lustigt det här

Har precis skrivit på min andra blogg och stängt av datorn och allt när jag bara fick en känsla av att jag skulle kolla youtube för en låt väntade på mig där. Och den låt som direkt dök upp på första sidan var denna. Vad den ska betyda tänker jag inte ens analysera just nu för nu tänker jag sova. Jag gjorde bara vad jag blev tillsagd just nu, eller vad man ska säga. Hur som helst måste jag säga att det var en bra låt. Har tidigare inte hört denna vad jag vet, trotts att jag gillar tjejerna i gruppen. Så något lär den betyda.
God natt

Färdig...

Eller åtminstone nästan. Ja för idag kom SIgge hit gjorde klart grävningen runt huset. I alla fall så långt det gick men jag orkar inte bråka längre utan nu gör jag resten själv. Fattar inte vad tidigare grävare hållt på med då det fortfarande inte fanns grejor så det räckte.
När han i våras var här och skulle göra klart så fick jag reda på att jag skulle skaffa ett avrinningsrör på ca 5-6 meter för att han skulle kunna göra klart. När han väl var här blev det ändå inte klart för det röret som jag skulle ha skaffat var inte alls något avrinningsrör utan ett dränerings rör på 5-6 m.
Så även ett dräneringsrör skaffades in men då kom han aldrig tillbaka i stället. Nu när det skulle göras klart så visade sig att trotts att jag hade skaffat en pip extra så saknas ändå ett rör på ca 6 m innan det går att lägga igen allt.
Men som sagt nu vill jag bara avsluta detta så jag kommer gräva igen sista biten för hand.
Det saknas även matjord på flera ställen men jag är så trött på hela denna historien så nu vill jag bara få ett avslut så jag kan stänga dörren och gå vidare.
Tyvärr kan man väl säga att den som skulle betala allt detta går vinnande ur detta men det bryr jag mig inte om. Har under hela tiden försökt ordna det bästa för alla parter trotts att jag skulle ha kunnat göra tvärt om och bara tänkt på mig själv. Men något tack tillbaka har man inte fått och lär inte få det heller, snarare tvärt om.

Men som sagt nu ser jag det som klart och jag kan se fram emot en vår där jag direkt kan börja arbeta i trädgården. Det kommer bli massa grävning (för hand) då jag fortfarande har en stor hög med jord som också skulle ha planerats ut men som inte heller blev gjort av berörd part. Men ändå känns det som att allt är klart nu när rören ligger i backen.

En lite lustig sak var att precis som Sigge kom idag med traktorn så åker han som skulle ha gjort klart allt förbi ute på vägen, vi var i alla fall två som fick oss ett leende :-)

Sedan hade jag också bokat helt fel idag då jag skrivit in i min kalender att jag skulle fota baby idag. Men så var inte alls fallet utan det var i morgon det :-)

Så nu är det bara att försöka få någon sömn trotts fullmåne. Funderade ju här om dagen varför jag inte kunde sova men fick ju förklaringen till slut varför.

En annan fundering som jag också har är vilken blogg jag ska använda mig av. Prövar ju även en annan på min egen domän men det känns som att denna faktiskt har fler funktioner. Kanske den andra får bli en ren fototeknisk blogg, vi får se vad som händer. God natt

Äntligen

Äntligen kommer det bli färdig grävt på tomten i morgon kommer grävaren hit och gör klart. Inte den grävmaskinist som påbörjat och som har hållit på i sex eller sju år nu utan nu kommer en ny hit.
Tänka sig att vissa bara lovar och lovar och inget händer, eller händer och händer, en hel del har väl hänt under tiden men inte det som skulle hända. Det tog bara några veckor efter att jag frågat denna personen som för övrigt är en gammal klasskompis innan han ringde idag och sa att jag kommer i morgon.
Nu krockar det i och för sig lite då jag har en babyfotografering samtidigt men det kommer säkert att lösa sig.

Hade även glömt att tala om för Nathalie idag att det skulle komma en besiktningsman och kolla huset så hon togs lite på sängen när han kom. Hon hade ju inte en aning om var allt var, inte lätt att veta när man vart inneboende i mindre än en vecka. Men de löste allt ändå.
Jonathan kommer också att gå vilse i sitt rum då han fått en ordentlig städning där, inte bara rummet utan hans garderober har blivit städade också. Han som hela tiden klagat på att han inte fått plats med sina kläder. Nu klagar han i stället på att han inte har några kläder. Han hade kläder i garderoben som han skulle kunnat dragit på sig och gått på pridefestivalen med :-)

Hade annars en riktigt trevlig kväll tillsammans med René framför tv'n och såg Mif - Lif. Tyvärr lyckades ju Lif tappa en 2-0 ledning men sånt är livet.

Och tyvärr fick jag även ett samtal på kvällen då någon jävla turk har vart in och hackat fotoklubbens forum så nu är all vår information borta så det är bara att börja om från noll. Fan vad less man blir när det finns folk som inte har något liv utan bara ska förstöra.

Nä nu är det dags för lite sömn. Föregående natt blev väldigt lite sömn då det var stört omöjligt att somna och jag vet inte varför. Bara hoppas på att det ska bli mera sömn i natt.

Vi vill inte vara med på bild

Vi vill inte vara med på bild
Originally uploaded by G Er Foto

Slut på helgen som har bestått i en hel del bandy. Närmare bestäm tre matcher live och en på tv. Mycket bandy blev det.
Tyvärr blev det ingen vinst för IFK idag men de slutade ändå på en fjärde plats i cupen.

Så nu är det bara att se framemot en ny arbetsvecka och se vad den har att erbjuda.

Jag och mina pojkar har också fått en ny inneboende hos oss så nu är vi inte enbart pojkar i huset.
Jonathan har kommit på att han ska göra i ordning ett extra rum i källaren för han vill ge henne sitt rum, snällt eller är det möjligen för hans egen vinnings skuld han vill flytta ner i källaren. Tror på det sista faktiskt för annars skulle han nog inte självmant ha erbjudit sig att städa källaren och att flytta min fotostudio.

Vad har hänt?

Idag måste jag faktiskt säga att jag har varit riktigt nöjd med dagen.
Arbetsdagen bestod i en hel del uppgifter på förmiddagen med att hjälpa arbetskamrater med diverse problem. Och arbetsdagen slutade med en lektion i fotografisk bild som jag själv tycker kändes bra då det verkar som att eleverna börjar förstå detta med vad bländare och slutare har för betydelse.
Jag vet att det är mycket att hålla i huvudet för dem och då inte alla ägnar så där jättemycket tid åt att fotografera så kan det vara svårt att ta in. Men vi kör på med diverse övningar och en hel del repetition så är jag säker på att det kommer att sitta snart.

Väl hemma var jag dock så trött så efter maten satte jag mig framför tv och väcktes av att det plingade på dörren :-)
Var otroligt trött när jag kom hem så det var nog en välbehövlig liten tupplur jag tog i min fåtölj.
Och kanske var det tur att jag fick lite sömn för lite senare fick jag meddelande från min nye vän som undrade om hon kunde komma över och det blev lite sent innan vi hade pratat klart.
Försöker hitta en lösning åt henne med boende men det verkar vara kört i Rättvik för tillfället och kanske får det bli en tillfällig lösning att hon blir inneboende hos oss ett tag. Vi får se vad framtiden utvisar.

I morgon tror jag dock inte det blir lika enkelt på jobbet som idag, då jag har ett möte som jag inte tror kommer bli direkt kärvänligt så det känns bra att jag fick ladda batterierna idag men lite positiv energi och det lär behövas mera i morgon kan jag tänka mig. Även om man nu inte ska måla fan på väggen direkt men eftersom jag vet att det har surrats en hel del så är det lika bra att försöka vara på topp innan man går in i getingboet :-)
Men som tur är så är jag ju inte ensam på mötet.

Förhoppningsvis kommer jag att kunna ladda batterierna ordentligt innan då jag ska försöka få tid att fota så många av skolans hästar som möjligt då vi ska presentera dem lite bättre på vår hemsida.

Forever

Idag har varit en tung dag då jag av någon anledning varit otroligt trött. Har nog blivit lite dåligt med sömn på sistone så i kväll får det bli tidig sänggång om detta ska sluta väl.

Har även idag vart och fikat med min kusin och fått en företagspresentation av företaget Forever. Eftersom jag tidigare har ägnat en hel del åt nätverkshandel så vet jag att det kan om man har tid vara en mycket bra affärsidé. Men det är just detta med tiden. Och en annan sak som inte heller gör det riktigt passande för min del är ju det att man är ju trotts allt i den skaran som kallas för introverta.
Och som introvert är det inte lätt att vara nätverkare. Visst kan jag vara duktig på att prata men det är med personer jag känner. Problemet är när man ska ta kontakt med nya människor, där fungerar det inget bra för mig. Ska man vara nätverkare ska man känna sig trygg med att hela tiden ta kontakt med folk.
Man behöver inte vara påflugen på någotvis men jag vet att visst kan jag prata gott om produkterna, men att sen få med flera att jobba tillsammans med mig eller att sälja saker till andra fungerar inget bra och därför ska jag heller inte hålla på med nätverkshandel, så enkelt är det.

Däremot kan jag säga att jag använder en del av dessa produkter redan idag och kan varmt rekommendera deras produkter, då allt är gjort på Aloe Vera. Använder idag deras produkter vid massage men funderar också på att börja använda deras dryck då jag vet att den kan göra underverk med magen. Vilket skulle kunna hjälpa min stressmage en hel del.

Nu börjar det bli knepigt?

