Jag skrev tidigare om vem man skulle lita på när några säger så och någon säger så?
Vad gör man när man hela tiden får höra att lita på ditt inre och ens inre börja tvivla på allt?
Mitt inre börjar mer och mer att intala mig om att jag faktiskt bara är en liten skit. Någon som bara förstör.
Trotts att mina närmaste vänner bara säger goda ord om en så mår man ändå bara sämre och sämre då ens inre bara säger att så säger de bara för att trösta.
Hur kan det det gå så långt så man till och med misstror sina närmaste vänner.
Allt man gör känns misslyckat.
Har försökt vända detta och hitta något positivt och tog då och tittade på några av mina bilder men insåg bara att jag inte tyckte de var något särskilt heller, finns de som gör det mycket bättre.
Ja varför känns det som att ens inre säger, du är värdelös, du kan inget, du får aldrig det du vill, inget du gör är bra, vad du än gör så kommer du ändå bara göra livet surt för andra m.m?
Ja, varför har det plötsligt blivit så här? Jag tycker själv att jag bara har varit omsvärmad av vänner och goda ting på sistone men ändå går det bara åt fel håll. Jag fattar inte ett dugg.
Är det ytterligare ett test eller vad? Hur länge ska man orka hålla ut? Vad är meningen?
Är det kanske till och med så att känslorna och rösterna jag hör är sanna?
Konstigt att jag hann skriva dessa rader ovan och precis då ringer en vän. Hade nog tänkt skriva mera men kanske lyckades min vän trotts allt få mig på andra tankar ett tag. Jag ska nu ta och lyda min väns råd och tända ett ljus för att åter försöka få in lite ljus.
En sann vän och han visste precis när han skulle ringa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar