Som om man inte redan hade nog

Jag nog kan man tycka att allt går emot en ibland. Idag när jag kommer till jobbet får jag höra att en av cheferna har slutat. Det är i och för sig inte min chef men problemet är att det är som jag ser det den enda av våra chefer som sett problemen här på jobbet och gjort något åt dem.

Denna chef har t.ex. försökt att underlätta något i min tjänst då hon sett att jag har på tok för mycket att uträtta. Och då jag redan har varit sjukskriven av denna anledning så känns det lite nervöst nu när inte detta stöd längre finns här.

Min chef däremot sitter och plockar in mer kurser i min tjänst och har ingen som helst förståelse för att det inte går längre.

Det enda man får höra är att vi har ingen annan som kan ta detta. Med andra ord så kommer hela skolan att rasa om jag slutar???

Men jag har nu sagt mitt och talat om att ja jag tar de som de sätter upp och så jobbar jag tills jag stupar sen får de hitta någon annan.

Det jag tycker är lite konstigt är att min chef så sent som i våras var halvtidssjukskriven nästan hela terminen för att ha jobbat för mycket så man tycker att det skulle finnas en viss förståelse men nej.

Så det är väl bara att bita i det sura äpplet och ge järnet rakt in i väggen. Har ju inte så långt kvar så det blir ju ingen lång sträcka att springa. Undrar vad oddset blir om jag klarar mig till höstlovet, vågar ni satsa :-)