Tuff dag

Ja ibland är det inte lätt att ha semester när man blir utnyttjat till än det ena än det andra. Igår fick jag vara barnvakt och snacka om att jag fick arbeta. Tänk er bara att få lov att tvinga sig till badstranden och bada och blöta ner sig och allt som hör detta till. Och varmt och soligt var det också. Usch vad jag fick kämpa. Men det värsta av allt var nog ändå att ingen tyckte synd om mig trotts att jag beklagade mig lite var stans över denna hemska dag.
Det är nästan så jag funderar över om jag ska ta hand om dem en dag till och se om det blir lika jobbigt då (men det måste var sol då så vi får bada igen :-))
Nä det var inte ett dugg uppoffrande, de var så snälla så det gick ingen nöd alls på mig :-)
Anledningen till att jag fick vara barnvakt var helt enkelt den att deras mor fick följa med sin dotter till BB. Även det gick bra då det föddes en pojke igår kväll. Grattis.
Därför tycker jag denna låten passar bra just nu. Som bara av en slump dök upp igår när jag satt vid datorn. Strax för åtta igår kvällst hörde jag denna låten och strax efter fick jag ett sms där det stod "18.50 föddes han".
Ja tillfällighet eller ej inte vet jag, låten var det hur som helst väldigt länge sen jag hörde och jag har alltid tyckt om den, Och den stämmer ju rätt bra in på vad som hänt just nu så.

Fullt normal

Tänk att man ändå är fullt normal, även om man nu tillhör en minoritet. Jag läste en väns blogg och hon hade hittat denna sidan. Hon sa själv att allt stämde in på henne och med allt hon hade skrivit på sin blogg så blev jag naturligtvis nyfiken att läsa vad som stod på sidan. Kan ju säga att jag är den person som aldrig tyckt att hon har haft ett konstigt beteende trotts att många tycker det. Men nu förstår jag hur det kan ligga till. Det sägs att likasinnade förstår varandra.
På denna sida står det om de introverta. Ja, jag ska ärligt säga att jag har aldrig hört talas om det tidigare. Men när jag läser på denna sidan så är det så otroligt mycket mig.
Tyvärr är det som Britta skriver på sin sida att man blir betraktad som, ja, nästan sjuk. Vill man vara lite för sig själv och vara ensam så gör folk allt för att man ska följa med ut och man ska träffa nya människor och allt.
Naturligtvis gör det absolut flesta av alla dessa det för att vara snäll och omtänksam. För då de flesta av människorna är motsatsen till detta, nämligen extroverta så förstår de inte att det faktiskt finns de som inte vill vara där det är massor av folk. Och jag är definitivt inte en sån person. Och är jag på ett ställe med mycket folk så vill jag vara den som hittar någon eller några få personer som jag verkligen kan sitta och prata med, inte den som minglar runt hit och dit och pratar om ditt och datt.

Ja man har fått höra mycket. Att man är tråkig, blyg, social fobi, rädd, konstig m.m.
Det är aldrig någon som tänk tanken på vad jag eller ska jag säga vi introverta egentligen skulle kunna tänka om de extroverta. Kanske är det vi introverta människor som är klart starkare? Vi kan ju faktiskt klara oss själva och mår bra av det.

Nu är inte jag den som sitter i ett hörn och inte vill träffa människor. Jag tycker det är jättekul att träffa människor men jag trivs inte på stora fester med massor med folk. Men att besöka eller få besök av riktiga vänner som man verkligen kan prata med om allt och framför allt att man får vara sig själv utan att springa runt och låtsas som att man har jättetrevligt är för mig livet.

Tyvärr är det så att när jag ska ut på fest eller liknande tillställning så bara sugs energin ur mig. Det brukar vara värst tiden innan, väl på tillställningen så kan det bli väldigt bra men det beror precis på om man kan hitta likasinnade som man kan sitta ner och prata med. Oftast finns det det och det brukar lösa sig men tyvärr så brukar man vara ganska så eneriglös när man väl tagit sig dit så man har ändå lite svårt att få ut allt det trevliga ur sig själv. Och naturligtvis så blir man även kallad för tråkmåns eller så är det någon som vill en väl och är och rycker i en och säger att men kom igen nu och ha lite kul. Kanske är det så att man har hittat någon likasinnad och faktiskt har otroligt kul med det man just håller på med. Men då de extroverta inte förstår detta så fast de vill en väl och vill att man ska ha roligt så kanske de faktiskt är så att det rycker bort en från de roliga och drar in oss i något som vi inte alls tycker är lika kul.

