eller sårade.

Ja dessa frågor gör att man hellre sårar sig själv och gräver ner sig tills man inte orkar längre. Och bara för att man själv har dåligt självförtroende så håller man med om allt som man får höra för man är rädd för att tappa en vän om man säger emot. Och alla dumheter som en vänner gör lägger man på sig själv och tycker att det var väl inte så farligt så man förlåter och försvarar dem i alla lägen även om man egentligen skulle vilja säga att jag tror faktiskt du har fel där.

Man brukar säga att vänner finns alltid kvar vad man än säger men jag tvivlar. Ja, eller så är de inte vänner vad vet jag. Men om man verkligen har personer som på alla sätt och vis ställer upp och man gör det samma och banden känns hur starka som helst. Hur kan det då bli så fel bara för att man en enda gång inte kan hålla med till hundra procent och man säger detta.

Har själv vart med om detta då jag haft vänner som jag på alla sätt och vis hjälpt och allt har varit kanon. Man har fått höra vilken otrolig vän och vilket hjärta man haft, ända tills man ifrågasatt något som de har gjort. Då helt plötsligt möter man en helt annan personlighet och då är man inte alls välkommen längre. Då får man höra att man är precis som alla andra som inte har det minsta sympati för något.
Vad beror detta på? Är man bara vän om man håller med om allt?

Själv har jag i alla fall hamnat i den situationen att jag inte törs säga emot för rädslan att tappa mina vänner, jag tycker det är bättre att hålla med. På någotvis känns det som att om jag gör det så mår det bra och då är jag också nöjd.
Man brukar säga att man ska var en god lyssnare och det måste jag väl säga att det är jag expert på. Men hjälper man verkligen någon genom att bara lyssna och hålla med?
Jag börjar nämligen tveka på mig själv om jag gör rätt? Jag har många gånger fått höra vilken underbar person jag är som har tid att lyssna och hjälpa. Men vad jag egentligen gör är ju att låta personerna i fråga som jag lyssnar på intala sig själv att allt som sker är andras fel och att de gör allting rätt.
Många gånger kan det också vara så men det är väldigt ofta som jag ser mönster i att det faktiskt är personen i fråga själv som också måste ändra sig.
Men säger man det då är man plötsligt inte längre en god lyssnare. Då kanske man till och med blir en riktig skit och svikare som inte vet vad man pratar om? Och då hamnar man plötsligt i ett helt annat fack.

Jag har kommit på mig själv, eller rättare sagt jag har haft vänner som inte varit tysta och uppmärksammat mig på att jag borde börja tänka på mig själv lite.
Jag har under en längre tid varit så upptagen på att hjälpa mina vänner så jag helt enkelt glömt av mig själv.
Jag har försummat andra vänner på grund av andra och liknande.
Jag har tackat nej till flera saker som utflykter, resor, fisketurer, bara vanliga gästvänliga påhälsningar, ja till och med har jag avbokat fotouppdrag och liknande, enbart för att finnas tillgänglig i fall att någon av mina vänner skulle behöva mig.

Det har hänt flertal gånger att någon bett mig om hjälp och frågat om jag har haft tid och naturligtvis har jag svarat att det går utmärkt jag har inget för mig, det är bara att komma. Och visst om man bara vill så går det att ordna. Men många gånger av dessa gånger som jag lovat hjälpa till så har det aldrig dykt upp någon.
Själv har jag avbokat och planerat om eller bara sagt ifrån till något som jag annars skulle göra och så i stället för att gjort det jag från början skulle göra så har jag inte fått göra något i stället för de som jag skulle hjälpa aldrig dykt upp.

När mina vänner påtalat att du kan inte acceptera att bli behandlad på liknande sätt så har jag alltid försvarat med att t.ex. säga att de har det inte så lätt, de har så mycket att stå i så jag har full förståelse för att de glömt av att komma, jag hade ju ändå inget för mig så det gör ju inget.
När man börjar tänka efter så sitter man ju faktiskt själv och ljuger för både sina vänner och en själv. Tyvärr har jag ju också när jag tänker efter försummat mina barn flera gånger då de har velat haft mig med på olika saker men jag har sagt att jag inte haft tid för jag ska hjälpa den och den.

Jag vill ju absolut inget annat än att hjälpa till för det är det bästa jag vet när jag ser att jag gjort någon glad. Men när man lurar både sig själv och andra genom att säga att man alltid har tid så blir det helt fel. För självklart tror alla mig när jag säger att jag tid och även om de verkligen ifrågasätter så intalar jag dem starkt att jo, jag har tid, det är ingen fara. Om de inte trodde på mig så skulle de inte vara några vänner eller hur?
Fast nu har det ju ändå visat sig att det finns de som genomskådat mig.