Ja nu börjar det bli mer och mer krav. Idag var det inte längre bara att gå till körhuset och hoppa upp på en i ordning gjord häst. Nä, idag fick vi själva gå upp till stallet för att få lära oss hur man tränsar en häst.
Efter att ha lärt oss detta så fick vi själva ta var sin häst ner till körhuset. Och väl i inne så fortsatte kraven.
Nu var det inte längre bara att rida runt i skritt eller trav. Nu skulle det göras volter och vända håll och allt vad de nu hittar på.
Och allt detta gick riktigt bra men det som strulade till det en aning var när jag själv tyckte det gick så bra att trava runt så då skulle man göra en volt i trav. Jaha, då blev det en hel del att tänka på igen. Ibland tycker jag hästen lyder lite för bra för när jag råkade luta mig lite för mycket framåt då uppfattade han det som att, jaha, nu vill han att jag ska bromsa? och så slutade han att trava :-)
Så det var bara att ta ett varv till och försöka hålla sig snyggt och prydligt upprätt och i balans.
Det var också lite skillnad på dagens häst mot de jag haft tidigare då jag tidigare har haft problem med att få lite fart på dem, de var inga problem idag då jag i stället hade fullt upp att bromsa för att inte avancera i kön.

Idag fick jag nämligen rida en ordentligt kraftig nordsvensk vid namn Tablå. Och denna nordsvensk är inte någon direkt kopia på min favorit Aldermarin. Nä, här pratar vi storleksmässigt tre Marre i samma häst vad gäller grovlek.

Efter att vi sedan ridit klart inne så fick vi även prova på något helt nytt då vi även fick rida hästarna tillbaka till stallet. Och väl tillbaka där så fick jag även göra i ordning Tablå för kvällen. Vilket innebar borstning och liknade. Min instruktör ville också att jag skulle kratsa hovarna på honom och jag fick lära mig hur man fick honom att lyfta hovarna men en annan av eleverna rök in och tyckte att det var helt fel häst att göra detta på första gången.
Det var nämligen så att denna bjässe till häst var den enda i stallet som tyckte att han satte ner sina hovar när han själv kände för det. Och att jag som nybörjare skulle lära sig på honom tyckte hon var orättvist.

Får jag säga det själv så tycker jag ändå med tanke på min tidigare hästrädsla så tvekade jag inte på att krypa inpå hästen och få honom att lyfta på benen. Och andra sidan så var jag ju även själv inne i spiltan och borstade honom och liknade och det krävdes flera gånger att knuffa undan honom så man själv fick plats.

Och när allt detta var klart så var det bara att ut med honom igen och leda ner honom till sin box som han hade bakom körhuset.
Ja så det är som sagt inte bara att rida en häst, finns även mycket annat man ska hålla reda på. Och själv tycker ja det är fantastiskt kul att få lära sig allt. Och framför allt att det är lite i taget.
Nästa gång tillkommer även att sadla själva. Så nu är det bara att vänta en vecka till. I morgonbitti blir det dock annan träning då innebandy står på schemat. Ingen rast och vila här inte.

Det går framåt

Trotts en otrolig trötthet på jobbet idag efter en natt med mycket dålig sömn så känns det som det går framåt. Känns som jag på någotvis har hittat det stöd jag sökt, någon som kan tillrättavisa mig och säga rakt ut vad jag ska tänka på för att stänga av dåliga tankar när de smyger sig på. För även idag kom tankar över mig eller som jag vet vissa kallar för rädslor och det stämmer nog väldigt bra.
Men med min väns ord klingande i huvudet "vad är viktigast för dig själv" så är det mycket lättare att stänga av och fortsätta.Att just för stunden fundera över just detta och tänka att det viktigaste just nu är att göra det jag ska, resten löser sig i alla fall. Och det var precis vad det gjorde idag.
Min son ringde när jag var på väg hem t.ex och honom fick jag åka och lösa ut från affärn då han varit och köpt cement men hade inga pengar på kontot :-) så kan det också gå.

När jag kom hem så ringde en kompis och ville ha vägledning, så över en kopp kaffe (och bullar naturligtvis) och lite småprat tillsammans med tarotkortleken fick vi fram en heldel svar på vad hon skulle tänka på och kanske också fick sig en funderare på vart hon var påväg. Det är lite roligt när vissa kort hela tiden återkommer åt henne. Men det känns som det mesta håller på att ramla på plats och ett lugn håller på att ta över.

Sedan är det ju måndag och det är då jag är stenhård på att då sitter jag framför tv'n mellan åtta och nio då det är det okända. Jag bara älskar det programmet.

Att jag sen när jag håller på att plockar undan på rumsbordet och samtidigt går och funderar på vad och om jag ska skriva något här på bloggen håller på att få hjärtat i halsgropen när jag precis tar i telefon så ringer den, men på något vis så hör jag den inte utan jag känner bara vibrationen i telefon när jag tar det så det blev en jättekonstig känsla. Jag brukar inte vara lättskrämd men med alla tankar som jag hade i huvudet så kom det lite väl passande om man säger så.

Men den rädslan försvann i alla fall fort när jag hörde vem det var så då var allt frid och fröjd igen. Och trotts en trevande start på dagen så är jag på någotvis fylld av energi nu. Vilket inte lovar gott för nattens sömn i och för sig, eller så kommer jag sova som en stock. Fick också något av en bekräftelse då energin ökade vilket kändes enormt skönt då det varit lite si och så ett tag. Känner det som ett gott tecken.

Och kan jag inte sova så har jag ju i alla fall något trevligt att se framemot i morgon eftermiddag då det åter är ridning på schemat. Även om jag inte är helt säker på hur mycket ridning det blir i morgon då vi ska samlas i stallet för att lära oss lite om skötsel av hästen. Men jag misstänker att vi får sadla på själva i morgon. Kan ju bli spännande att se om sadeln sitter kvar eller om det blir upp och nervänd ridning.

Den som lever får se sägs det.

Fotokurs

Fotokurs
Originally uploaded by G Er Foto

Ja idag har jag varit instruktör på fotokursen som blev välbesökt. Som tur var kan man säga så kom inte så många som lämnat intresseanmälan för då hade det blivit lite jobbigt. Vi hade nämligen över 40 st intresseanmälningar.
Men det blev ändå 13 st elever på 6 st instruktörer och det får man väl se som mycket bra.
Kursen varvade vi med både teori och praktiska övningar ute i det härliga vädret som vi haft idag. Tre timmar höll vi på och de timmarna gick väldigt fort. Men kursen är inte klar än då det kommer ytterligare två lektionstillfällen.
Så nu har deltagarna fått lite uppgifter att lösa till nästa gång.

Och återigen har jag fått höra att "Göran, du måste ta det lugnt". Ja, undrar hur många gånger jag ska behöva höra detta från mina vänner innan jag förstår att det är viktigt om jag ska orka med längre.

Visst är det skönt att höra att man har vänner som verkligen bryr sig men samtidigt blir jag rädd när jag inte gör som de säger utan alltid trillar i fällan allt för ofta.
Men denna gången lovar jag att jag ska göra allt för att lyssna på min vän. Att försöka stänga dörren omkring mig och bara vara med mig själv ibland.
För hur mycket man än vill hjälpa som jag sagt tidigare så kan det bli för mycket.
Även om jag vidhåller att det nog inte alls vore någon fara om jag bara lärde mig planera tillsammans med mina vänner för då skulle alla förstå att även jag har saker att göra och en tid jag hjälper verkligen är effektiv och att den tiden är viktig.
För skulle jag inte få göra det så skulle jag verkligen inte tycka om mig själv.
Dessa två dagar t.ex. har ju bestått i att fota på bandyn vilket tog 3-4 timmar och kursen idag tog ungefär lika lång tid.
Men det var ju bara kul och det var väl planerad tid. Både start och stopp tid och då kommer heller ingen stress med i bilden.
Hann även med att hjälpa en vän igår kväll utan några som helst problem.

Men som sagt jag lovar att jag ska ta det lugnt men ni ska ändå veta mina vänner att jag finns här och tveka inte att höra av er.
Det jag kommer att försöka ändra på är helt enkelt bara det att vara mera noggrann med tider och inte acceptera några "vi får se om vi kan ta det då" eller liknande.
För är man som jag, så är tiden då jag sitter och väntar på något tid som jag inte kan ta mig till med något annat utan då sitter jag arbetslös och väntar tyvärr. Men har jag som jag haft i helgen en tid att gå på så vet jag exakt vad jag kan göra och när jag måste vara tillbaka och liknade.
Egentligen tror jag de flesta fungerar liknande så då bör man kunna respektera någon annans tid också.

Fotouppdrag m.m.

Gårdagen bestod i fotouppdrag åt IFK Rättviks bandy. Rättviks fotoklubb har fått tagit över fotouppdraget efter Lennart som tidigare genom åren fotat alla matchen. Något som vi i fotoklubben är mycket nöjda över. Igår var vi tre fotografer där så två av oss inriktade oss på själva matchen och en på vimelbilder i publiken.
Matchen blev väl inte så spännande resultatmässig då Hammarby ändå är regerande mästare och spelar i en helt annat division än Rättvik.
Men ändå måste jag säga att de stretade emot riktigt bra. Att siffrorna skrevs till 0-11 är en annan sak.

Måste också fortsätta lite på förra inlägget jag skrev då jag har fått en hel del reaktioner på det. Tydligen är det flera som läser min blogg än jag själv trott men det är ju bara kul, och att man sen kan få reaktioner är ju ännu roligare.
Tyvärr har jag väl fått både negativ och positiv kritik men de finns även de som har misstolkat och så finns de också de som verkligen har tagit åt sig. Några av dem har till och med ringt och bett om förlåtelse.
Tyvärr känner ju jag då på en gång att det var ju synd att ni skulle känna så och börjar försvara dem på en gång. Men en som ringde sa att du ska väl för fan inte sitta och försvara oss när det är vi som gjort fel. Men sådan person som man är så känner ju jag skuld till att de nu mår dåligt för att de tror att de har skadat mig.

Fick även besök av vänner igår som också läst och de sa att du har ju alltid varit sånn och du måste ta och fundera över hur du egentligen ska ha det.
Varför ska inte du kunna vara bestämd och säga att den och den tiden kan jag och ingen annan, sa de.
Men då tycker ju jag att är ju en flexibel människa och jag kan planera om saker och ting.