Det sägs att ensam är stark och visst är det en styrka att klara sig själv men misstolka inte detta med att vi är några enstöringar. Enstöringar väljer bort alla vänner men se det gör inte vi, vi månar om våra vänner och vi vet vad riktiga vänner är.

Oj vad långt detta blev fast det bara skulle bli ett lite kort och snabbt inlägg då jag ändå inte hade något för mig just nu :-)

I´ll find my way home

Då har man åter igen haft en så gott som sömnlös natt. Förstår inte att de ska var så svårt ibland att bara kunna blunda och somna lugnt. Men det är väl kanske så det ska vara. Låg och lyssnade på radio en bra stund i natt och fick då höra denna gamla låten som verkligen kan beskriva en hel del. Lyssna och njut.

Får väl sluta klaga

Ja efter gårdagens fotosession tillsammans med Mia och Djarfur så var väl inte humöret på topp när jag började titta på bilderna och jag kände att inget var bra. Hittade ingen bild med den där "wow känslan".

Mycket av bilderna var oskarpa och var de skarpa så var det något annat som störde. Dålig bakgrund, Djarfur eller Mia poserade fel eller liknande.
Ljuset var fel tyckte jag då det var mycket skuggor och liknande.

Skärpedjupet låg fel på många bilder. På vissa var det skärpa på Mia och inte på Djarfur och tvärsom.

Jag hade använt inställningar som gjorde att det blivit rörelseorskärpa och ja jag vet inte vad jag hittat på.

Jag hittade hur som helst bara fel och var oerhört missnöjd med allt.

Men jag tänkte att jag trotts allt gör ett försök att plocka ut några guldkorn från högen av bilder och gör en liten chansning på att kanske det bara är jag som ställer för höga krav. Mitt mål är ju ändå att är kunden nöjd är jag nöjd (till viss del i alla fall). Men i detta fallet hade jag ju redan sagt till Mia att allt hade blivit skit (hon hade dock tvivlat har jag fått reda på).

Sagt och gjort så satte jag mig ner och så plockade jag ut några bilder som jag ändå tyckte var skapliga och laddade upp dem för beskådning. Och ja svaret kom ganska fort. Det var nog mina krav som var lite höga. För det har vart en hel del som sagt att det inte alls är något fel på bilderna.

Och det viktigaste av allt är ju ändå att just Mia själv ringde och sa att hon var hur nöjd som helst och hon tyckte själv det var underbara bilder.

Så ja jag får väl ge mig och tacka, kanske är lika bra man fortsätter med att fotografera ändå. Ser ju hur som helst ut som att man kan glädja någon i alla fall :-)

Bilderna som jag lagt med här är ingen av de bilder jag plockat ut till sessionen utan dessa bilder får i stället visa vilken glädje det ändå var under själva fototillfället. För då hade vi i alla fall kul.

Djarfur var väl inte alltid den som ville vara riktigt medgörlig utan tyckte det var mest trevligt att ha en stor härlig sommaräng framför sig för det mesta med hur mycket som helst att äta.

Tyvärr är det väl bara så att lite olycka finns alltid med på våra fotosessioner. Förra gången ramlade Mia i bäcken och denna gången tyckte Djarfur att även hon skulle smaka på det goda gräset, så inte vet jag om han tänkte mata henne eller, men hur som helst så höll han på att knocka Mia. Så vi får nog vänta med nästa fotosession då hon nu har en mer eller mindre blåtira :-)

Nu ska dock tilläggas att denna hästen är helt underbar så något elakt finns det absolut inte i honom. Han har stor del i att min rädsla för hästar försvunnit. Bara en sån sak som att stå ensam med honom inne i en trång selkammare. Inte ens det fick mig att bli nervös, trotts att han var lös. Säger en hel del vad detta är för häst :-)

Gamla minnen

Sitter och går igenom dagen skörd av bilder som jag inte alls är nöjd med hittills tyvärr. Visst var det svårt ljus med mycket sol men så dåligt trodde jag ändå inte de skulle gå, så hittills känns det som om allt är misslyckat men ändå är jag ganska säker på att det snart dyker upp några pangbilder, måste ju ändå tro och hoppas.

Men det som jag började fundera på när jag satt och höll på med bilderna var hur det egentligen ligger till med detta om att det är så kul med gamla minnen. Det brukar ju sägas när man träffar gamla vänner att "oj, vad kul det var att bara sitta och prata gamla minnen". och visst är det väl kul att återuppliva gamla goda minnen.

Goda minnen ja. Men det finns ju alltid en baksida på allt. Det kan ju finnas gamla minnen som vart begravda länge också eller åtminstone minnen som man kanske försökt förtränga. Vad händer när dessa kommer upp till ytan igen. Ja dessa minnen kan göra väldigt ont.

Ja, man kan leva länge på dessa goda och glada gamla minnen men hur gör man för att bli av med dessa gamla minnen som gör så ont?

Man kan kanske göra det lätt för sig och säga "gjort är gjort" eller liknande, men hjälper det?Nä, tror inte det.

Tyvärr är det nog bara så att vissa saker måste man bara acceptera att det gör ont.

Skulle någon ändå ha en lösning på detta så tycker i alla fall jag det borde bli en nominering för nobelpris eller vilket pris som helst.

Nä tillbaka till bilderna och titta om det kanske ändå dyker upp något guldkorn i högen.

Medan jag satt här och skrev så spelades denna låt på datorn och det kan väl vara ett tecken, för visst ligger det något i även denna texten.

Mark Knopfler & Emmylou Harris - Why Worry

Ja vad har denna dagen att bjuda på tro. Har inte ens öppnat persiennerna ännu så jag är till och med lite osäker på vädret men ändå känns det som det kvittar. Varför oro sig, det blir ju ändå solsken efter regn, precis som de sjunger i dagens låt.

Vad jag vet jag ska göra idag är att jag ska göra klar sista fotosessionen då det blir mer fotografering i morgon. Och i morgon blir lite särskild för då får jag träffa ytterligare en vän som det nu var ett tag sedan jag träffade. Han ska också vara med på bild i morgon och heter Djarfur.

Men det är i morgon det. Efter att bilderna är klara idag ska jag gå och hjälpa en vän bära in ved så hon slipper stå och jobba med den själv. Fick reda på att hon kämpat hela dagen igår med att lasta både singel runt huset och burit ved.

Och skulle inte alla bilder bli klara idag så är det ju inte hela världen än då, de finns ju ändå kvar.

Till eftermiddagen har jag en bildvisning för ett brudpar jag fotat så så ser min dag ut idag.

Så till denna låten som jag hittade igår som jag tycker passar otroligt bra på många vis och bär ett bra budskap som jag hoppas de som oroar sig tar till sig.

När jag hittade den igår i min samling så var det versionen med Dire Strait men när jag skulle leta på en video till bloggen så jag att den även fanns i versionen med både Mark och Emmylou, så varför nöja sig med en favorit när man kan få två på samma gång.

Du Är Allt, Sonja Alden & Shirley Clamp

Då jag ändå lagt upp en låt som berör mig så kan jag väl lika väl fortsätta med en till. Denna låten har vart med mig några månader nu och det finns mycket i den. Att den sedan sjungs av två riktiga sångfåglar gör ju inte saken sämre.

Men skillnaden med denna låten och ABBA låten är att denna låten har visat mig kraften att beröra även andra.

Mycket kan sägas i ord men att höra en melodi på ett speciellt tillfälle eller ställe kan betyda så mycket mer.

Jag kan bara säga att jag älskar denna låten för det finns så mycket kraft i den.

Eagle

Ibland är det bara så att låtar dyker upp från ingenstans, i alla fall hos mig händer det ganska ofta och ibland undrar man varför.

För ett par dagar sedan satt jag framför datorn och något bara sa mig att jag skulle leta på en låt, jag visste inte vad.

Men efter lite letande på både Spotify och Youtube så kom jag fram till denna låten. Tilläggas bör att jag satt inte och lyssnade runt utan det var något som sa att jag skulle hitta rätt låt direkt.

Jag har alltid gillat ABBA men det var ett bra tag sedan jag lyssnade på dem så jag vet inte varför jag hamnade där och just denna låten är inte någon som jag har lyssnat till ofta.

Men något budskap bör den bära och visst finns det väldigt mycket i texten som får mig förstå varför valet hamnade på denna. Och budskapet känns som att det bara blir tydligare och tydligare. Kanske är det så som en fri fågel man ska känna sig, kanske är det precis så jag känner mig för tillfället. Hur som helst så kan jag säga att just nu passar låten väldigt bra in på mig. Och den är otroligt bra också så man kan lyssna på den om och om igen.

Ny fotosesion

Idag blev det fyra timmar fotografering både ute och inne, eller hur man nu definierar höskulle? Man brukar ju säga ute på höskullen men den är ju ändå inne så ja, jag bryr mig inte det får någon annan tvista om. Vi var i alla fall på olika ställen och fotograferade.

