Berg och dalbana

Lucy
Originally uploaded by G Er Foto

Ja vad kan man annars kalla det som händer just nu. Själv fattar jag inte riktigt vad det är som händer.
Från att förra veckan var tung så vände allt på lördagen vid ett möte med en helt ny människa som gav en massa positiv energi ifrån sig och mitt humör steg raka vägen uppåt och stannade också där.
Tills igår då allt hon byggt upp bara rasade av någon konstig anledning. Det jag egentligen trodde skulle bygga på den positiva energin ännu mer blev totalt tvärt emot.
All den positiva energin jag haft dessa dagar bara sögs ur mig på några minuter.
En viss förbättring blev det dock när jag fick följa Anette upp till hästarna även om det också var ett lite sorgligt besök/uppdrag jag gjorde där då Lucy skulle fotas på grund av försäljning.
Hon som redan i fredags sa farväl till mig men då visste jag inte vad som var i görningen men det visste hon. Lite otäckt att jag hade en så klar känsla att detta skulle hända. Igår kom hon bara fram och sedan gick hon direkt.
Men då var alla andra hästarna i hagen och trängdes runt mig i stället så det var stört omöjligt att fota henne ibland.

Men och andra sidan kanske inte känslan var så konstig ändå för ska jag räkna upp allt annat jag lyckats med i helgen som jag inte har en aning om hur jag burit mig åt så är det väl inte så konstigt att jag fick denna känslan heller.
Nu blev det dock ändå ingen försäljning av Lucy denna gången men om jag ska lita på min känsla så dröjer det inte länge förrän det dyker upp en ny köpare. Och jag har full förståelse för att hon ska säljas för det är för hennes eget bästa.

Varför mitt humör och välmående dock rasade har jag fått en förklaring till idag då jag fick lov att fråga rakt ut. Och allt var ett missförstånd fick jag förklarat så allt var frid och fröjd.
Nja, det skulle väl ha varit det tycker man men istället kändes det ännu tyngre efter förklaringen så just nu fattar jag ingenting av vad som händer.

En förklaring som jag dock suttit och funderat på är om jag kan vara på väg in i nästa stadie.
Ja med tanke på allt jag gjorde i helgen och vad som hände då så kan det vara möjligt att jag tagit ett steg uppåt och då förstår jag om jag för tillfället blir ännu mer mottaglig mot påtryckningar, energier eller vad det nu kan vara som flyger över en.
För skulle det vara så som jag funderar över så är allt löst och då vet jag att mer saker kommer hända framöver och jag kommer att träda in i en helt ny värld (igen). Eller det kanske är fel att säga att allt är löst för det kommer säkerligen ytterligare problem även där men jag vet i alla fall orsaken då.
Jag har kan jag säga fått frågor som jag gett svar på utan att haft den minsta aning om saken i fråga men ändå nästan gett klockrena svar.
Vet inte om jag ska säga att det känns skönt eller otäckt när man får se fotografier på det man beskrivit i efterhand.

Ja hur som helst så just nu åker känslorna berg och dalbana och jag får känslan av att det bara är att hänga med. Bara medan jag skrivit detta så har det börjat vändt uppåt igen.

Men varför jag får en känsla och syn av att jag ska ta hårtrimmern och raka av allt hår i morgon kan någon gärna förklara för mig för den bilden kom precis. Nog för att jag väntar på klipptid men detta verkar vara en drastisk åtgärd, eller? Kanske dags att bli munk (igen).

Nu blev det en halv roman igen trotts att jag bara skulle skriva några rader :-)

Ridkurs

Skulle inte ha tid med detta egentligen men vad gör man inte för sina vänner :-)

Men det är väl med detta som med allt annat då man ska vara så snäll så man lovar ut allt. Sa till mig själv i måndags kväll då jag satt och letat för fullt efter vilka bilder jag skulle ha med i en stor fototävling som jag nu deltagit i de två senaste åren och det känns som att det är en tävling som jag bara måste vara med i då jag även lyckade vinna första året.

Nu blev det tyvärr så att jag fick besök igår kväll och blev inte ensam förrän runt tio och då var det bara att gå och lägga sig.

Så i stället skulle jag göra klart allt detta idag och en massa annat som också måste göras. Men inte blev det så inte. Hur ska man kunna säga nej till att fota hästar.

Jo, egentligen skulle jag kunna göra det för det kändes inte så där jättekul att utföra detta jobb då jag fick reda på att jag skulle fota min lilla raring Lucy då hon ska säljas.

Inte konstigt att jag fick känslan av att hon sa farväl till mig i fredags när jag besökte henne. Hon visste nämligen av att hon snart skulle få flytta men det visste inte jag.