Jag kan ärligt säga att vi blev inte riktigt sams för jag vidhöll att jag är och förblir en person som vill hjälpa andra och det tänker jag fortsätta med. Och det hade inte vännerna något emot heller men som de tyckte så var det så att om jag skulle hjälpa någon så var det väl ändå så att när någon vill ha min hjälp så är det väl ändå jag som ska bestämma när jag har tid att göra det. Att jag inte ska sitta och vänta på att få hjälpa andra eller att jag ska skjuta på allt annat jag ska göra.
Och visst, det låter ju väldigt förnuftigt.
Men då kom jag ytterligare på ett försvar.
Men tänk då om jag säger att jag har inte tid då de behöver min hjälp? Då kanske de står där handfallna och inte vet vad de ska göra?
Och vem tror ni då får dåligt samvete?

Ja mina vänner konstaterade att jag är ett hopplöst fall i detta ämne men samtidigt så får jag nog tacka dem för innerst inne så börjar jag nog att förstå att jag inte är någon egoist bara för att jag någon gång sätter mig och framför allt mina barn i första hand.
Men vad som än händer så ska ni alla som läser detta veta att jag vill hjälpa och jag kan skapa tiden. Men kanske efter att ha pratat med de som har hört av sig så har jag fått en insyn på att om även jag får lite hjälp med att de som vill ha hjälp också hjälper till med att vara lite mer bestämda.

En som ringde sa just det att han kommit på sig själv att han vid flertalet gånger sagt att vi kan sikta på helgen eller liknande och det har då gjort att jag har sett det som att då gör vi det till helgen. Och visst vi hade också gjort saker till helgen men då han kommit på söndagen och vi gjort det vi skulle så var ju även min lördag uppbokad, då jag väntat på honom redan då.
Hade vi då kommit överens direkt om t.ex. söndag kl 12.00. Ja då hade jag lugnt kunnat göra något annat på lördagen.
Väldigt enkelt egentligen.
Lite lustigt är det att jag själv är stenhård på att komma i tid och har jag sagt kl 12 eller det spelar ingen roll om man säger runt 12 så är jag på plats 5-10 min innan. Jag mår fruktansvärt dåligt om jag kommer en minut för sent för då ser jag det som jag har försummat någon annans tid då de fått vänta på mig. Men tvärt om tycker jag det är helt ok för jag har tid att vänta.

Jag lovar att jag ska försöka bättra mig och vara lite mer restriktiv på hur jag lovar ut min hjälp men kan väl också säga att jag behöver nog lite hjälp av er också att vara lite mer bestämd att vi kommer överens om en viss tid och den håller vi på allihop.
För ni kan vara säkra på att jag sitter där och väntar på er. Och säger ni att vi siktar på då och då till mig då kan ni vara säkra på att då har jag siktat mitt i prick och skulle det vara att vi kommit överens om att sikta på helgen då bokar jag hela helgen för er och gör inget annat den helgen.

Denna söndag blir det dock ett nytt fotouppdrag då jag snart är på väg ner till Rättvik för att hjälpa till som instruktör på en fotokurs som fotoklubben arrangerar.

Djupa funderingar

Ibland blir ens funderingar på tok för tunga att hålla inom sig och de måste på någotvis ut. Men problemet kan vara att man känner att om man säger något så gör man någon illa.
Men samtidigt kommer då tankarna om det är bättre att skada sig själv när det egentligen enbart handlar om sanningen.

Varför ska det vara så svårt att säga sanningen?
Varför är det alltid sanningen som skadar och sårar?
Om någon inte tål att höra sanningen, är det då en vän?
Vill verkligen ens vänner att man skadar sig själv hellre än att tala om vad man tycker och känner?

Jag är hundra procent säker på att skulle man ställa dessa frågor till vem som helst så skulle svaret bli att självklart ska du säga som det är.
Men när man sedan säger det så blir det genast något annat ljud i skällan och man kan få höra både de ena och andra.
Men då kommer frågan igen. Är det då vänner? De som inte kan höra hur man känner utan att bli arga eller sårade.

Ja dessa frågor gör att man hellre sårar sig själv och gräver ner sig tills man inte orkar längre. Och bara för att man själv har dåligt självförtroende så håller man med om allt som man får höra för man är rädd för att tappa en vän om man säger emot. Och alla dumheter som en vänner gör lägger man på sig själv och tycker att det var väl inte så farligt så man förlåter och försvarar dem i alla lägen även om man egentligen skulle vilja säga att jag tror faktiskt du har fel där.

Man brukar säga att vänner finns alltid kvar vad man än säger men jag tvivlar. Ja, eller så är de inte vänner vad vet jag. Men om man verkligen har personer som på alla sätt och vis ställer upp och man gör det samma och banden känns hur starka som helst. Hur kan det då bli så fel bara för att man en enda gång inte kan hålla med till hundra procent och man säger detta.

Har själv vart med om detta då jag haft vänner som jag på alla sätt och vis hjälpt och allt har varit kanon. Man har fått höra vilken otrolig vän och vilket hjärta man haft, ända tills man ifrågasatt något som de har gjort. Då helt plötsligt möter man en helt annan personlighet och då är man inte alls välkommen längre. Då får man höra att man är precis som alla andra som inte har det minsta sympati för något.
Vad beror detta på? Är man bara vän om man håller med om allt?

Själv har jag i alla fall hamnat i den situationen att jag inte törs säga emot för rädslan att tappa mina vänner, jag tycker det är bättre att hålla med. På någotvis känns det som att om jag gör det så mår det bra och då är jag också nöjd.
Man brukar säga att man ska var en god lyssnare och det måste jag väl säga att det är jag expert på. Men hjälper man verkligen någon genom att bara lyssna och hålla med?
Jag börjar nämligen tveka på mig själv om jag gör rätt? Jag har många gånger fått höra vilken underbar person jag är som har tid att lyssna och hjälpa. Men vad jag egentligen gör är ju att låta personerna i fråga som jag lyssnar på intala sig själv att allt som sker är andras fel och att de gör allting rätt.
Många gånger kan det också vara så men det är väldigt ofta som jag ser mönster i att det faktiskt är personen i fråga själv som också måste ändra sig.
Men säger man det då är man plötsligt inte längre en god lyssnare. Då kanske man till och med blir en riktig skit och svikare som inte vet vad man pratar om? Och då hamnar man plötsligt i ett helt annat fack.

Jag har kommit på mig själv, eller rättare sagt jag har haft vänner som inte varit tysta och uppmärksammat mig på att jag borde börja tänka på mig själv lite.
Jag har under en längre tid varit så upptagen på att hjälpa mina vänner så jag helt enkelt glömt av mig själv.
Jag har försummat andra vänner på grund av andra och liknande.
Jag har tackat nej till flera saker som utflykter, resor, fisketurer, bara vanliga gästvänliga påhälsningar, ja till och med har jag avbokat fotouppdrag och liknande, enbart för att finnas tillgänglig i fall att någon av mina vänner skulle behöva mig.

Det har hänt flertal gånger att någon bett mig om hjälp och frågat om jag har haft tid och naturligtvis har jag svarat att det går utmärkt jag har inget för mig, det är bara att komma. Och visst om man bara vill så går det att ordna. Men många gånger av dessa gånger som jag lovat hjälpa till så har det aldrig dykt upp någon.
Själv har jag avbokat och planerat om eller bara sagt ifrån till något som jag annars skulle göra och så i stället för att gjort det jag från början skulle göra så har jag inte fått göra något i stället för de som jag skulle hjälpa aldrig dykt upp.

När mina vänner påtalat att du kan inte acceptera att bli behandlad på liknande sätt så har jag alltid försvarat med att t.ex. säga att de har det inte så lätt, de har så mycket att stå i så jag har full förståelse för att de glömt av att komma, jag hade ju ändå inget för mig så det gör ju inget.
När man börjar tänka efter så sitter man ju faktiskt själv och ljuger för både sina vänner och en själv. Tyvärr har jag ju också när jag tänker efter försummat mina barn flera gånger då de har velat haft mig med på olika saker men jag har sagt att jag inte haft tid för jag ska hjälpa den och den.

Jag vill ju absolut inget annat än att hjälpa till för det är det bästa jag vet när jag ser att jag gjort någon glad. Men när man lurar både sig själv och andra genom att säga att man alltid har tid så blir det helt fel. För självklart tror alla mig när jag säger att jag tid och även om de verkligen ifrågasätter så intalar jag dem starkt att jo, jag har tid, det är ingen fara. Om de inte trodde på mig så skulle de inte vara några vänner eller hur?
Fast nu har det ju ändå visat sig att det finns de som genomskådat mig.

Om jag vänder på allt och ser på vad jag behöver göra så har jag massor av saker som jag har bett om hjälp om men som jag inte får någon hjälp med då ingen har tid att hjälpa mig. Jag får bara svaren att de ska vi ordna så fort vi hinner, men längre än så kommer vi aldrig. Men blir jag arg för det. Nä inte då, jag har full förståelse för att de inte har tid att hjälpa just mig. Jag kan vänta det är inget bråttom. Och det slutar oftast med att det inte blir någonting gjort.

Ja nu har jag sagt hur det ofta ligger till men jag tror ändå inte jag kommer att förändra mig för jag är nog skapt att hjälpa andra oavsett vad det kostar mig själv. Och då jag mår så dåligt av att såra någon så kommer jag nog även i fortsättning att vara en expertlyssnare.
Även om jag måste säga att jag på jobbet börjat visa en helt annan sida av mig själv och faktiskt sagt ifrån att jag inte längre gör vad som helst.
Men det finns en baksida av att säga ifrån också då jag ändå är den personen som verkligen vill hjälpa till. Men frågan kvarstår fortfarande, när ska man säga ifrån, när har det gått för långt?

