Dessa vänner

Ja hur skulle livet se ut utan vänner. Det är också som det sägs att när man som mest behöver någon det är då ens vänner visar sig och det är precis det som hänt mig de senaste dagarna.

När man är som tråkigast och mest nere och i det tillståndet så att man absolut inte är någon trevlig person att umgås med. Det är då de dyker upp som aldrig förr och vägrar lämna en.

Trotts försök från mig själv att stoppa dem så vägrar de att lyssna och släpper allt de har för att ställa upp. Det är det som kallas vänner.

Vet att jag själv har klagat på vissa att de måste lära sig be om hjälp när de behöver och inte göra allt själv. Ja, det är väl så att jag nog skulle säga det till mig själv också, det var något som slog mig dessa dagar då jag hela tiden känner att jag inte ska ligga någon till last.

Mina vänner blev bara sura när jag bad dem att ta hand om sitt först så skulle det nog ordna sig även för mig.

Nu i efterhand så förstår jag nog att så enkelt som det trotts allt var att ta sig ur dalgången denna gången beror på mina vänner som både mailade, sms'ade och kom på besök. Man kan säga att jag fick inte en lugn stund och det var nog inte meningen heller denna gången.

Och idag fick jag även ett telefonsamtal från en vän som mycket bestämt talade om att bloggen ändrar du direkt. Jag bytte nämligen utseende på den till helsvart och det var inte populärt. Jag fick känslan av att jag skulle byta layout här om dagen men att den just skulle bli helsvart var nog styrt av något annat. Så jag gör åter igen som mina vänner säger och byter, normalt sett så brukar jag göra som jag själv känner och inte göra ändringar bara för att andra säger det men med dessa vänner så vet jag att ingen skulle säga byt om de verkligen inte betydde något.

Stor kram till er alla.