Men sånt är livet och jag har full förståelse för beslutet och det är absolut inget jag kan göra något åt.

Det visade sig dock idag att det fanns andra hästar som i stället ville visa att det skulle i alla fall inte flytta utan de fanns kvar och de var så kärvänliga så, till och med liter väl många på en och samma gång ibland :-)

Nej tillbaka till bilderna, har så himla lätt att ramla in och göra andra saker tyvärr. Har inte tittat på en enda bild ännu och klockan är redan halv nio.

Ny dag

Ja denna dagen blev inte heller riktigt som man tänkt sig men ändå känner jag mig riktigt nöjd och glad.

På jobbet löpte allt som det skulle och allt var frid och fröjd och jag kände mig lugn och behaglig trotts mycket att göra.

Arbetsdagen avslutades också mycket härligt med ett pass på hästryggen. Idag red jag i stort sett själv hela tiden utom när vi skulle trava. När de då frågade om jag ville fortsätta själv så svarade jag nej, då ville jag gärna ha någon bredvid för det känns liksom inte riktigt säkert ännu.

Hade också ett litet problem då de inte hade någon häst där med tillräckligt stora stigbyglar så mina skor fick inte riktigt plats, fick balansera lite med tårna.

Nästa gång skulle de dock se till att det fanns tillräckligt stora stigbyglar så jag skulle få i foten ordentligt. Men trotts detta så gick det helt ok. Själv var jag väl inte riktigt nöjd men enligt ridläraren så gjorde jag det riktigt bra. Men varför skulle jag vara nöjd? Undrar om jag någonsin kommer att bli det men jag ska försöka att lita på att när de säger att det går bra så är det kanske det också.

Kvällen skulle jag ägna åt att leta på bilder till en fototävling jag ska vara med i då jag inte kunde bestämma mig igår vilka jag skulle ha med. Men så blev inte heller fallet då jag åter igen fick besök. Och när besöket gått så var klockan reda för mycket för att börja leta bilder så jag får försöka inrikta mig på det i morgon istället. Det börja kännas lite jäktigt att få iväg dem nu då det snart är för sent.

Men det är ju lite svårt att säga nej när någon ringer och frågar om de får komma och hälsa på, framför allt när det är nya bekantskaper. Skillnad om det vore någon av de gamla vännerna då kan man förklara att man har annat att göra.

Men samtidigt får man aldrig för mycket att goda vänner och bilderna hinner jag ju faktiskt ta hand om i morgon. Varför göra något idag som man kan skjuta upp till i morgon.

Kan också nämna att ridlektionen idag är inspelad på video så räkna med att det kommer en visning här på bloggen. Kanske redan i morgon, var ju tänkt att även den skulle komma idag men det hanns heller inte med.

Nu blir det god natt

Tuff helg

Natalie
Originally uploaded by G Er Foto

Ja, tanken var att helgen skulle bli lite lugn men det vart helt tvärs om. Men det var båda trevliga och inte alls trevliga saker som hände.
Men de otrevliga sakerna utesluter vi härifrån idag tycker jag, mycket roligare att prata om det roliga.

Det som jag visste jag skulle göra denna helg var att jag hade en fotografering på ett dop. Men det som hände var att redan på morgonen fick jag en porträttfotografering för en bild som ska vara till en tidning.

Efter det blev det då dopfotografering i kyrkan, det är aldrig riktigt kul att fota i kyrkan då ljuset ofta är dåligt. Och denna gången var det riktigt dåligt ljus då de har placerat dopfunten i mörkret. Hur kul är det för en fotograf då man inte vill använda blixt.
Ja det gick skapligt ändå och kunden vart nöjd och det är väl ändå det bästa.

Vad man inte räknar med är väl ändå inte att man på ett dop ska träffa på helt nya bekantskaper.
Jo, i och för sig kan man väl räkna med det men kanske inte att de bara några timmar efter står i ens fotostudio, det hör väl kanske inte till vanligheterna.
Men varför ska allt vara vanligt för, inte när det gäller mig verkar det som.
Och andra sidan så slutade det inte med foto utan det visade sig att det var en person som det bara flödade energier från, kanske inte bara godartade men det var hur som helst så kraftiga så jag inte kunde koppla bort dem. Med att det inte bara var godartade menar jag absolut inte att det var något ont i personen, snarare tvärs om.
Hur som helst en trevlig ny bekantskap som också bär på en del gåvor. Inte konstigt att jag blev inblandad med andra ord.

Och söndagen blev heller inte vad jag tänkt mig, för då kom först en kompis på besök som egentligen skulle få hjälp av en annan vän men då denna blivit sjuk så fick jag instruktioner till att slutföra behandlingen (inte mer än rätt kan jag väl säga för det var ju ändå jag som startade den) :-)
Och tydligen lyckades jag även med detta.