Vilken dag

Vilken dag. Denna dag som kändes så bra till att börja med men som sedan spårade ur totalt.
Som tur var så tror jag att det mesta redde ut sig då lite missförstånd fick redas ut. Men bra kan jag ändå inte säga att det känns då mycket inte är som det ska.

Men klart är att det finns en person som verkligen kan känna precis hur jag mår och känner (är i och för sig lika åt båda hållen).
Skickade ett sms till en vän idag och när svaret kom så kom också ett meddelande samtidigt på fb från en annan med frågan hur jag mådde. När jag svarade som det var så sa hon bara jag känner det.
Vad jag trodde hade hänt var att min vän som jag skickade sms'et till hade sagt åt henne att kontakta mig, då min vän vet att hon kan göra mig på gott humör.
Detta var dock inte alls fallet då de inte var på samma ställe som jag först trott. Båda var helt omedvetna om detta sammanträffande.

Dock lyckades hon inte ändra mitt humör nämnvärt fast hon till och med erbjöd sällskap, som jag dock tackade nej till men hennes tanke var ändå god.
Men på något vis lyckades hon ändå få mig på klart bättre tankar mot kvällen så trotts att kvällen får bli tidig då jag är totalt energilös och måste försöka få lite sömn så är jag på betydligt bättre humör. Tack Natta, lovar återgälda detta.

Varör förvånad?

Ja varför ska man vara förvånad. Redan igår när jag skrev mitt inlägg om att allt började kännas bra så kom något över mig om att något inte riktigt stod rätt till och morgonen började med ett glädjande besked som jag såg det.
Men allt efter som dagen gick så kändes allt bara sämre och sämre och just nu är man tillbaka i krypläge igen som det känns.
Förstår inte riktigt vad som gick så fel bara? Och just nu hoppas jag bara att det är en total missuppfattning allt och att det ska lösa sig inom kort.
Just nu vet jag bara inte varifrån jag ska hämta energi för det känns inte riktigt som jag är den som ens vill träffa mina vänner för jag är bara rädd för att jag förstör även för dem.
Visst är det det sista jag vill att förstöra för någon men då det bara känns som det är det man gör oavsett vad man gör så är det bäst att hålla sig för sig själv ett tag. Fast det vet jag ju också att det inte är bra men då man inte når dem man verkligen vill så vet jag inte längre vad som bör göras. Just nu är det bara att hoppas och hoppet är ju det sista som överger en sägs det.

Vet inte heller varför denna låten dök upp, för vad ber man om förlåtelse för när man inte ens är säker på om man gjort något fel? Men kanske kom den bara för att i fall att så, jag har i alla fall inte med vilja försökt såra någon.

Lugnet.

Det är bara att hoppas att det lugn jag känt nu på slutet betyder att något gott är på gång och att det är ihållande. Efter att ha kämpat ett längre tag så har det känts som att något sorts lugn har smugit sig på.
Det har varit lugnt på jobbet då det mesta bara har flutit på och känslan av att jag har blivit hörd är uppenbar. Jag har känt någon slags frid inom mig, något som det var väldigt länge sedan jag känt.
Det är som sagt bara att hoppas på att allt fortsätter.
Var till Falun idag och hämtade Natta på tåget och även det kändes som jag gjort en välgärning hon har äntligen kommit rätt. Vi satt och såg på hockey Leksand - Malmö och det var ingen som sa något det var i stort sett helt tyst men det var ett sånt lugn i rummet som jag, ja jag vet inte om jag någonsin upplevt det.
Det riktigt kändes att någonting strömmar mellan oss och att det finns band som jag inte kan förklara men att två personer som inte känner varandra kan sitta och bara känna ett sådant lugn sprida sig.
Ja jag tycker jag kan säga att vi inte känner varandra då vi träffats enbart några få gånger för en och en halv vecka sedan och sedan bara pratat i telefon. Det kallar jag inte direkt för att känna varandra.
Men att sedan bara kunna sitta ner och inte säga något utan bara känna ett lugn det är något som jag själv måste säga jag har väntat länge på.
På något vis verkar glädjen ha kommit tillbaka och trotts att jag har helgen bokad med diverse saker så känns det inte alls som något pressande.

På lördag blir det fotouppdrag på bandyn då Rättvik möter Hammarby. En match som egentligen skulle ha spelats för 35 år sedan :-) läs mer om det på IFK Rättviks sida. Rättviks fotoklubb har fått i uppgift att ta över som officiella fotografer åt bandyn.

Och på söndag ska jag vara instruktör på en fotokurs som fotoklubben arrangerar tillsammans med ABF och som verkar få väldigt många deltagare, så vi hoppas även att vi blir många instruktörer. Vi har nämligen fått över 40 st intresseanmälningar så vi får se hur vi ska ro i hamn detta. Intresset för foto verkar vara stort i Rättvik.

Visst har jag känslan av att något fortfarande saknas men det känns ändå som att det börjar gå åt rätt håll. Kanske kommer allt att bara ramla på plats om jag nu börjar känna lugnet. Att inte gå omkring och oroa och stressa upp mig för allt. Ja, den som lever får se brukar de säga.

Har också fått ett erbjudande från jobbet att vecka 45 åka med till Kolmårdens djurpark i tre dagar och vara med djureleverna på en utbildning där. Detta innebär att jag får komma djuren väldigt nära med kameran. Att se djurparken och dess djur innifrån. Inte helt fel att få komma inte till t.ex. vargarna och sitta tillsammans med dem innan för staketet. Jag hoppas verkligen att det går att ordna så att jag får följa med på denna resa för det skulle betyda så mycket.

Vilken härlig ridning idag

Idag kändes det riktigt bra att rida då mycket börjar ramla på plats. T.ex. så rättade de till mig då jag fattat det tidigare som att man skulle klämma åt med knäna, eller fattat och fattat, jag gjorde så i alla fall men när jag blev tillsagd att klämma åt med vaderna istället så hittade jag ju direkt balansen och allt gick mycket lättare.
Lärde mig också idag att styra mera med benen och det fungerade också.

Det började dock med idag att vi fick lära oss att leda hästarna vilket man också ska göra rätt, de är ju trotts allt stora så lite säkerhetsregler finns att tänka på.
Och eftersom det saknades en instruktör att hålla och springa runt med hästarna så fick naturligtvis jag rycka in och springa med ett av ekipagen eftersom vi är åtta stycken och fem hästar så alla rider inte samtidigt.

Sedan var det min tur att rida och idag fick jag rida Kenedy. Måste säga att det kändes helt rätt.
Och det kändes helt rätt att idag rida helt ensam utan att någon sprang bredvid. Även travet satt helt ok idag och jag hittade rytmen riktigt bra om jag får säga det själv.
Var också lite kul att höra en av hästtjejerna säga som stod i mitten och tittade på "herregud vilken skillnad det är sen första gången" och det hörde att det verkligen kom från hjärtat.

Det blev även lite träning på att ha gymnastik på hästryggen idag och även det gick utmärkt.

Någonting på gång

Ja idag har det vart en mystisk och tung dag som jag inte riktigt har förklaring till vad som hänt och vad jag känt.
Men att jag känner av andra personer kan jag inte ens själv tvivla på längre. Igår trodde jag att allt berodde på en person men precis efter jag hade skrivit mitt inlägg här på bloggen så fick jag ett meddelande från min nye vän och hon mådde inte bra. Och att då lägga ihop två och två var inte svårt då jag även tidigare i veckan gått ner mig vid samma tid som henne.
Vi pratades vid igår kväll och försökte komma fram till en lösning utan att direkt komma fram till något helt perfekt men hur som helst fick jag henne på lite andra tankar ett tag.

Idag blev även det en tung dag och jag har gjort saker som jag inte ännu vet om det var bra eller helt fel. Det bara kändes som att vissa saker fick lov att hända idag. En del saker har bara varit för tunga att bära och då måste man göra något åt det. Det kan dock aldrig vara fel då det kommer från hjärtat sägs det.

På eftermiddagen strax innan jag skulle gå hem för dagen fick jag dock ett meddelande om jag kunde ringa upp.
Tyvärr hade inte tiden förbättrat något för min vän utan snarare bara förvärrat och vi insåg båda att hon måste ta steget och ta sig från stan. Och det ser ut att bli snabbare än någon tänkt. Kanske är hon här redan på onsdag. Enda problem just nu är bostad men som jag sa det är det mints problemet för det finns plats om så behövs så vi får se vad som händer.
Bara en sån sak som att man får positiv energi från en person där livet rasat totalt och tårarna bara rinner. Det måste det vara speciella band som gör detta.

Vet inte varför denna låt dök upp men den kändes självklar, även om jag inte kan tolka den klart. Men det kan ha att göra med att hon är påväg bort från sitt elände och äntligen hittat rätt. Jag vet inte bara en känsla jag har.

Hur som helst i morgon har jag ett glädjeämne igen i alla fall då vi återigen ska rida :-)

Inget att skriva

Hade tänkt skriva något idag med men det tog bara stopp. Fanns ingen inspiration till det. Har känt mig helt tom idag så det är väl av den anledningen det inte finns något att skriva om. Har dock haft en konstig känsla hela dagen bara att allt som händer och sker omkring mig är mitt fel. Har fått skuldkänslor för allt på något vis. Det borde bara vara jag som själv skulle kunna svara på om det är sant eller ej men det är bara tomt så jag har inga svar att ens ge mig själv varför det är som det är???

Egentligen skulle jag nog kunna skriva löpmeter om allt även idag men nä, jag bryr mig inte om det. Känns bäst så.