Om jag vänder på allt och ser på vad jag behöver göra så har jag massor av saker som jag har bett om hjälp om men som jag inte får någon hjälp med då ingen har tid att hjälpa mig. Jag får bara svaren att de ska vi ordna så fort vi hinner, men längre än så kommer vi aldrig. Men blir jag arg för det. Nä inte då, jag har full förståelse för att de inte har tid att hjälpa just mig. Jag kan vänta det är inget bråttom. Och det slutar oftast med att det inte blir någonting gjort.

Ja nu har jag sagt hur det ofta ligger till men jag tror ändå inte jag kommer att förändra mig för jag är nog skapt att hjälpa andra oavsett vad det kostar mig själv. Och då jag mår så dåligt av att såra någon så kommer jag nog även i fortsättning att vara en expertlyssnare.
Även om jag måste säga att jag på jobbet börjat visa en helt annan sida av mig själv och faktiskt sagt ifrån att jag inte längre gör vad som helst.
Men det finns en baksida av att säga ifrån också då jag ändå är den personen som verkligen vill hjälpa till. Men frågan kvarstår fortfarande, när ska man säga ifrån, när har det gått för långt?

Vilken dag

Vilken dag. Denna dag som kändes så bra till att börja med men som sedan spårade ur totalt.
Som tur var så tror jag att det mesta redde ut sig då lite missförstånd fick redas ut. Men bra kan jag ändå inte säga att det känns då mycket inte är som det ska.

Men klart är att det finns en person som verkligen kan känna precis hur jag mår och känner (är i och för sig lika åt båda hållen).
Skickade ett sms till en vän idag och när svaret kom så kom också ett meddelande samtidigt på fb från en annan med frågan hur jag mådde. När jag svarade som det var så sa hon bara jag känner det.
Vad jag trodde hade hänt var att min vän som jag skickade sms'et till hade sagt åt henne att kontakta mig, då min vän vet att hon kan göra mig på gott humör.
Detta var dock inte alls fallet då de inte var på samma ställe som jag först trott. Båda var helt omedvetna om detta sammanträffande.

Dock lyckades hon inte ändra mitt humör nämnvärt fast hon till och med erbjöd sällskap, som jag dock tackade nej till men hennes tanke var ändå god.
Men på något vis lyckades hon ändå få mig på klart bättre tankar mot kvällen så trotts att kvällen får bli tidig då jag är totalt energilös och måste försöka få lite sömn så är jag på betydligt bättre humör. Tack Natta, lovar återgälda detta.

Varör förvånad?

Ja varför ska man vara förvånad. Redan igår när jag skrev mitt inlägg om att allt började kännas bra så kom något över mig om att något inte riktigt stod rätt till och morgonen började med ett glädjande besked som jag såg det.
Men allt efter som dagen gick så kändes allt bara sämre och sämre och just nu är man tillbaka i krypläge igen som det känns.
Förstår inte riktigt vad som gick så fel bara? Och just nu hoppas jag bara att det är en total missuppfattning allt och att det ska lösa sig inom kort.
Just nu vet jag bara inte varifrån jag ska hämta energi för det känns inte riktigt som jag är den som ens vill träffa mina vänner för jag är bara rädd för att jag förstör även för dem.
Visst är det det sista jag vill att förstöra för någon men då det bara känns som det är det man gör oavsett vad man gör så är det bäst att hålla sig för sig själv ett tag. Fast det vet jag ju också att det inte är bra men då man inte når dem man verkligen vill så vet jag inte längre vad som bör göras. Just nu är det bara att hoppas och hoppet är ju det sista som överger en sägs det.

Vet inte heller varför denna låten dök upp, för vad ber man om förlåtelse för när man inte ens är säker på om man gjort något fel? Men kanske kom den bara för att i fall att så, jag har i alla fall inte med vilja försökt såra någon.

Lugnet.

