Lugnet.

Det är bara att hoppas att det lugn jag känt nu på slutet betyder att något gott är på gång och att det är ihållande. Efter att ha kämpat ett längre tag så har det känts som att något sorts lugn har smugit sig på.
Det har varit lugnt på jobbet då det mesta bara har flutit på och känslan av att jag har blivit hörd är uppenbar. Jag har känt någon slags frid inom mig, något som det var väldigt länge sedan jag känt.
Det är som sagt bara att hoppas på att allt fortsätter.
Var till Falun idag och hämtade Natta på tåget och även det kändes som jag gjort en välgärning hon har äntligen kommit rätt. Vi satt och såg på hockey Leksand - Malmö och det var ingen som sa något det var i stort sett helt tyst men det var ett sånt lugn i rummet som jag, ja jag vet inte om jag någonsin upplevt det.
Det riktigt kändes att någonting strömmar mellan oss och att det finns band som jag inte kan förklara men att två personer som inte känner varandra kan sitta och bara känna ett sådant lugn sprida sig.
Ja jag tycker jag kan säga att vi inte känner varandra då vi träffats enbart några få gånger för en och en halv vecka sedan och sedan bara pratat i telefon. Det kallar jag inte direkt för att känna varandra.
Men att sedan bara kunna sitta ner och inte säga något utan bara känna ett lugn det är något som jag själv måste säga jag har väntat länge på.
På något vis verkar glädjen ha kommit tillbaka och trotts att jag har helgen bokad med diverse saker så känns det inte alls som något pressande.

På lördag blir det fotouppdrag på bandyn då Rättvik möter Hammarby. En match som egentligen skulle ha spelats för 35 år sedan :-) läs mer om det på IFK Rättviks sida. Rättviks fotoklubb har fått i uppgift att ta över som officiella fotografer åt bandyn.

Och på söndag ska jag vara instruktör på en fotokurs som fotoklubben arrangerar tillsammans med ABF och som verkar få väldigt många deltagare, så vi hoppas även att vi blir många instruktörer. Vi har nämligen fått över 40 st intresseanmälningar så vi får se hur vi ska ro i hamn detta. Intresset för foto verkar vara stort i Rättvik.

Visst har jag känslan av att något fortfarande saknas men det känns ändå som att det börjar gå åt rätt håll. Kanske kommer allt att bara ramla på plats om jag nu börjar känna lugnet. Att inte gå omkring och oroa och stressa upp mig för allt. Ja, den som lever får se brukar de säga.

Har också fått ett erbjudande från jobbet att vecka 45 åka med till Kolmårdens djurpark i tre dagar och vara med djureleverna på en utbildning där. Detta innebär att jag får komma djuren väldigt nära med kameran. Att se djurparken och dess djur innifrån. Inte helt fel att få komma inte till t.ex. vargarna och sitta tillsammans med dem innan för staketet. Jag hoppas verkligen att det går att ordna så att jag får följa med på denna resa för det skulle betyda så mycket.