Saker som händer

Undrun
Originally uploaded by G Er Foto

Ibland måste man faktiskt börja fundera på hur allt ligger till och hur saker och ting utvecklar sig.
Som jag skrivit så har jag träffat en människa som på någotvis tillför mig massor av positiv energi och det kändes direkt när vi träffades att det fanns något slags band mellan oss. Vad det skulle vara för band hade jag inte en aning om men idag fick jag en förklaring från en vän som även pratat med en annan vän och de hade båda kommit fram till hur det kunde ligga till och jag tror verkligen det kan ligga något i vad de sa och vad de sett.
Och det skulle kunna vara ett band från tidigare liv. Bandet skulle kunna vara något jag önskat men inte fått i detta liv och därav känns det så starkt mellan oss.
Vad det än är så är det något för det var ett bra tag som någon lyckades tillföra så positiv energi till mig som hon gör.
Kanske misstog jag mig även i onsdags då energin försvann ur mig att det var på grund av en annan sak/person. Kanske berodde även detta på henne, hon var nämligen på väg hem igen i onsdags.
Nu tror jag inte helt klart på det då jag ändå är ganska säker på vad som tog min energi i onsdags men det kan också vara en kombination av båda.

Jag tog idag och ringde upp henne för att se om något hände och helt klart tillför hon energi till mig. Bara en sån sak att jag är inte den som direkt älskar att prata i telefon och brukar bli ganska uttråkad efter en kort stund men här rasade samtalet iväg till en timme utan problem.
Och om bandet stämmer så förklaras väl också mina beskyddarkänslor till henne allt, då jag avslutar samtalet med att "se upp för gänget som står och röker under gatlampan när du är ute i kväll"?
Det var en hur klar bild som helst som dök upp och jag har lovat att hon får ringa när som helst i natt om något händer och framför allt om hon ser detta gäng.

Jag har fått frågor från henne om hon hör hemma där hon bor och jag svarade direkt att hon ska bort från Stockholm och det enda jag ser är att hon ska bo nära naturen, men ändå nära till ett mindre samhälle. Och ja, vi letar lägenhet/stuga här i närheten just nu så är det någon som vet något ledigt så välkomna att höra av er.
Det lustiga är att vi båda har exakt samma känsla att hon ska bo här i närheten.
Och med tanke på hennes bakgrund så säger det mycket att vi litar på varandra redan efter några timmar.

Ja de som tror på andra liv har säkert redan räknat ut varför vi misstänker att bandet är så starkt. De kan röra sig om en dotter jag aldrig fått i detta liv trotts önskan men kanske haft i något annat liv.
Hade själv inte haft en tanke på detta men vad har man vänner till :-)

Berg och dalbana

Lucy
Originally uploaded by G Er Foto

Ja vad kan man annars kalla det som händer just nu. Själv fattar jag inte riktigt vad det är som händer.
Från att förra veckan var tung så vände allt på lördagen vid ett möte med en helt ny människa som gav en massa positiv energi ifrån sig och mitt humör steg raka vägen uppåt och stannade också där.
Tills igår då allt hon byggt upp bara rasade av någon konstig anledning. Det jag egentligen trodde skulle bygga på den positiva energin ännu mer blev totalt tvärt emot.
All den positiva energin jag haft dessa dagar bara sögs ur mig på några minuter.
En viss förbättring blev det dock när jag fick följa Anette upp till hästarna även om det också var ett lite sorgligt besök/uppdrag jag gjorde där då Lucy skulle fotas på grund av försäljning.
Hon som redan i fredags sa farväl till mig men då visste jag inte vad som var i görningen men det visste hon. Lite otäckt att jag hade en så klar känsla att detta skulle hända. Igår kom hon bara fram och sedan gick hon direkt.
Men då var alla andra hästarna i hagen och trängdes runt mig i stället så det var stört omöjligt att fota henne ibland.

Men och andra sidan kanske inte känslan var så konstig ändå för ska jag räkna upp allt annat jag lyckats med i helgen som jag inte har en aning om hur jag burit mig åt så är det väl inte så konstigt att jag fick denna känslan heller.
Nu blev det dock ändå ingen försäljning av Lucy denna gången men om jag ska lita på min känsla så dröjer det inte länge förrän det dyker upp en ny köpare. Och jag har full förståelse för att hon ska säljas för det är för hennes eget bästa.

Varför mitt humör och välmående dock rasade har jag fått en förklaring till idag då jag fick lov att fråga rakt ut. Och allt var ett missförstånd fick jag förklarat så allt var frid och fröjd.
Nja, det skulle väl ha varit det tycker man men istället kändes det ännu tyngre efter förklaringen så just nu fattar jag ingenting av vad som händer.

En förklaring som jag dock suttit och funderat på är om jag kan vara på väg in i nästa stadie.
Ja med tanke på allt jag gjorde i helgen och vad som hände då så kan det vara möjligt att jag tagit ett steg uppåt och då förstår jag om jag för tillfället blir ännu mer mottaglig mot påtryckningar, energier eller vad det nu kan vara som flyger över en.
För skulle det vara så som jag funderar över så är allt löst och då vet jag att mer saker kommer hända framöver och jag kommer att träda in i en helt ny värld (igen). Eller det kanske är fel att säga att allt är löst för det kommer säkerligen ytterligare problem även där men jag vet i alla fall orsaken då.
Jag har kan jag säga fått frågor som jag gett svar på utan att haft den minsta aning om saken i fråga men ändå nästan gett klockrena svar.
Vet inte om jag ska säga att det känns skönt eller otäckt när man får se fotografier på det man beskrivit i efterhand.

Ja hur som helst så just nu åker känslorna berg och dalbana och jag får känslan av att det bara är att hänga med. Bara medan jag skrivit detta så har det börjat vändt uppåt igen.

Men varför jag får en känsla och syn av att jag ska ta hårtrimmern och raka av allt hår i morgon kan någon gärna förklara för mig för den bilden kom precis. Nog för att jag väntar på klipptid men detta verkar vara en drastisk åtgärd, eller? Kanske dags att bli munk (igen).

Nu blev det en halv roman igen trotts att jag bara skulle skriva några rader :-)

Ridkurs

Skulle inte ha tid med detta egentligen men vad gör man inte för sina vänner :-)

Men det är väl med detta som med allt annat då man ska vara så snäll så man lovar ut allt. Sa till mig själv i måndags kväll då jag satt och letat för fullt efter vilka bilder jag skulle ha med i en stor fototävling som jag nu deltagit i de två senaste åren och det känns som att det är en tävling som jag bara måste vara med i då jag även lyckade vinna första året.

Nu blev det tyvärr så att jag fick besök igår kväll och blev inte ensam förrän runt tio och då var det bara att gå och lägga sig.

Så i stället skulle jag göra klart allt detta idag och en massa annat som också måste göras. Men inte blev det så inte. Hur ska man kunna säga nej till att fota hästar.

Jo, egentligen skulle jag kunna göra det för det kändes inte så där jättekul att utföra detta jobb då jag fick reda på att jag skulle fota min lilla raring Lucy då hon ska säljas.

Inte konstigt att jag fick känslan av att hon sa farväl till mig i fredags när jag besökte henne. Hon visste nämligen av att hon snart skulle få flytta men det visste inte jag.

Men sånt är livet och jag har full förståelse för beslutet och det är absolut inget jag kan göra något åt.

Det visade sig dock idag att det fanns andra hästar som i stället ville visa att det skulle i alla fall inte flytta utan de fanns kvar och de var så kärvänliga så, till och med liter väl många på en och samma gång ibland :-)

Nej tillbaka till bilderna, har så himla lätt att ramla in och göra andra saker tyvärr. Har inte tittat på en enda bild ännu och klockan är redan halv nio.

Ny dag

Ja denna dagen blev inte heller riktigt som man tänkt sig men ändå känner jag mig riktigt nöjd och glad.

På jobbet löpte allt som det skulle och allt var frid och fröjd och jag kände mig lugn och behaglig trotts mycket att göra.

Arbetsdagen avslutades också mycket härligt med ett pass på hästryggen. Idag red jag i stort sett själv hela tiden utom när vi skulle trava. När de då frågade om jag ville fortsätta själv så svarade jag nej, då ville jag gärna ha någon bredvid för det känns liksom inte riktigt säkert ännu.

Hade också ett litet problem då de inte hade någon häst där med tillräckligt stora stigbyglar så mina skor fick inte riktigt plats, fick balansera lite med tårna.

Nästa gång skulle de dock se till att det fanns tillräckligt stora stigbyglar så jag skulle få i foten ordentligt. Men trotts detta så gick det helt ok. Själv var jag väl inte riktigt nöjd men enligt ridläraren så gjorde jag det riktigt bra. Men varför skulle jag vara nöjd? Undrar om jag någonsin kommer att bli det men jag ska försöka att lita på att när de säger att det går bra så är det kanske det också.

Kvällen skulle jag ägna åt att leta på bilder till en fototävling jag ska vara med i då jag inte kunde bestämma mig igår vilka jag skulle ha med. Men så blev inte heller fallet då jag åter igen fick besök. Och när besöket gått så var klockan reda för mycket för att börja leta bilder så jag får försöka inrikta mig på det i morgon istället. Det börja kännas lite jäktigt att få iväg dem nu då det snart är för sent.

Men det är ju lite svårt att säga nej när någon ringer och frågar om de får komma och hälsa på, framför allt när det är nya bekantskaper. Skillnad om det vore någon av de gamla vännerna då kan man förklara att man har annat att göra.

Men samtidigt får man aldrig för mycket att goda vänner och bilderna hinner jag ju faktiskt ta hand om i morgon. Varför göra något idag som man kan skjuta upp till i morgon.

Kan också nämna att ridlektionen idag är inspelad på video så räkna med att det kommer en visning här på bloggen. Kanske redan i morgon, var ju tänkt att även den skulle komma idag men det hanns heller inte med.

Nu blir det god natt

Tuff helg

Natalie
Originally uploaded by G Er Foto

Ja, tanken var att helgen skulle bli lite lugn men det vart helt tvärs om. Men det var båda trevliga och inte alls trevliga saker som hände.
Men de otrevliga sakerna utesluter vi härifrån idag tycker jag, mycket roligare att prata om det roliga.

Det som jag visste jag skulle göra denna helg var att jag hade en fotografering på ett dop. Men det som hände var att redan på morgonen fick jag en porträttfotografering för en bild som ska vara till en tidning.