Det är bara att hoppas att det lugn jag känt nu på slutet betyder att något gott är på gång och att det är ihållande. Efter att ha kämpat ett längre tag så har det känts som att något sorts lugn har smugit sig på.
Det har varit lugnt på jobbet då det mesta bara har flutit på och känslan av att jag har blivit hörd är uppenbar. Jag har känt någon slags frid inom mig, något som det var väldigt länge sedan jag känt.
Det är som sagt bara att hoppas på att allt fortsätter.
Var till Falun idag och hämtade Natta på tåget och även det kändes som jag gjort en välgärning hon har äntligen kommit rätt. Vi satt och såg på hockey Leksand - Malmö och det var ingen som sa något det var i stort sett helt tyst men det var ett sånt lugn i rummet som jag, ja jag vet inte om jag någonsin upplevt det.
Det riktigt kändes att någonting strömmar mellan oss och att det finns band som jag inte kan förklara men att två personer som inte känner varandra kan sitta och bara känna ett sådant lugn sprida sig.
Ja jag tycker jag kan säga att vi inte känner varandra då vi träffats enbart några få gånger för en och en halv vecka sedan och sedan bara pratat i telefon. Det kallar jag inte direkt för att känna varandra.
Men att sedan bara kunna sitta ner och inte säga något utan bara känna ett lugn det är något som jag själv måste säga jag har väntat länge på.
På något vis verkar glädjen ha kommit tillbaka och trotts att jag har helgen bokad med diverse saker så känns det inte alls som något pressande.

På lördag blir det fotouppdrag på bandyn då Rättvik möter Hammarby. En match som egentligen skulle ha spelats för 35 år sedan :-) läs mer om det på IFK Rättviks sida. Rättviks fotoklubb har fått i uppgift att ta över som officiella fotografer åt bandyn.

Och på söndag ska jag vara instruktör på en fotokurs som fotoklubben arrangerar tillsammans med ABF och som verkar få väldigt många deltagare, så vi hoppas även att vi blir många instruktörer. Vi har nämligen fått över 40 st intresseanmälningar så vi får se hur vi ska ro i hamn detta. Intresset för foto verkar vara stort i Rättvik.

Visst har jag känslan av att något fortfarande saknas men det känns ändå som att det börjar gå åt rätt håll. Kanske kommer allt att bara ramla på plats om jag nu börjar känna lugnet. Att inte gå omkring och oroa och stressa upp mig för allt. Ja, den som lever får se brukar de säga.

Har också fått ett erbjudande från jobbet att vecka 45 åka med till Kolmårdens djurpark i tre dagar och vara med djureleverna på en utbildning där. Detta innebär att jag får komma djuren väldigt nära med kameran. Att se djurparken och dess djur innifrån. Inte helt fel att få komma inte till t.ex. vargarna och sitta tillsammans med dem innan för staketet. Jag hoppas verkligen att det går att ordna så att jag får följa med på denna resa för det skulle betyda så mycket.

Vilken härlig ridning idag

Idag kändes det riktigt bra att rida då mycket börjar ramla på plats. T.ex. så rättade de till mig då jag fattat det tidigare som att man skulle klämma åt med knäna, eller fattat och fattat, jag gjorde så i alla fall men när jag blev tillsagd att klämma åt med vaderna istället så hittade jag ju direkt balansen och allt gick mycket lättare.
Lärde mig också idag att styra mera med benen och det fungerade också.

Det började dock med idag att vi fick lära oss att leda hästarna vilket man också ska göra rätt, de är ju trotts allt stora så lite säkerhetsregler finns att tänka på.
Och eftersom det saknades en instruktör att hålla och springa runt med hästarna så fick naturligtvis jag rycka in och springa med ett av ekipagen eftersom vi är åtta stycken och fem hästar så alla rider inte samtidigt.

Sedan var det min tur att rida och idag fick jag rida Kenedy. Måste säga att det kändes helt rätt.
Och det kändes helt rätt att idag rida helt ensam utan att någon sprang bredvid. Även travet satt helt ok idag och jag hittade rytmen riktigt bra om jag får säga det själv.
Var också lite kul att höra en av hästtjejerna säga som stod i mitten och tittade på "herregud vilken skillnad det är sen första gången" och det hörde att det verkligen kom från hjärtat.

Det blev även lite träning på att ha gymnastik på hästryggen idag och även det gick utmärkt.

Någonting på gång

Ja idag har det vart en mystisk och tung dag som jag inte riktigt har förklaring till vad som hänt och vad jag känt.
Men att jag känner av andra personer kan jag inte ens själv tvivla på längre. Igår trodde jag att allt berodde på en person men precis efter jag hade skrivit mitt inlägg här på bloggen så fick jag ett meddelande från min nye vän och hon mådde inte bra. Och att då lägga ihop två och två var inte svårt då jag även tidigare i veckan gått ner mig vid samma tid som henne.
Vi pratades vid igår kväll och försökte komma fram till en lösning utan att direkt komma fram till något helt perfekt men hur som helst fick jag henne på lite andra tankar ett tag.