Och på söndagskvällen fick jag åter besök för att fortsätta lördagens behandling.
Så helgen blev fylld av foto, healing, tarot, upplevelser av både gott och ont, men långtråkigt, Nä, de hann jag aldrig med att ha hur som helst :-)

Ny dag

Morgungjöf
Originally uploaded by G Er Foto

Inte särskilt kul att somna till regn och också vakna av att regnet slår mot rutan. Men så är det. Idag väntas två fotograferingar. Först är det en studiofotografering då det ska tas en porträtt bild till en tidning.
Och i eftermiddag blir det dopfotografering så dagen ser ut att bli fylld av uppgifter.
Mellan fotograferingarna så hade jag nämligen också tänkt försöka hinna med att köra några tvättmaskiner, detta var tänkt att det skulle göras igår men jag vet inte riktigt vad som hände då. Känns som jag hade någon form av apati. Jag försökte göra något men var likgiltigt till allt.
Jag såg på Americas funniest video och då brukar jag ha magkramper efteråt men igår bara satt jag där och jag tror inte ens jag log.
Efter att jag slutade jobbet igår så skulle jag göra en sväng upp till min mor och på vägen dit så såg jag dimman ligga så härligt över Söderås så jag tänkte att jag måste åka upp till hästarna och försöka fota dem i dimma.
Och när jag svänger av stora vägen så ligger dimman tät så jag känner stor förhoppning till att få häftiga bilder, tyvärr försvinner den känslan efter ca 50 m då dimman bara försvinner och vid hagarna fanns ingen dimma heller.
Det drev dock in lite under den timme jag var där så några bilder med dimma blev det.
Men det hände saker även hos hästarna. Min följeslagare Lucy kom naturligtvis direkt jag kom och som vanligt kunde jag inte ta kort på henne då hon alltid står vid min sida.
Men efter att jag varit där en stund och fotat alla hästar så märker jag att hon försvunnit.
Och jag ser henne heller inte, men till slut upptäcker jag henne inne bland träden hängandes med huvudet.
Naturligtvis kan jag inte hålla mig ifrån att gå dit och jag sätter mig ner på en sten och hon kommer och lägger sitt huvud på min axel.
Men medan jag sitter där så smyger en konstig känsla över mig även där att inte allt är ok.
Nu är jag ingen djurkommunikatör men ändå känns det som att Lucy på någotvis säger farväl till mig.
Jag har försökt förstå varför och tänker på det fortfarande varför denna känsla kom för jag har inte tänkt sluta hälsa på hästarna, om jag nu inte skulle få besöksförbud men det finns det ju absolut inget som tyder på då jag hela tiden får höra att du ska veta att du får åka upp till hästarna precis när du vill, så den historien tror jag ju inte på.

Så ja varför kom denna känsla och varför har man känt sig apatisk till det mesta de senaste dagarna. Inte vet jag men något måste göras för så här kan jag ju inte gå.

Som om man inte redan hade nog

Jag nog kan man tycka att allt går emot en ibland. Idag när jag kommer till jobbet får jag höra att en av cheferna har slutat. Det är i och för sig inte min chef men problemet är att det är som jag ser det den enda av våra chefer som sett problemen här på jobbet och gjort något åt dem.

Denna chef har t.ex. försökt att underlätta något i min tjänst då hon sett att jag har på tok för mycket att uträtta. Och då jag redan har varit sjukskriven av denna anledning så känns det lite nervöst nu när inte detta stöd längre finns här.

Min chef däremot sitter och plockar in mer kurser i min tjänst och har ingen som helst förståelse för att det inte går längre.

Det enda man får höra är att vi har ingen annan som kan ta detta. Med andra ord så kommer hela skolan att rasa om jag slutar???

Men jag har nu sagt mitt och talat om att ja jag tar de som de sätter upp och så jobbar jag tills jag stupar sen får de hitta någon annan.

Det jag tycker är lite konstigt är att min chef så sent som i våras var halvtidssjukskriven nästan hela terminen för att ha jobbat för mycket så man tycker att det skulle finnas en viss förståelse men nej.

Så det är väl bara att bita i det sura äpplet och ge järnet rakt in i väggen. Har ju inte så långt kvar så det blir ju ingen lång sträcka att springa. Undrar vad oddset blir om jag klarar mig till höstlovet, vågar ni satsa :-)

Konstig dag

I natt eller snarare i går kväll när jag gick till sängs så fick jag en syn eller om det var en dröm, jag vet inte riktigt själv faktiskt. Jag vet bara att det kom väldigt fort när jag gått och lagt mig och när jag slog upp ögonen så bara rann svetten av mig och jag funderade bara på varför fick jag denna synen. Var det ett tecken som man ska ta på allvar eller var det bara en konstig tanke som flög över mig.