Efter det blev det då dopfotografering i kyrkan, det är aldrig riktigt kul att fota i kyrkan då ljuset ofta är dåligt. Och denna gången var det riktigt dåligt ljus då de har placerat dopfunten i mörkret. Hur kul är det för en fotograf då man inte vill använda blixt.
Ja det gick skapligt ändå och kunden vart nöjd och det är väl ändå det bästa.

Vad man inte räknar med är väl ändå inte att man på ett dop ska träffa på helt nya bekantskaper.
Jo, i och för sig kan man väl räkna med det men kanske inte att de bara några timmar efter står i ens fotostudio, det hör väl kanske inte till vanligheterna.
Men varför ska allt vara vanligt för, inte när det gäller mig verkar det som.
Och andra sidan så slutade det inte med foto utan det visade sig att det var en person som det bara flödade energier från, kanske inte bara godartade men det var hur som helst så kraftiga så jag inte kunde koppla bort dem. Med att det inte bara var godartade menar jag absolut inte att det var något ont i personen, snarare tvärs om.
Hur som helst en trevlig ny bekantskap som också bär på en del gåvor. Inte konstigt att jag blev inblandad med andra ord.

Och söndagen blev heller inte vad jag tänkt mig, för då kom först en kompis på besök som egentligen skulle få hjälp av en annan vän men då denna blivit sjuk så fick jag instruktioner till att slutföra behandlingen (inte mer än rätt kan jag väl säga för det var ju ändå jag som startade den) :-)
Och tydligen lyckades jag även med detta.

Och på söndagskvällen fick jag åter besök för att fortsätta lördagens behandling.
Så helgen blev fylld av foto, healing, tarot, upplevelser av både gott och ont, men långtråkigt, Nä, de hann jag aldrig med att ha hur som helst :-)

Ny dag

Morgungjöf
Originally uploaded by G Er Foto

Inte särskilt kul att somna till regn och också vakna av att regnet slår mot rutan. Men så är det. Idag väntas två fotograferingar. Först är det en studiofotografering då det ska tas en porträtt bild till en tidning.
Och i eftermiddag blir det dopfotografering så dagen ser ut att bli fylld av uppgifter.
Mellan fotograferingarna så hade jag nämligen också tänkt försöka hinna med att köra några tvättmaskiner, detta var tänkt att det skulle göras igår men jag vet inte riktigt vad som hände då. Känns som jag hade någon form av apati. Jag försökte göra något men var likgiltigt till allt.
Jag såg på Americas funniest video och då brukar jag ha magkramper efteråt men igår bara satt jag där och jag tror inte ens jag log.
Efter att jag slutade jobbet igår så skulle jag göra en sväng upp till min mor och på vägen dit så såg jag dimman ligga så härligt över Söderås så jag tänkte att jag måste åka upp till hästarna och försöka fota dem i dimma.
Och när jag svänger av stora vägen så ligger dimman tät så jag känner stor förhoppning till att få häftiga bilder, tyvärr försvinner den känslan efter ca 50 m då dimman bara försvinner och vid hagarna fanns ingen dimma heller.
Det drev dock in lite under den timme jag var där så några bilder med dimma blev det.
Men det hände saker även hos hästarna. Min följeslagare Lucy kom naturligtvis direkt jag kom och som vanligt kunde jag inte ta kort på henne då hon alltid står vid min sida.
Men efter att jag varit där en stund och fotat alla hästar så märker jag att hon försvunnit.
Och jag ser henne heller inte, men till slut upptäcker jag henne inne bland träden hängandes med huvudet.
Naturligtvis kan jag inte hålla mig ifrån att gå dit och jag sätter mig ner på en sten och hon kommer och lägger sitt huvud på min axel.
Men medan jag sitter där så smyger en konstig känsla över mig även där att inte allt är ok.
Nu är jag ingen djurkommunikatör men ändå känns det som att Lucy på någotvis säger farväl till mig.
Jag har försökt förstå varför och tänker på det fortfarande varför denna känsla kom för jag har inte tänkt sluta hälsa på hästarna, om jag nu inte skulle få besöksförbud men det finns det ju absolut inget som tyder på då jag hela tiden får höra att du ska veta att du får åka upp till hästarna precis när du vill, så den historien tror jag ju inte på.

Så ja varför kom denna känsla och varför har man känt sig apatisk till det mesta de senaste dagarna. Inte vet jag men något måste göras för så här kan jag ju inte gå.

Som om man inte redan hade nog

Jag nog kan man tycka att allt går emot en ibland. Idag när jag kommer till jobbet får jag höra att en av cheferna har slutat. Det är i och för sig inte min chef men problemet är att det är som jag ser det den enda av våra chefer som sett problemen här på jobbet och gjort något åt dem.

Denna chef har t.ex. försökt att underlätta något i min tjänst då hon sett att jag har på tok för mycket att uträtta. Och då jag redan har varit sjukskriven av denna anledning så känns det lite nervöst nu när inte detta stöd längre finns här.

Min chef däremot sitter och plockar in mer kurser i min tjänst och har ingen som helst förståelse för att det inte går längre.

Det enda man får höra är att vi har ingen annan som kan ta detta. Med andra ord så kommer hela skolan att rasa om jag slutar???

Men jag har nu sagt mitt och talat om att ja jag tar de som de sätter upp och så jobbar jag tills jag stupar sen får de hitta någon annan.

Det jag tycker är lite konstigt är att min chef så sent som i våras var halvtidssjukskriven nästan hela terminen för att ha jobbat för mycket så man tycker att det skulle finnas en viss förståelse men nej.

Så det är väl bara att bita i det sura äpplet och ge järnet rakt in i väggen. Har ju inte så långt kvar så det blir ju ingen lång sträcka att springa. Undrar vad oddset blir om jag klarar mig till höstlovet, vågar ni satsa :-)

Konstig dag

I natt eller snarare i går kväll när jag gick till sängs så fick jag en syn eller om det var en dröm, jag vet inte riktigt själv faktiskt. Jag vet bara att det kom väldigt fort när jag gått och lagt mig och när jag slog upp ögonen så bara rann svetten av mig och jag funderade bara på varför fick jag denna synen. Var det ett tecken som man ska ta på allvar eller var det bara en konstig tanke som flög över mig.

Har försökt under dagen att få något svar på det men allt har bara varit tyst och tomt vilket gör mig än mer fundersam.

Tyvärr är det ingen syn som jag tänker skriva om här vad som hänt och jag hoppas verkligen inte att den stämmer men den var så ren och klar, så känslan jag hade när jag slog upp ögonen var som att det redan hade hänt, att det var ren verklighet jag såg.

Kan bara säga att jag för ett bra tag sedan fick reda på av en kompis att han sett saker som skulle kunna hända och det skulle gå åt helvete rent ut sagt. Men att det skulle vara jag som var den skyldige till det har nog ingen av oss kunnat tänkt sig, men i min syn så är det tyvärr så att det är jag som är den skyldige.

Ja hur det än nu är tänkt så hoppas jag verkligen inte att det jag såg kommer att bli verklighet. Kanske var det också en varning till mig att jag inte skulle låta det ske, vad vet jag. Just nu är det snurrigt och tungt måste jag säga men ändå känner jag mig hur stark och pigg som helst och det gör mig än mer förvirrad?

Sedan såg jag fram emot dagens ridlektion då jag tänkte att då får jag i alla fall något annat att tänka på men det fick jag reda på vid halv fyra att den blev inställd då vår instruktör inte hade dykt upp på skolan och därför fick vi lov att ställa in idag. Även morgondagens innebandy träning som skulle börjat i morgon bitti blev inställd så det enda positiva är att jag kom hem lite tidigare idag och jag får sova lite längre i morgon, om det nu blir någon sömn för det blev inte mycket av den varan natten som var i alla fall. Detta återstår att se.

En annan sak som hände var att jag känt en konstig värk i nacken och var säker på att det var min släkting jag kände av som jag på något vis öppnat med hjälp av healing men inte lyckats jorda så hon har jätteproblem och jag har fått lov att be en vän att träda in och hjälpa henne. Nu var det förmodligen inte henne jag känt av utan min egen son för när jag kommer hem säger han att inte nog med att man är sjuk, jag har åkt på nackspärr också säger han. Så jag ska försöka att hjälpa honom med hans problem och se om jag misslyckas även där och måste tillkalla hjälp. Måste säga att jag dra mig lite för att göra ett försök då det känns som att allt jag tar mig till med just nu inte blir som jag själv vill. Men jag tror ändå jag kan göra det då jag vet (i alla fall hoppas) att jag har vänner omkring mig som rycker in om det åter igen skulle gå galet. Men skulle även detta gå fel så är det nog dags att ge upp och lägga allt på hyllan ett tag känns det som. Men samtidigt måste jag försöka tro på mig själv och som sagt så känns ju det mesta ändå på någotvis lugnt. Kanske är det lugnet före stormen, ja, jag vet då inte för tillfället. Hoppas få något svar på allt detta inom kort.