Idag blev även det en tung dag och jag har gjort saker som jag inte ännu vet om det var bra eller helt fel. Det bara kändes som att vissa saker fick lov att hända idag. En del saker har bara varit för tunga att bära och då måste man göra något åt det. Det kan dock aldrig vara fel då det kommer från hjärtat sägs det.

På eftermiddagen strax innan jag skulle gå hem för dagen fick jag dock ett meddelande om jag kunde ringa upp.
Tyvärr hade inte tiden förbättrat något för min vän utan snarare bara förvärrat och vi insåg båda att hon måste ta steget och ta sig från stan. Och det ser ut att bli snabbare än någon tänkt. Kanske är hon här redan på onsdag. Enda problem just nu är bostad men som jag sa det är det mints problemet för det finns plats om så behövs så vi får se vad som händer.
Bara en sån sak som att man får positiv energi från en person där livet rasat totalt och tårarna bara rinner. Det måste det vara speciella band som gör detta.

Vet inte varför denna låt dök upp men den kändes självklar, även om jag inte kan tolka den klart. Men det kan ha att göra med att hon är påväg bort från sitt elände och äntligen hittat rätt. Jag vet inte bara en känsla jag har.

Hur som helst i morgon har jag ett glädjeämne igen i alla fall då vi återigen ska rida :-)

Inget att skriva

Hade tänkt skriva något idag med men det tog bara stopp. Fanns ingen inspiration till det. Har känt mig helt tom idag så det är väl av den anledningen det inte finns något att skriva om. Har dock haft en konstig känsla hela dagen bara att allt som händer och sker omkring mig är mitt fel. Har fått skuldkänslor för allt på något vis. Det borde bara vara jag som själv skulle kunna svara på om det är sant eller ej men det är bara tomt så jag har inga svar att ens ge mig själv varför det är som det är???

Egentligen skulle jag nog kunna skriva löpmeter om allt även idag men nä, jag bryr mig inte om det. Känns bäst så.

Saker som händer

Undrun
Originally uploaded by G Er Foto

Ibland måste man faktiskt börja fundera på hur allt ligger till och hur saker och ting utvecklar sig.
Som jag skrivit så har jag träffat en människa som på någotvis tillför mig massor av positiv energi och det kändes direkt när vi träffades att det fanns något slags band mellan oss. Vad det skulle vara för band hade jag inte en aning om men idag fick jag en förklaring från en vän som även pratat med en annan vän och de hade båda kommit fram till hur det kunde ligga till och jag tror verkligen det kan ligga något i vad de sa och vad de sett.
Och det skulle kunna vara ett band från tidigare liv. Bandet skulle kunna vara något jag önskat men inte fått i detta liv och därav känns det så starkt mellan oss.
Vad det än är så är det något för det var ett bra tag som någon lyckades tillföra så positiv energi till mig som hon gör.
Kanske misstog jag mig även i onsdags då energin försvann ur mig att det var på grund av en annan sak/person. Kanske berodde även detta på henne, hon var nämligen på väg hem igen i onsdags.
Nu tror jag inte helt klart på det då jag ändå är ganska säker på vad som tog min energi i onsdags men det kan också vara en kombination av båda.

Jag tog idag och ringde upp henne för att se om något hände och helt klart tillför hon energi till mig. Bara en sån sak att jag är inte den som direkt älskar att prata i telefon och brukar bli ganska uttråkad efter en kort stund men här rasade samtalet iväg till en timme utan problem.
Och om bandet stämmer så förklaras väl också mina beskyddarkänslor till henne allt, då jag avslutar samtalet med att "se upp för gänget som står och röker under gatlampan när du är ute i kväll"?
Det var en hur klar bild som helst som dök upp och jag har lovat att hon får ringa när som helst i natt om något händer och framför allt om hon ser detta gäng.

Jag har fått frågor från henne om hon hör hemma där hon bor och jag svarade direkt att hon ska bort från Stockholm och det enda jag ser är att hon ska bo nära naturen, men ändå nära till ett mindre samhälle. Och ja, vi letar lägenhet/stuga här i närheten just nu så är det någon som vet något ledigt så välkomna att höra av er.
Det lustiga är att vi båda har exakt samma känsla att hon ska bo här i närheten.
Och med tanke på hennes bakgrund så säger det mycket att vi litar på varandra redan efter några timmar.

Ja de som tror på andra liv har säkert redan räknat ut varför vi misstänker att bandet är så starkt. De kan röra sig om en dotter jag aldrig fått i detta liv trotts önskan men kanske haft i något annat liv.
Hade själv inte haft en tanke på detta men vad har man vänner till :-)