Har försökt under dagen att få något svar på det men allt har bara varit tyst och tomt vilket gör mig än mer fundersam.

Tyvärr är det ingen syn som jag tänker skriva om här vad som hänt och jag hoppas verkligen inte att den stämmer men den var så ren och klar, så känslan jag hade när jag slog upp ögonen var som att det redan hade hänt, att det var ren verklighet jag såg.

Kan bara säga att jag för ett bra tag sedan fick reda på av en kompis att han sett saker som skulle kunna hända och det skulle gå åt helvete rent ut sagt. Men att det skulle vara jag som var den skyldige till det har nog ingen av oss kunnat tänkt sig, men i min syn så är det tyvärr så att det är jag som är den skyldige.

Ja hur det än nu är tänkt så hoppas jag verkligen inte att det jag såg kommer att bli verklighet. Kanske var det också en varning till mig att jag inte skulle låta det ske, vad vet jag. Just nu är det snurrigt och tungt måste jag säga men ändå känner jag mig hur stark och pigg som helst och det gör mig än mer förvirrad?

Sedan såg jag fram emot dagens ridlektion då jag tänkte att då får jag i alla fall något annat att tänka på men det fick jag reda på vid halv fyra att den blev inställd då vår instruktör inte hade dykt upp på skolan och därför fick vi lov att ställa in idag. Även morgondagens innebandy träning som skulle börjat i morgon bitti blev inställd så det enda positiva är att jag kom hem lite tidigare idag och jag får sova lite längre i morgon, om det nu blir någon sömn för det blev inte mycket av den varan natten som var i alla fall. Detta återstår att se.

En annan sak som hände var att jag känt en konstig värk i nacken och var säker på att det var min släkting jag kände av som jag på något vis öppnat med hjälp av healing men inte lyckats jorda så hon har jätteproblem och jag har fått lov att be en vän att träda in och hjälpa henne. Nu var det förmodligen inte henne jag känt av utan min egen son för när jag kommer hem säger han att inte nog med att man är sjuk, jag har åkt på nackspärr också säger han. Så jag ska försöka att hjälpa honom med hans problem och se om jag misslyckas även där och måste tillkalla hjälp. Måste säga att jag dra mig lite för att göra ett försök då det känns som att allt jag tar mig till med just nu inte blir som jag själv vill. Men jag tror ändå jag kan göra det då jag vet (i alla fall hoppas) att jag har vänner omkring mig som rycker in om det åter igen skulle gå galet. Men skulle även detta gå fel så är det nog dags att ge upp och lägga allt på hyllan ett tag känns det som. Men samtidigt måste jag försöka tro på mig själv och som sagt så känns ju det mesta ändå på någotvis lugnt. Kanske är det lugnet före stormen, ja, jag vet då inte för tillfället. Hoppas få något svar på allt detta inom kort.

Upplyft

Ja visst får man väl känna sig lite stolt och upplyft när man visar bilder från vårt lilla ridprojekt på skolan för ett riktigt proffs och får höra att "det ser ju riktigt bra ut, du har ju potential för det här". Klart man blir lite extra nöjd.
Visst fanns lite att påpeka, t.ex. så ska stigbyglarna sänkas en bit.
Ja så nu får vi se vad som kommer hända i morgon. Kanske är man så stolt och självsäker då så man själv tror man är proffs och ramlar av eller liknande :-)

I dag har annars varit en konstig dag men massa konstigheter som inträffat som alla har ett eller flera samband med varandra. Starka energier har vart i omlopp kan man väl säga. Det finns saker som var väldigt tunga att känna av även om det inte alls varit något ont, skulle kunna förklara det som en väldigt stark längtan och detta kom hastig och lustigt över mig direkt jag kom till jobbet i morse och sen kom en rad av händelser och spädde på allt detta under dagen. Så som sagt i morgon hoppas jag på en lite lugnare dag :-)

Vilken dag

Lisa och Móri
Originally uploaded by G Er Foto

Ja vad ska man säga. Dagen börjar med en fotosession men en fotografkamrat och slutar med en fest där man träffar barn till tidigare vänner, eller kanske man ska säga vänner som man själv gett upp fast inte de har gjort det. Det är hårt att höra när deras barn kommer och säger att de har hört att deras föräldrar pratat om att det vore vore skönt om jag hade hört av mig så att de hade kunnat förklara hur det tycker att allt ska vara. Och framförallt när till och med deras barn vet precis hur de ska kunna hjälpa en med de problem man har.
Det värsta är dock att man åkt förbi hemma hos dessa gamla vänner och inte vågat hälsa på då man trott att man inte varit välkommen. Då är det hårt när man får höra från deras barn att det enda de vill är att ta kontakt med mig igen efter alla dessa år.
I dag träffade jag två av min gamla kompisars barn som sa samma sak. Och jag misstror ingen av dem så jag kommer inom de snaraste att ta kontakt med dem igen.
En av dem tog själv kontakt med mig och sa att jag kan gräva klart åt dig och det kommer max att ta mig ett par timmar att göra klart. Hur skönt kan detta vara att höra då jag gått och väntat i flera år att få det klart.

Nu är man på gång.

Ja äntligen har vi dragit igång med ridprojektet på skolan och gud så kul det var. Idag var det lite genomgångoch vi fick testa lite olika grunder och lite allmän teknik.Vi var idag sju stycken förväntansfulla lärare. Dock fanns en som ridit mycket så hon får vi räkna bort som nybörjare. Klassar de mig som proffs som ridit en gång tidigare så vet jag inte vad man ska kalla henne.

Men nu blir det till att köpa sig lite ridkläder, alla har sagt det var nybörjare och jag var den enda utan ridbyxor så det måste vi ändra på, om man nu inte ska satsa på chaps och hatt direkt vill säga.

För nog kan jag säga att man känner sig lite biten av detta så det är ingen engångsföretelse, och nu är det ju så att mina elever har varit på mig ett längre tag och tjatat att jag ska följa med dem och rida då eleverna på skolan kan få rida om de har en lärare med sig. Och de behöver ju inte tjata så väldigt mycket om jag säger så.

Detta är dock inte hästelever utan mina SP-elever som vill att jag ska följa med och vara med dem så man får väl se det som ett gott tecken på att de vill ha enmed.

Dagens lektion skulle vara med full säkerhet enligt läraren så någon skulle alltid hålla i hästarna åt oss, jo visst ja. Av någon anledning så brukar de bli fri ridning för min del, om det nu beror på förtroende från instruktör eller vad det nu är ska jag

dock låta vara osagt.

En av bilderna visar ju tydligt på vilken fast handtag min hjälpreda har o

m hästen :-)

Min kompanjon idag var en 17 årig valack (skäms lite för jag kom inte ihåg namnet på honom).

Det vi fick prova på var att t.ex. rida i slalom, tvära svängar i fyrkant och så ännu tvärare svängar mellan bommar. Och jag måste säga att det gick över förväntan då min häst gjorde precis som jag ville och gick mycket snällt mellan alla hinder.

Även travet gick sådär idag men har fortfarande lite att träna på detta med flytet men det kommer. Klar förbättring var det i alla fall mot mitt första försök i somras på min brors nordsvenska hingst Aldermarin, då vi två inte riktig var ett med varandra om man säger så.

Måste ju också ge en eloge till Amanda som har tagit på sig detta ansvar att driva detta som sitt projektarbete under dessa två terminer.

Och allt ska i slutändan avslutas med en allmän uppvisning i skolans körhus.

Nu kan sägas att det fanns publik även idag men jag vet inte om de blev lite besvikna för det hördes inget skratt från läktaren i alla fall, skratten stod vi själva för men det berodde nog mest på att vi själva hade så himla kul.

Sista bilden är våra nöjda och glada instruktörer. Anita (hästlärare på skolan) och Amanda (elev och projektledare)

Grå söndag

Ja vad skulle man annars kalla denna dagen. En typiskt grå höst söndag som absolut inte ger någon direkt extra positiv energi. Hade annars idag tänkt gör en hel del men då man vaknar med konstiga tankar och sedan ser detta dystra väder ute så gjorde det ju inte saken bättre.

Att jag sedan satt och lekte lite på facebook men olika applikationer som, spåkulan, lyckokakor, spågubben och allt vad det nu var gjorde inte saken bättre då de alltid brukar ge positiva och humoristiska svar. Eller har det kanske med att göra vilket humör man själv är på och då tolkar det på olika vis. Kan ligga något i det, vad vet jag.

Här är några av de ord jag fått på vägen idag.

Från "The Alchemist Predicts"

''Göran dear, First you 'BE' the thing called 'happy' (or 'knowing,' or 'wise,' or 'compassionate,' or whatever), then you start 'DOING' things from this place of beingness -- and soon you discover that what you are doing winds up bringing you the things you've always wanted to 'HAVE.' In life, you do not have to do anything. It's all a question of what you are being.''

Från spåkulan kom följande:

Göran fick ett svar av Spåkulan:

Det finns en viss spänning mellan dig och en person i din närhet. Tappa inte masken för tidigt. Det finns mer att lära.