Upplyft

Ja visst får man väl känna sig lite stolt och upplyft när man visar bilder från vårt lilla ridprojekt på skolan för ett riktigt proffs och får höra att "det ser ju riktigt bra ut, du har ju potential för det här". Klart man blir lite extra nöjd.
Visst fanns lite att påpeka, t.ex. så ska stigbyglarna sänkas en bit.
Ja så nu får vi se vad som kommer hända i morgon. Kanske är man så stolt och självsäker då så man själv tror man är proffs och ramlar av eller liknande :-)

I dag har annars varit en konstig dag men massa konstigheter som inträffat som alla har ett eller flera samband med varandra. Starka energier har vart i omlopp kan man väl säga. Det finns saker som var väldigt tunga att känna av även om det inte alls varit något ont, skulle kunna förklara det som en väldigt stark längtan och detta kom hastig och lustigt över mig direkt jag kom till jobbet i morse och sen kom en rad av händelser och spädde på allt detta under dagen. Så som sagt i morgon hoppas jag på en lite lugnare dag :-)

Vilken dag

Lisa och Móri
Originally uploaded by G Er Foto

Ja vad ska man säga. Dagen börjar med en fotosession men en fotografkamrat och slutar med en fest där man träffar barn till tidigare vänner, eller kanske man ska säga vänner som man själv gett upp fast inte de har gjort det. Det är hårt att höra när deras barn kommer och säger att de har hört att deras föräldrar pratat om att det vore vore skönt om jag hade hört av mig så att de hade kunnat förklara hur det tycker att allt ska vara. Och framförallt när till och med deras barn vet precis hur de ska kunna hjälpa en med de problem man har.
Det värsta är dock att man åkt förbi hemma hos dessa gamla vänner och inte vågat hälsa på då man trott att man inte varit välkommen. Då är det hårt när man får höra från deras barn att det enda de vill är att ta kontakt med mig igen efter alla dessa år.
I dag träffade jag två av min gamla kompisars barn som sa samma sak. Och jag misstror ingen av dem så jag kommer inom de snaraste att ta kontakt med dem igen.
En av dem tog själv kontakt med mig och sa att jag kan gräva klart åt dig och det kommer max att ta mig ett par timmar att göra klart. Hur skönt kan detta vara att höra då jag gått och väntat i flera år att få det klart.

Nu är man på gång.

Ja äntligen har vi dragit igång med ridprojektet på skolan och gud så kul det var. Idag var det lite genomgångoch vi fick testa lite olika grunder och lite allmän teknik.Vi var idag sju stycken förväntansfulla lärare. Dock fanns en som ridit mycket så hon får vi räkna bort som nybörjare. Klassar de mig som proffs som ridit en gång tidigare så vet jag inte vad man ska kalla henne.

Men nu blir det till att köpa sig lite ridkläder, alla har sagt det var nybörjare och jag var den enda utan ridbyxor så det måste vi ändra på, om man nu inte ska satsa på chaps och hatt direkt vill säga.

För nog kan jag säga att man känner sig lite biten av detta så det är ingen engångsföretelse, och nu är det ju så att mina elever har varit på mig ett längre tag och tjatat att jag ska följa med dem och rida då eleverna på skolan kan få rida om de har en lärare med sig. Och de behöver ju inte tjata så väldigt mycket om jag säger så.

Detta är dock inte hästelever utan mina SP-elever som vill att jag ska följa med och vara med dem så man får väl se det som ett gott tecken på att de vill ha enmed.

Dagens lektion skulle vara med full säkerhet enligt läraren så någon skulle alltid hålla i hästarna åt oss, jo visst ja. Av någon anledning så brukar de bli fri ridning för min del, om det nu beror på förtroende från instruktör eller vad det nu är ska jag

dock låta vara osagt.

En av bilderna visar ju tydligt på vilken fast handtag min hjälpreda har o

m hästen :-)

Min kompanjon idag var en 17 årig valack (skäms lite för jag kom inte ihåg namnet på honom).

Det vi fick prova på var att t.ex. rida i slalom, tvära svängar i fyrkant och så ännu tvärare svängar mellan bommar. Och jag måste säga att det gick över förväntan då min häst gjorde precis som jag ville och gick mycket snällt mellan alla hinder.

Även travet gick sådär idag men har fortfarande lite att träna på detta med flytet men det kommer. Klar förbättring var det i alla fall mot mitt första försök i somras på min brors nordsvenska hingst Aldermarin, då vi två inte riktig var ett med varandra om man säger så.

Måste ju också ge en eloge till Amanda som har tagit på sig detta ansvar att driva detta som sitt projektarbete under dessa två terminer.

Och allt ska i slutändan avslutas med en allmän uppvisning i skolans körhus.

Nu kan sägas att det fanns publik även idag men jag vet inte om de blev lite besvikna för det hördes inget skratt från läktaren i alla fall, skratten stod vi själva för men det berodde nog mest på att vi själva hade så himla kul.

Sista bilden är våra nöjda och glada instruktörer. Anita (hästlärare på skolan) och Amanda (elev och projektledare)

Grå söndag

Ja vad skulle man annars kalla denna dagen. En typiskt grå höst söndag som absolut inte ger någon direkt extra positiv energi. Hade annars idag tänkt gör en hel del men då man vaknar med konstiga tankar och sedan ser detta dystra väder ute så gjorde det ju inte saken bättre.

Att jag sedan satt och lekte lite på facebook men olika applikationer som, spåkulan, lyckokakor, spågubben och allt vad det nu var gjorde inte saken bättre då de alltid brukar ge positiva och humoristiska svar. Eller har det kanske med att göra vilket humör man själv är på och då tolkar det på olika vis. Kan ligga något i det, vad vet jag.

Här är några av de ord jag fått på vägen idag.

Från "The Alchemist Predicts"

''Göran dear, First you 'BE' the thing called 'happy' (or 'knowing,' or 'wise,' or 'compassionate,' or whatever), then you start 'DOING' things from this place of beingness -- and soon you discover that what you are doing winds up bringing you the things you've always wanted to 'HAVE.' In life, you do not have to do anything. It's all a question of what you are being.''

Från spåkulan kom följande:

Göran fick ett svar av Spåkulan:

Det finns en viss spänning mellan dig och en person i din närhet. Tappa inte masken för tidigt. Det finns mer att lära.

Spågubben sa detta

Fortsätt kämpa! Det lönar sig. Det kommer bli bättre.

Och Lyckotabletten kom med detta glädjande besked

Begravning i sikte! Var beredd.

Ja som sagt allt går att tolka som man vill och inte är det något vetenskapligt heller så man behöver överhuvudtaget inte bry sig det minsta men med de bilder och tankar man idag hade så får det ändå en viss mening allt man ser och hör.

Nu tänker jag hur som helst ta pojkarna till Lindberg då vi är bjudna på mat hos min mor idag. Så vi får väl se hur dagen fortlider. Och hur det än är med tankarna och att allt detta låter dystert som jag skrivit så är känner jag mig trotts allt inte så. Men något är på gång det känner jag på mig och något kommer snart att hända. Vet inte riktigt vad bara men det känns som jag står i ett vägskäl. Tveksam men ändå stark på något vis. Ja, jag fattar heller ingenting av det men som sagt något kommer att hända.

Vad ska man säga?

Ja det är mycket man ska gå igenom i livet sägs det och det är nog bara att hänga med och "let it flow" som jag fått höra flera gånger de senaste dagarna.

Och nog har det flödat allt, både det ena och andra har hänt. Positivt och negativ men som tur är mest positivt. Nu kan det vara så att även det positiva kan vara väldigt tungt att ta innan det hamnar på rätt plats. Men sorterar man fel så kan även det positiva bli negativt. Ja, de som förstår förstår och övriga bör inte ens försöka förstå, för ni kommer ändå bara att missförstå.

Jag har själv misstrott mig och sett ner på mig och trott att allt är bara fel. T.ex. denna bilden på den vita Bisonen. För flera månader sedan fick jag höra att mitt kraftdjur skulle var en Bison. Jaha, ja jag trodde på det men efter ett tag så bleknade allt för jag fick aldrig någon kontakt med något kraftdjur trotts försök med allt, tittade på bilder och allt men nä, den har inte sagt mig något.

Men här om dagen dök det plötsligt upp en vit Bison i mina drömmar, klart ock tydligt. Men då jag överhuvudtaget inte hade ens tänkt på att det fanns vita Bison så tänkte jag inte så mycket på det just då.

Men när jag efter detta hela tiden har blivit bombad av biler på just den vita Bisonen, bland annat av en nyfunnen vän som inte hade en aning om mitt kraftdjur (ja eller det ska jag väl inte säga i och för sig, men ingen hade sagt det i alla fall). Vissa saker behöver inte sägas.

Så hur som helst så har detta djur nu fått en helt annan betydelse, bara för att den bytte färg.

Ja det är också annat som hänt och om det inte har vart fart inom mig tidigare så är det nu. Saker händer som jag inte har en chans att förklara utan det är bara att acceptera, så igen "let it flow".

Många frågor har fått ett svar de senaste dagarna och som det sägs så föds styrka ur nederlag, desto mer skit man går igenom desto starkare blir man.

Men vissa frågor har naturligtvis inte riktigt besvarats ännu och det har också en naturlig förklaring då allt inte går att sortera på rätt plats direkt. Jag har däremot fått verktyg att jobba med för att få allt på rätt plats.

Sen är det ju så att vissa saker ska man inte fråga om heller om man inte är säker på att få ett rakt svar och det lyckades jag ju naturligtvis med. Jag fick det svar jag förtjänade kan man säga. Och svaret jag fick kunde jag absolut inte tolka, då. Men efter att ha fått sova på saken så har allt klarnat och jag har börjat förstå vad som var innebörden.

Tyvärr blev det kanske inte lättare bara för att jag förstod då allt egentligen har med mig själv att göra. Det är ju trotts allt så att man kan inte ändra andra, man kan bara ändra sig själv.

Om något är komplicerat jag då är det det för att man själv har gjort det komplicerat.

Enkelt, eller hur. Absolut. Nja, kanske inte ändå? Jodå, egentligen är det enkelt men det krävs att man kan få ta en del tuffa beslut. Det handlar alltid om att välja väg.

Så då förstår ni vad enkelt det är. Eller?

Ja hur som helst så finns det en hel del till att jobba med men det känns som att det åter igen är på rätt väg. Ny vägstolpar är uppsatta men man får ta det lite varligt och se vad som blir rätt så man inte bara dundrar på i samma spår.

Dessa vänner

Ja hur skulle livet se ut utan vänner. Det är också som det sägs att när man som mest behöver någon det är då ens vänner visar sig och det är precis det som hänt mig de senaste dagarna.

När man är som tråkigast och mest nere och i det tillståndet så att man absolut inte är någon trevlig person att umgås med. Det är då de dyker upp som aldrig förr och vägrar lämna en.

Trotts försök från mig själv att stoppa dem så vägrar de att lyssna och släpper allt de har för att ställa upp. Det är det som kallas vänner.

Vet att jag själv har klagat på vissa att de måste lära sig be om hjälp när de behöver och inte göra allt själv. Ja, det är väl så att jag nog skulle säga det till mig själv också, det var något som slog mig dessa dagar då jag hela tiden känner att jag inte ska ligga någon till last.

Mina vänner blev bara sura när jag bad dem att ta hand om sitt först så skulle det nog ordna sig även för mig.

Nu i efterhand så förstår jag nog att så enkelt som det trotts allt var att ta sig ur dalgången denna gången beror på mina vänner som både mailade, sms'ade och kom på besök. Man kan säga att jag fick inte en lugn stund och det var nog inte meningen heller denna gången.

Och idag fick jag även ett telefonsamtal från en vän som mycket bestämt talade om att bloggen ändrar du direkt. Jag bytte nämligen utseende på den till helsvart och det var inte populärt. Jag fick känslan av att jag skulle byta layout här om dagen men att den just skulle bli helsvart var nog styrt av något annat. Så jag gör åter igen som mina vänner säger och byter, normalt sett så brukar jag göra som jag själv känner och inte göra ändringar bara för att andra säger det men med dessa vänner så vet jag att ingen skulle säga byt om de verkligen inte betydde något.

Stor kram till er alla.

Meningen?

Vad är egentligen meningen med allt?

Jag skrev tidigare om vem man skulle lita på när några säger så och någon säger så?

Vad gör man när man hela tiden får höra att lita på ditt inre och ens inre börja tvivla på allt?

Mitt inre börjar mer och mer att intala mig om att jag faktiskt bara är en liten skit. Någon som bara förstör.

Trotts att mina närmaste vänner bara säger goda ord om en så mår man ändå bara sämre och sämre då ens inre bara säger att så säger de bara för att trösta.

Hur kan det det gå så långt så man till och med misstror sina närmaste vänner.

Allt man gör känns misslyckat.

Har försökt vända detta och hitta något positivt och tog då och tittade på några av mina bilder men insåg bara att jag inte tyckte de var något särskilt heller, finns de som gör det mycket bättre.

Ja varför känns det som att ens inre säger, du är värdelös, du kan inget, du får aldrig det du vill, inget du gör är bra, vad du än gör så kommer du ändå bara göra livet surt för andra m.m?

Ja, varför har det plötsligt blivit så här? Jag tycker själv att jag bara har varit omsvärmad av vänner och goda ting på sistone men ändå går det bara åt fel håll. Jag fattar inte ett dugg.

Är det ytterligare ett test eller vad? Hur länge ska man orka hålla ut? Vad är meningen?

Är det kanske till och med så att känslorna och rösterna jag hör är sanna?

Konstigt att jag hann skriva dessa rader ovan och precis då ringer en vän. Hade nog tänkt skriva mera men kanske lyckades min vän trotts allt få mig på andra tankar ett tag. Jag ska nu ta och lyda min väns råd och tända ett ljus för att åter försöka få in lite ljus.

En sann vän och han visste precis när han skulle ringa.

Tuff dag

Idag har det verkligen varit en tuff dag på jobbet. 20 minuter lunch är vad jag hunnit med idag. Övrig tid har det varit absolut fullt upp.

Och naturligtvis så kom ett tragiskt mail nu på eftermiddagen bara för att krydda till allt lite extra. Det som jag sett fram emot under hela sommaren blir inställt i morgon.

Alltså måste jag vänta ytterligare en vecka innan vi lärare får börja med vår ridkurs här på skolan. Läraren är nämligen sjuk och hon vill inte släppa eleverna ensamma med oss första gången. Och ja, det kan jag förstå, känner man oss så finns inga tvivel på detta :-)

Men det kändes tungt att få detta besked det måste jag säga.

Men nu ska det i alla fall bli skönt att bara åka hem och slapp. Det är ju också min tv-kväll idag. Det okända, paranomal state och Medium. Har blivit så att det är bara måndagar som jag sätter mig ner framför tv'n. Tufft att ha så många kanaler som jag har och bara utnyttjar dem på måndagarna i stort sett. Kanske dags att se över sitt kanalutbud och spara lite pengar i stället.

Nä nu är det dags att åka hem, sonen ringde precis och sa att maten snart var klar så man slapp laga mat också. Härligt med duktiga barn.

Vem ska man lita på

Ja vem ska man lita på? Och nu menar jag inte olika människor.

Jag har under en längre tid fått höra att jag ska lita på mitt hjärta och så har jag även försökt att göra. Men jag har även försäkrat mig med att kolla mina svar/frågor med pendeln och de har alltid sagt samma sak.

Men vad gör jag nu när hjärtat säger en sak och pendeln en annan, då blev det genast mycket svårare att bestämma sig.

För några veckor sedan kändes det som att jag testades av de yttre makterna till bristningsgräns och det kändes som att klara jag detta så klarar jag allt.

Tycker också att det kändes som att jag klarade testet men den senaste veckan då allt började kännas lugnt och jag trodde det var liksom klart. Då har ett annat problem dykt upp.

När lugnet började lägga sig och jag trodde att nu kommer allt att ramla på plats och det skulle bli frid med allt. Då händer istället ingen ting och det enda jag känner är ett stort tomt hål i bröstet, det blir bara tyst och mörkt.

Det var i och med detta som jag nu under helgen har funderat och försökt hitta svar, dag som natt. Och då jag har fått känslan av att mitt hjärta är iskallt och säger att det är dags att bryta upp och söka nya vägar i livet. Den väg jag kämpat mig fram på nu under en längre tid är nog trotts allt inte den rätta.

Men då jag egentligen inte vill byta spår så frågade jag min pendel och den håller fast vid att jag ska fortsätta precis som vanligt för det kommer att bli bra?

Jag vet att korten någon gång har sagt att jag kanske ska prova en helt okänd väg och ge mig ut på äventyr. Tyvärr känner jag mig väldigt förvirrad just nu så jag känner att jag inte kan tolka korten till rättvisa så jag har inte lagt dem på några veckor.

Så just nu står jag i valet och kvalet om jag ska kasta allt bakom mig åter igen och satsa på en helt ny väg, men det som skrämmer är att jag har inte en aning om hur eller vart?

Men om det nu är hjärtats väg jag ska vandra så måste jag följa med, eller?

Är det bara ytterligare ett test från dem där ovan? Pendeln säger ju en annan sak.

Ja, hur som helst så vet jag inget säkert nu förutom att jag för någon vecka sedan varit sömnlös på grund av lyckliga tankar men nu har detta bytts mot betydligt mer negativa och oroliga tankar.

Jag kan bara hoppas på något slags tecken det närmaste dagarna för att reda ut vilken väg jag ska ta. Tyvärr har jag väntat i flera dagar nu men det har som sagt varit så gott som tomt och kallt. De oroliga tankarna har naturligtvis varit berott just på detta att bryta upp och ge sig ut på nya äventyr.

Men som jag känner att mitt hjärta säger så kan man inte bara vandra på en och samma väg när ändå inget händer, det låter ju förnuftigt och hjärtat sägs ju aldrig ha fel.

Och då mina drömmar och tecknen i dem säger att se dig själv med nya ögon och du kan förverkliga din dröm och att jag ska upptäcka mitt nya jag.

Ja detta är ju också förvirrande då tecknen säger att jag kan förverkliga min dröm, för en dröm har jag men det säger ju också att jag ska upptäcka mitt nya jag och ja, då ska jag ändå bryta upp allt och prova nya vägar. Enligt min tolkning i alla fall.

Ja, huja vad detta är krångligt. Men det är väl bara att åter förbereda sig för en sömnlös natt för att försöka hitta något positivt i allt.

Native American music

Har de senaste dagar inte gjort annat än lyssnat till dessa vackra toner av indianmusik. Även om man väl inte direkt kan säga att videon jag valt är direkt indianmusik men ändå.

Kombinationen av vacker musik och vackra bilder på natur, indianer och hästar gör det till en njutning.

En artist som jag särskilt fastnat vid är Oliver Shanti.

Jag har dock inte ännu riktigt kommit på varför jag fastnat så totalt i denna musiken men jag vet att jag alltid har fascinerats av indianer och har alltid tyckt synd om indianerna i alla westernfilmer. Att jag sedan har varit indian i mitt tidigare liv kan väl också förklara saken.

Men att det just nu blivit så starkt har jag inte riktigt förstått ännu, men det kommer nog.

Har upptäckt att man somnar väldigt bra till det också, även om jag ser en massa bilder inom mig när jag ligger ner och lyssnar till den och drömmarna har alla bytt skepnad.

Härom natten så drömde jag t.ex, väldigt tydlig om att jag omringades av en massa Shetlandsponnyer. Och enligt en bok jag har skriven av "Solöga" så är betydelsen av detta följande:

Se dig själv med nya ögon och du kan förverkliga din dröm. Min gåva till dig är att upptäcka ditt nya jag.

(här gäller det att inte fastna i gamla mönster, du har förändrats och du har faktiskt alla möjligheter till att förverkliga din dröm här och nu)"

Och ja, jag måste väl säga att jag har nog förändras som människa en hel del på sistone.

Lev dina drömmar

När dina drömmar börjar verka omöjliga och vägspärrar är allt du ser. Se bortom alla de problem som du ställs inför och fokusera på möjligheterna, begränsa inte dina tankar till det nuvarande, eller lösningar du lärt av det förflutna. Kom ihåg att alltid se framåt och du kommer hitta svaret till sist.

Det är du som bestämmer din framtid, hur din resa genom morgondagen kommer att vara, att fylla alla dina dagar med äventyr, att våga se vad ingen annan vågar se. Så låt aldrig hinder stoppa dig eller hålla dig ifrån att göra din del. Ha tron på att alla dina drömmar är möjliga, om du verkligen tror på ditt hjärta.