Berg och dalbana

Lucy
Originally uploaded by G Er Foto

Ja vad kan man annars kalla det som händer just nu. Själv fattar jag inte riktigt vad det är som händer.
Från att förra veckan var tung så vände allt på lördagen vid ett möte med en helt ny människa som gav en massa positiv energi ifrån sig och mitt humör steg raka vägen uppåt och stannade också där.
Tills igår då allt hon byggt upp bara rasade av någon konstig anledning. Det jag egentligen trodde skulle bygga på den positiva energin ännu mer blev totalt tvärt emot.
All den positiva energin jag haft dessa dagar bara sögs ur mig på några minuter.
En viss förbättring blev det dock när jag fick följa Anette upp till hästarna även om det också var ett lite sorgligt besök/uppdrag jag gjorde där då Lucy skulle fotas på grund av försäljning.
Hon som redan i fredags sa farväl till mig men då visste jag inte vad som var i görningen men det visste hon. Lite otäckt att jag hade en så klar känsla att detta skulle hända. Igår kom hon bara fram och sedan gick hon direkt.
Men då var alla andra hästarna i hagen och trängdes runt mig i stället så det var stört omöjligt att fota henne ibland.

Men och andra sidan kanske inte känslan var så konstig ändå för ska jag räkna upp allt annat jag lyckats med i helgen som jag inte har en aning om hur jag burit mig åt så är det väl inte så konstigt att jag fick denna känslan heller.
Nu blev det dock ändå ingen försäljning av Lucy denna gången men om jag ska lita på min känsla så dröjer det inte länge förrän det dyker upp en ny köpare. Och jag har full förståelse för att hon ska säljas för det är för hennes eget bästa.

Varför mitt humör och välmående dock rasade har jag fått en förklaring till idag då jag fick lov att fråga rakt ut. Och allt var ett missförstånd fick jag förklarat så allt var frid och fröjd.
Nja, det skulle väl ha varit det tycker man men istället kändes det ännu tyngre efter förklaringen så just nu fattar jag ingenting av vad som händer.

En förklaring som jag dock suttit och funderat på är om jag kan vara på väg in i nästa stadie.
Ja med tanke på allt jag gjorde i helgen och vad som hände då så kan det vara möjligt att jag tagit ett steg uppåt och då förstår jag om jag för tillfället blir ännu mer mottaglig mot påtryckningar, energier eller vad det nu kan vara som flyger över en.
För skulle det vara så som jag funderar över så är allt löst och då vet jag att mer saker kommer hända framöver och jag kommer att träda in i en helt ny värld (igen). Eller det kanske är fel att säga att allt är löst för det kommer säkerligen ytterligare problem även där men jag vet i alla fall orsaken då.
Jag har kan jag säga fått frågor som jag gett svar på utan att haft den minsta aning om saken i fråga men ändå nästan gett klockrena svar.
Vet inte om jag ska säga att det känns skönt eller otäckt när man får se fotografier på det man beskrivit i efterhand.

Ja hur som helst så just nu åker känslorna berg och dalbana och jag får känslan av att det bara är att hänga med. Bara medan jag skrivit detta så har det börjat vändt uppåt igen.

Men varför jag får en känsla och syn av att jag ska ta hårtrimmern och raka av allt hår i morgon kan någon gärna förklara för mig för den bilden kom precis. Nog för att jag väntar på klipptid men detta verkar vara en drastisk åtgärd, eller? Kanske dags att bli munk (igen).

Nu blev det en halv roman igen trotts att jag bara skulle skriva några rader :-)