Spågubben sa detta

Fortsätt kämpa! Det lönar sig. Det kommer bli bättre.

Och Lyckotabletten kom med detta glädjande besked

Begravning i sikte! Var beredd.

Ja som sagt allt går att tolka som man vill och inte är det något vetenskapligt heller så man behöver överhuvudtaget inte bry sig det minsta men med de bilder och tankar man idag hade så får det ändå en viss mening allt man ser och hör.

Nu tänker jag hur som helst ta pojkarna till Lindberg då vi är bjudna på mat hos min mor idag. Så vi får väl se hur dagen fortlider. Och hur det än är med tankarna och att allt detta låter dystert som jag skrivit så är känner jag mig trotts allt inte så. Men något är på gång det känner jag på mig och något kommer snart att hända. Vet inte riktigt vad bara men det känns som jag står i ett vägskäl. Tveksam men ändå stark på något vis. Ja, jag fattar heller ingenting av det men som sagt något kommer att hända.

Vad ska man säga?

Ja det är mycket man ska gå igenom i livet sägs det och det är nog bara att hänga med och "let it flow" som jag fått höra flera gånger de senaste dagarna.

Och nog har det flödat allt, både det ena och andra har hänt. Positivt och negativ men som tur är mest positivt. Nu kan det vara så att även det positiva kan vara väldigt tungt att ta innan det hamnar på rätt plats. Men sorterar man fel så kan även det positiva bli negativt. Ja, de som förstår förstår och övriga bör inte ens försöka förstå, för ni kommer ändå bara att missförstå.

Jag har själv misstrott mig och sett ner på mig och trott att allt är bara fel. T.ex. denna bilden på den vita Bisonen. För flera månader sedan fick jag höra att mitt kraftdjur skulle var en Bison. Jaha, ja jag trodde på det men efter ett tag så bleknade allt för jag fick aldrig någon kontakt med något kraftdjur trotts försök med allt, tittade på bilder och allt men nä, den har inte sagt mig något.

Men här om dagen dök det plötsligt upp en vit Bison i mina drömmar, klart ock tydligt. Men då jag överhuvudtaget inte hade ens tänkt på att det fanns vita Bison så tänkte jag inte så mycket på det just då.

Men när jag efter detta hela tiden har blivit bombad av biler på just den vita Bisonen, bland annat av en nyfunnen vän som inte hade en aning om mitt kraftdjur (ja eller det ska jag väl inte säga i och för sig, men ingen hade sagt det i alla fall). Vissa saker behöver inte sägas.

Så hur som helst så har detta djur nu fått en helt annan betydelse, bara för att den bytte färg.

Ja det är också annat som hänt och om det inte har vart fart inom mig tidigare så är det nu. Saker händer som jag inte har en chans att förklara utan det är bara att acceptera, så igen "let it flow".

Många frågor har fått ett svar de senaste dagarna och som det sägs så föds styrka ur nederlag, desto mer skit man går igenom desto starkare blir man.

Men vissa frågor har naturligtvis inte riktigt besvarats ännu och det har också en naturlig förklaring då allt inte går att sortera på rätt plats direkt. Jag har däremot fått verktyg att jobba med för att få allt på rätt plats.

Sen är det ju så att vissa saker ska man inte fråga om heller om man inte är säker på att få ett rakt svar och det lyckades jag ju naturligtvis med. Jag fick det svar jag förtjänade kan man säga. Och svaret jag fick kunde jag absolut inte tolka, då. Men efter att ha fått sova på saken så har allt klarnat och jag har börjat förstå vad som var innebörden.

Tyvärr blev det kanske inte lättare bara för att jag förstod då allt egentligen har med mig själv att göra. Det är ju trotts allt så att man kan inte ändra andra, man kan bara ändra sig själv.

Om något är komplicerat jag då är det det för att man själv har gjort det komplicerat.

Enkelt, eller hur. Absolut. Nja, kanske inte ändå? Jodå, egentligen är det enkelt men det krävs att man kan få ta en del tuffa beslut. Det handlar alltid om att välja väg.

Så då förstår ni vad enkelt det är. Eller?

Ja hur som helst så finns det en hel del till att jobba med men det känns som att det åter igen är på rätt väg. Ny vägstolpar är uppsatta men man får ta det lite varligt och se vad som blir rätt så man inte bara dundrar på i samma spår.

Dessa vänner

Ja hur skulle livet se ut utan vänner. Det är också som det sägs att när man som mest behöver någon det är då ens vänner visar sig och det är precis det som hänt mig de senaste dagarna.

När man är som tråkigast och mest nere och i det tillståndet så att man absolut inte är någon trevlig person att umgås med. Det är då de dyker upp som aldrig förr och vägrar lämna en.

Trotts försök från mig själv att stoppa dem så vägrar de att lyssna och släpper allt de har för att ställa upp. Det är det som kallas vänner.

Vet att jag själv har klagat på vissa att de måste lära sig be om hjälp när de behöver och inte göra allt själv. Ja, det är väl så att jag nog skulle säga det till mig själv också, det var något som slog mig dessa dagar då jag hela tiden känner att jag inte ska ligga någon till last.

Mina vänner blev bara sura när jag bad dem att ta hand om sitt först så skulle det nog ordna sig även för mig.

Nu i efterhand så förstår jag nog att så enkelt som det trotts allt var att ta sig ur dalgången denna gången beror på mina vänner som både mailade, sms'ade och kom på besök. Man kan säga att jag fick inte en lugn stund och det var nog inte meningen heller denna gången.

Och idag fick jag även ett telefonsamtal från en vän som mycket bestämt talade om att bloggen ändrar du direkt. Jag bytte nämligen utseende på den till helsvart och det var inte populärt. Jag fick känslan av att jag skulle byta layout här om dagen men att den just skulle bli helsvart var nog styrt av något annat. Så jag gör åter igen som mina vänner säger och byter, normalt sett så brukar jag göra som jag själv känner och inte göra ändringar bara för att andra säger det men med dessa vänner så vet jag att ingen skulle säga byt om de verkligen inte betydde något.

Stor kram till er alla.

Meningen?

Vad är egentligen meningen med allt?

Jag skrev tidigare om vem man skulle lita på när några säger så och någon säger så?

Vad gör man när man hela tiden får höra att lita på ditt inre och ens inre börja tvivla på allt?

Mitt inre börjar mer och mer att intala mig om att jag faktiskt bara är en liten skit. Någon som bara förstör.

Trotts att mina närmaste vänner bara säger goda ord om en så mår man ändå bara sämre och sämre då ens inre bara säger att så säger de bara för att trösta.

Hur kan det det gå så långt så man till och med misstror sina närmaste vänner.

Allt man gör känns misslyckat.

Har försökt vända detta och hitta något positivt och tog då och tittade på några av mina bilder men insåg bara att jag inte tyckte de var något särskilt heller, finns de som gör det mycket bättre.

Ja varför känns det som att ens inre säger, du är värdelös, du kan inget, du får aldrig det du vill, inget du gör är bra, vad du än gör så kommer du ändå bara göra livet surt för andra m.m?

Ja, varför har det plötsligt blivit så här? Jag tycker själv att jag bara har varit omsvärmad av vänner och goda ting på sistone men ändå går det bara åt fel håll. Jag fattar inte ett dugg.

Är det ytterligare ett test eller vad? Hur länge ska man orka hålla ut? Vad är meningen?

Är det kanske till och med så att känslorna och rösterna jag hör är sanna?

Konstigt att jag hann skriva dessa rader ovan och precis då ringer en vän. Hade nog tänkt skriva mera men kanske lyckades min vän trotts allt få mig på andra tankar ett tag. Jag ska nu ta och lyda min väns råd och tända ett ljus för att åter försöka få in lite ljus.

En sann vän och han visste precis när han skulle ringa.

Tuff dag

Idag har det verkligen varit en tuff dag på jobbet. 20 minuter lunch är vad jag hunnit med idag. Övrig tid har det varit absolut fullt upp.

Och naturligtvis så kom ett tragiskt mail nu på eftermiddagen bara för att krydda till allt lite extra. Det som jag sett fram emot under hela sommaren blir inställt i morgon.

Alltså måste jag vänta ytterligare en vecka innan vi lärare får börja med vår ridkurs här på skolan. Läraren är nämligen sjuk och hon vill inte släppa eleverna ensamma med oss första gången. Och ja, det kan jag förstå, känner man oss så finns inga tvivel på detta :-)

Men det kändes tungt att få detta besked det måste jag säga.

Men nu ska det i alla fall bli skönt att bara åka hem och slapp. Det är ju också min tv-kväll idag. Det okända, paranomal state och Medium. Har blivit så att det är bara måndagar som jag sätter mig ner framför tv'n. Tufft att ha så många kanaler som jag har och bara utnyttjar dem på måndagarna i stort sett. Kanske dags att se över sitt kanalutbud och spara lite pengar i stället.

Nä nu är det dags att åka hem, sonen ringde precis och sa att maten snart var klar så man slapp laga mat också. Härligt med duktiga barn.

Vem ska man lita på

Ja vem ska man lita på? Och nu menar jag inte olika människor.

Jag har under en längre tid fått höra att jag ska lita på mitt hjärta och så har jag även försökt att göra. Men jag har även försäkrat mig med att kolla mina svar/frågor med pendeln och de har alltid sagt samma sak.