Vi började ute i skogen vid en skogsbäck. Mina förhoppningar var att slippa solens starka strålar men det gjorde vi inte. Hela dagen var mulen ända tills vi kom och skulle börja fota, då sprack hela himlen upp. Men vad gör det, bara att jobba lite extra. Och jobba fick vi göra. Det började med att modellen själv lyckades trilla i vattnet så bland annat hennes stövlar var genom sura.

Nu var det väl så att mening var att jag skulle se till att hon inte ramlade i när hon tog sig ut på stenen men d

å även jag höll på att tappa fotfästet så var det väl så att jag tänkte lite för mycket på mig själv :-)

Men även jag fick blöta ner då jag var tvungen för att få rätt vinkel. Själv plockade jag dock av mig skorna först. Men jag lovar det var inte varmt i den lilla skogsbäcken.

Efter skogsbesöket bar det av till sjön Brossen för att ta några bilder med vassen och sjön i bakgrunden.

Och efter detta besöket begav vi oss till höskullen. Tyvärr hittade vi inget närliggande eluttag så jag fick rigga lösa blixtar för denna session men även det gick bra så vi fick våra bilder.

Nästan 500 bilder togs sammanlagt så det blev ca fyra timmar framför datorn hemma också innan gallringen av bilder var klar. Eller klar och klar, jag har

just nu ca hälften av dem kvar som jag måste gå igenom och kolla vilka som är bäst, så än är det jobb kvar.

Men ett stort tack till Mia och Britta (dagen till ära både fotograf och assistent) för en helt makalöst roligt dag.

Om ett gott skratt förlänger livet så kommer vi alla att bli väldigt gamla, jag lovar. Vet inte om det är så att vi är tre som har otroligt bra humor eller om det är tvärt om, men det är ju heller ingenting som spelar någon roll.

Och till Britta så vill jag bara säga att trotts ditt tvivel om du fick följa med någon mer gång så är du välkommen även i fortsättningen :-)

Trevlig natt

Ja inatt vaknade man med buller och bong. Det jag väntat på en längre tid hade kommit. Ett häftigt åskväder som var värt att fotografera.

Nu var jag ändå väldigt seg på att komma upp kan jag säga och försökte flera gånger övertala mig själv att blixtarna är nog säkert på andra sidan huset så jag inte kan få några bra fototillfällen.

Men då jag lidit av en viss abstinens av en längre fotofrånvaro så kunde jag inte hålla emot, jag fick lov att gå upp och ställa i ordning fotoutrustningen.

Kameran skulle upp på stativet, självutlösare till kameran är så gott som ett måste för att fota blixtar så det var bara att leta på den i fotoväskan också.

Med all utrustning monterad så var det bara att köra i gång. Och ja jag lyckades bara fånga två blixtar under drygt en timme mellan ca 03 och 04. Men vad spelar antalet för roll, jag är nöjd men de jag fick.

Nu visade det sig att man inte är allt för klartänkt under dessa timmar på dygnet också. Eftersom jag ändå var uppe så skulle jag ta en kopp kaffe medan jag satt där på altanen. Då jag har en kaffeautomat så är det ju enkelt att bara trycka på

knappen. Men man ska bara trycka en gång och det gjorde jag inte i natt. Utan jag tryckte igång en kop

p och sedan av någon anledning så gick jag in och tryckte en gång till.

Och ja, ni förstår säkert vad som hände, det går inte att fylla två koppar kaffe i "en" kopp. Jag stod till och med och tittade på och konstaterade att det där kan aldrig gå vägen, men innan det kopplade att jag fick lov att springa och hämta en kopp till a

tt byta ut med så hade det ju redan runnit över en hel del. Men men det är smällar man får ta.

Sommarlov

Häst på skolan
Originally uploaded by G Er Foto

Ja då har man sommarlov. Är det bra eller? Självklart är det det. Vem skulle kunna säga annat.
Men så kommer då den stora frågan. Vad ska jag göra under sommaren? Flera arbetskollegor har också ställt mig den frågan de senaste dagarna och jag har bara kunnat säga.
Jag har inte en aning, eller rättare sagt jag har inte planerat ett dugg. Jag ska bara försöka ta det lugnt och försöka reda ut en del frågetecken för att ta mig vidare här i livet.
Och under tiden jag försöker reda ut detta tänker jag göra allt för att ha kul, och kul har jag när jag träffar mina vänner.
Så mina planer för sommarlovet är helt enkelt det att träffa, ha roligt, stötta jag allt man kan tänka sig tillsammans med vänner.
För vad som än händer tillsammans med riktiga vänner så får man något gott ut ur allt.
Om det sedan blir någon resa hit eller dit det är sånt som visar sig, inget som är planerat nu men varför ska man planera allt.
Själv tänker jag ta dagarna som de kommer och så får vi se vad som sker.
Känslan säger mig ändå att jag kommer få fullt upp under hela sommaren med både det ena och andra. Så sysslolös kommer jag inte att bli och inte är det något jag har hoppats på heller. Förhoppningsvis blir det även lite fotande inom kort.

