På eftermiddagen började det dock hända saker och kroppen sa totalt ifrån till allt och jag var totalt utmattad och helt ur balans för att göra någonting.
Jag fick en massa konstiga tecken och känslor som, ja på sätt och vis så har jag förklaring på dem men ingen idé att förklara då det finns massa tvivel om liknande.
Men under hela eftermiddagen, som jag tillbringade på soffan fram för tv'n så dök det hela tiden upp reklam för filmen Cast away med Tom Hanks, en film som jag sett tidigare och tycker inte heller han är särskilt bra då jag hellre ser lite action. Men ändå var det något som sa mig att "du ska" se denna filmen. Och så blev även fallet.
När filmen börjar komma till sitt slut och Tom Hanks återvänder till civilisationen igen så börjar jag fatta allt.
I denna filmen kan man dra en massa paralleller med mitt eget liv.
Han lämnar allt och sätter sig på ett plan som störtar och han hamnar på en öde ö där han blir kvar i flera år. Han stöter på en massa problem men lär sig också massor på det och han stärks av sina framgångar.
Flera gånger håller han på att ge upp men kommer igen. Han gör försök att ta sig därifrån och misslyckas men till slut så tar han sig ändå bort från ön och han känner att han lyckas men även denna gången håller det på att sluta illa men han blir ändå räddad.
Men räddad till vad? När han väl kommer tillbaka till civilisationen så är det ändå försent för honom. Mycket har hänt under tiden och det han lämnat finns inte kvar för honom längre.
Filmen slutar med att han står vilsen i ett vägskäl och inte vet vart han ska ta vägen. Och inte får man reda på det heller, kanske sökte han sig en helt ny väg, kanske vände han om tillbaka till därifrån han kom för att göra nya försök eller kanske för tryggheten att veta vad man har. Ja, ingen vet.
Så som sagt, det finns mycket likheter och man fick lite att fundera på (som om man inte hade det tidigare).
Nu är det bara att hoppas på en bättre och lugnare lördag. Jag ska i alla fall på trav idag vet jag och det var det oerhört länge sen jag var på :-)
2 kommentarer:
Kan säga att jag upplevt nåt liknande för några år sedan då jag gick in i väggen..Men man överlever och tar lärdom av sina problem. Tror säkert att du hört sägas att ""om 10 år när du ser tillbaka på ditt liv undrar du varför du tänkte som du gjorde, att du trodde ditt liv va slut""... Vi överlever Göran, på nåt jäkla vis klarar vi oss....
Ja det kanske är så Mia men om man redan tänkt så flera gånger tidigare också då? Hur många gånger ska man börja om, det är frågan.
Men det är nog som du säger vi överlever på någotvis.
Skicka en kommentar