Men vad gör jag nu när hjärtat säger en sak och pendeln en annan, då blev det genast mycket svårare att bestämma sig.

För några veckor sedan kändes det som att jag testades av de yttre makterna till bristningsgräns och det kändes som att klara jag detta så klarar jag allt.

Tycker också att det kändes som att jag klarade testet men den senaste veckan då allt började kännas lugnt och jag trodde det var liksom klart. Då har ett annat problem dykt upp.

När lugnet började lägga sig och jag trodde att nu kommer allt att ramla på plats och det skulle bli frid med allt. Då händer istället ingen ting och det enda jag känner är ett stort tomt hål i bröstet, det blir bara tyst och mörkt.

Det var i och med detta som jag nu under helgen har funderat och försökt hitta svar, dag som natt. Och då jag har fått känslan av att mitt hjärta är iskallt och säger att det är dags att bryta upp och söka nya vägar i livet. Den väg jag kämpat mig fram på nu under en längre tid är nog trotts allt inte den rätta.

Men då jag egentligen inte vill byta spår så frågade jag min pendel och den håller fast vid att jag ska fortsätta precis som vanligt för det kommer att bli bra?

Jag vet att korten någon gång har sagt att jag kanske ska prova en helt okänd väg och ge mig ut på äventyr. Tyvärr känner jag mig väldigt förvirrad just nu så jag känner att jag inte kan tolka korten till rättvisa så jag har inte lagt dem på några veckor.

Så just nu står jag i valet och kvalet om jag ska kasta allt bakom mig åter igen och satsa på en helt ny väg, men det som skrämmer är att jag har inte en aning om hur eller vart?

Men om det nu är hjärtats väg jag ska vandra så måste jag följa med, eller?

Är det bara ytterligare ett test från dem där ovan? Pendeln säger ju en annan sak.

Ja, hur som helst så vet jag inget säkert nu förutom att jag för någon vecka sedan varit sömnlös på grund av lyckliga tankar men nu har detta bytts mot betydligt mer negativa och oroliga tankar.

Jag kan bara hoppas på något slags tecken det närmaste dagarna för att reda ut vilken väg jag ska ta. Tyvärr har jag väntat i flera dagar nu men det har som sagt varit så gott som tomt och kallt. De oroliga tankarna har naturligtvis varit berott just på detta att bryta upp och ge sig ut på nya äventyr.

Men som jag känner att mitt hjärta säger så kan man inte bara vandra på en och samma väg när ändå inget händer, det låter ju förnuftigt och hjärtat sägs ju aldrig ha fel.

Och då mina drömmar och tecknen i dem säger att se dig själv med nya ögon och du kan förverkliga din dröm och att jag ska upptäcka mitt nya jag.

Ja detta är ju också förvirrande då tecknen säger att jag kan förverkliga min dröm, för en dröm har jag men det säger ju också att jag ska upptäcka mitt nya jag och ja, då ska jag ändå bryta upp allt och prova nya vägar. Enligt min tolkning i alla fall.

Ja, huja vad detta är krångligt. Men det är väl bara att åter förbereda sig för en sömnlös natt för att försöka hitta något positivt i allt.

Native American music

Har de senaste dagar inte gjort annat än lyssnat till dessa vackra toner av indianmusik. Även om man väl inte direkt kan säga att videon jag valt är direkt indianmusik men ändå.

Kombinationen av vacker musik och vackra bilder på natur, indianer och hästar gör det till en njutning.

En artist som jag särskilt fastnat vid är Oliver Shanti.

Jag har dock inte ännu riktigt kommit på varför jag fastnat så totalt i denna musiken men jag vet att jag alltid har fascinerats av indianer och har alltid tyckt synd om indianerna i alla westernfilmer. Att jag sedan har varit indian i mitt tidigare liv kan väl också förklara saken.

Men att det just nu blivit så starkt har jag inte riktigt förstått ännu, men det kommer nog.

Har upptäckt att man somnar väldigt bra till det också, även om jag ser en massa bilder inom mig när jag ligger ner och lyssnar till den och drömmarna har alla bytt skepnad.

Härom natten så drömde jag t.ex, väldigt tydlig om att jag omringades av en massa Shetlandsponnyer. Och enligt en bok jag har skriven av "Solöga" så är betydelsen av detta följande:

Se dig själv med nya ögon och du kan förverkliga din dröm. Min gåva till dig är att upptäcka ditt nya jag.

(här gäller det att inte fastna i gamla mönster, du har förändrats och du har faktiskt alla möjligheter till att förverkliga din dröm här och nu)"

Och ja, jag måste väl säga att jag har nog förändras som människa en hel del på sistone.