Så till alla er där ut så hoppas jag på en riktigt härlig sommar.

Vad ska...

_MG_6350
Originally uploaded by G Er Foto

Vad ska man lyssna eller tro på. Några säger si några säger så. Ska man lyssna på sitt inre eller ska man nonchalera känslor och allt? Ja inte är det lätt inte.
Mycket har hänt på sistone men någon gång måste man ju försöka gå vidare och hitta andra vägar. Men vad gör man när man hela tiden stöter på patrull som säger att man ska lugna sig, stanna upp, det löser sig låt tiden ha sin gång.
Jaja säger jag och hoppas på att både syner, känslor och vänner har rätt. Eller ska man var väldigt egoistisk och bara göra som man själv tänkt och bara ta en annan väg och blunda för allt man ser och hör?
Ja då är stora frågan sen, tänk om den rätta vägen ändå var den rakt fram? Ja.
Jag tror jag släpper på gasen ett tag till och fortsätter rakt fram lite till så får vi se.
Kanske ser man inte riktigt klart just nu med allt som hänt och mycket att stå i både här och där och nu är det ju ändå snart sommarlov och en lång tids ledighet så man kan få lite mer tid att samla alla tankar.
Om nu detta är något positivt för trotts allt så är det de två senaste helgerna som varit jobbigast.
Men men nu ska vi se positivt, tror trotts inte att det är många som har det så väl förspänt som jag har det med så mycket vänner runt om kring mig som bryr sig.

Överraskning

Korpen
Originally uploaded by G Er Foto

Ja idag fick man en lite glad överraskning när jag var in och besökte min fotosida på flickr.com.
På nya uppdateringar så stod det en gratulationshälsning från en fotoklubbsmedlem att jag vunnit månadens bild på Hemköpsutställningen.
Vi började nämligen till denna månads utställning på besökarnas önskan att låta besökarna vara med och rösta fram den bild de tycker är bäst varje månad.
Hur många det var som röstat vet jag dock ej men denna bilden kallad "Korpen" blev i alla fall premiärvinnaren.
Tanken är att vi i Januari ska ha alla vinnande bilder i en och samma utställning så att kunderna på Hemköp sak få se vilka bilder de har röstat fram och på den utställning har de då chansen att vara med och rösta fram årets bild.
Så till alla som läser detta och som tittar på bilderna som hänger där, ta chansen och rösta.

Konstig fredag

Ja man brukar ofta vänta på helgerna och fredag men min fredag blev inte vad jag tänkt mig. Den började men en mycket trevlig utbildning jag var på i Borlänge då vi i bildlaget besökte framtidsmuseet för att lära oss göra smycken i glas. Något helt nytt.

På eftermiddagen började det dock hända saker och kroppen sa totalt ifrån till allt och jag var totalt utmattad och helt ur balans för att göra någonting.

Jag fick en massa konstiga tecken och känslor som, ja på sätt och vis så har jag förklaring på dem men ingen idé att förklara då det finns massa tvivel om liknande.

Men under hela eftermiddagen, som jag tillbringade på soffan fram för tv'n så dök det hela tiden upp reklam för filmen Cast away med Tom Hanks, en film som jag sett tidigare och tycker inte heller han är särskilt bra då jag hellre ser lite action. Men ändå var det något som sa mig att "du ska" se denna filmen. Och så blev även fallet.

När filmen börjar komma till sitt slut och Tom Hanks återvänder till civilisationen igen så börjar jag fatta allt.

I denna filmen kan man dra en massa paralleller med mitt eget liv.

Han lämnar allt och sätter sig på ett plan som störtar och han hamnar på en öde ö där han blir kvar i flera år. Han stöter på en massa problem men lär sig också massor på det och han stärks av sina framgångar.

Flera gånger håller han på att ge upp men kommer igen. Han gör försök att ta sig därifrån och misslyckas men till slut så tar han sig ändå bort från ön och han känner att han lyckas men även denna gången håller det på att sluta illa men han blir ändå räddad.

Men räddad till vad? När han väl kommer tillbaka till civilisationen så är det ändå försent för honom. Mycket har hänt under tiden och det han lämnat finns inte kvar för honom längre.

Filmen slutar med att han står vilsen i ett vägskäl och inte vet vart han ska ta vägen. Och inte får man reda på det heller, kanske sökte han sig en helt ny väg, kanske vände han om tillbaka till därifrån han kom för att göra nya försök eller kanske för tryggheten att veta vad man har. Ja, ingen vet.

Så som sagt, det finns mycket likheter och man fick lite att fundera på (som om man inte hade det tidigare).

Nu är det bara att hoppas på en bättre och lugnare lördag. Jag ska i alla fall på trav idag vet jag och det var det oerhört länge sen jag var på :-)

En dag på jobbet

Ja idag har det vart en jobbig dag på jobbet. Har tillbringat hela dagen ute i en hemsk sol kämpat och slitit och blivit svettig. Inte klokt vad man ställer upp på för sitt jobb. Vi har nämligen avklarat årets volleybollturnering på skolan kallade volleybompa.

Vi lärare hade ett favorittryck på oss men som de lärde säger så är det inte lätt att hålla detta tryck och det gjorde vi inte heller, vi förlorade i finalen :-(

Men nu blir det ju och andra sida lättare nästa år när vi slipper vara favoriter :-)

Segrande ur striden gick BPHUO8. Så grattis till de killarna som spelade mycket bra och framför allt så var de mycket trevliga att möta och vi hade kanonkul med mycket skratt på båda sidor.

Bilderna har dock inget med finalen att göra, även om Leif är lärare på bygg så var han inte med i segrande laget och inte med personalen heller för den delen.

Och efter som jag bad en kolega att se till min kamera så hamnade naturligtvis även jag på bild. Nu vet jag dock inte var hon riktade fokus men jag tyckte ändå bilden visade en del. Jag hoppar ju faktiskt, och ganska högt också :-)

Och har ni tänkt på en sak. Denna gången finns det inte en enda häst med på bild.

Men om inte tidigare så kommer det säkert fler hästar på lördag då jag ska på trav och se Aldermarin springa. Hoppas bara inte jag förstörde honom total när jag var och red honom :-)

En dag på jobbet

Elever på skolan
Originally uploaded by G Er Foto

Ja idag har vi haft besök av en fotograf på skolan som skulle ta bilder till en reklamkatalog för skolan. Naturligtvis så var även jag med och sprang med kameran. Vem som tog bäst bilder det återstår väl att se.
Det är i alla fall inte mina bilder som ska vara med i katalogen. Om han nu lyckades ta en bättre bild än en jag tagit tidigare, jag vet att det har vart diskussioner om att de ska använda den bilder till framsida men det beror lite på villkoren.
Själv är jag jättenöjd med just denna bilden som jag tog idag och jag vet att den besökande fotografen inte har en liknande bild med någon häst i bakgrunden då han aldrig hade den vinkeln. För min del är det en självklarhet att profilera skolan med djur.
Och andra sida, vilken skola kan man gå och sätta sig inne i en hästhage på detta viset och ha denna bakgrunden, helt underbart.

I morgon då har vi stor volleybollturnering på skolan med inte mindre än 25 st lag anmälda. Och som vanligt så gör eleverna allt för att lyckas spöa oss lärare. Vi har som sämst varit 2:a i denna turnering så det ligger ett visst favorittryck på oss :-)

Orättvist

20100601-_MG_5603
Originally uploaded by G Er Foto

Ja nog tycker jag det är lite orättvist allt. I helgen gjorde jag min ridpremiär och tyckte det gick riktigt bra, i alla fall tills vi skulle springa.

Då var det liksom inte lika lätt längre.

Men jag hade ju i alla fall sadel att sitta i, det är det inte alla som har och ändå klarar dom det bättre än mig. Undrar om det kan bero på fler timmar på hästryggen.
Idag så fotade jag nämligen när skolans hästar med ryttarinnor var ner till SIljan för att bada och de kom så lätt ridande på sina hästar, "utan" sadel.
Jo, det lär nog dröja innan en annan lyckas rida barbacka på en häst det är jag ganska säker på.
Fler av dessa härliga badbilder finns på min sida på flickr.
Har även lånat en bild av min brorsdotter på mig själv uppe på Aldermarin.