Får väl sluta klaga

Ja efter gårdagens fotosession tillsammans med Mia och Djarfur så var väl inte humöret på topp när jag började titta på bilderna och jag kände att inget var bra. Hittade ingen bild med den där "wow känslan".

Mycket av bilderna var oskarpa och var de skarpa så var det något annat som störde. Dålig bakgrund, Djarfur eller Mia poserade fel eller liknande.
Ljuset var fel tyckte jag då det var mycket skuggor och liknande.

Skärpedjupet låg fel på många bilder. På vissa var det skärpa på Mia och inte på Djarfur och tvärsom.

Jag hade använt inställningar som gjorde att det blivit rörelseorskärpa och ja jag vet inte vad jag hittat på.

Jag hittade hur som helst bara fel och var oerhört missnöjd med allt.

Men jag tänkte att jag trotts allt gör ett försök att plocka ut några guldkorn från högen av bilder och gör en liten chansning på att kanske det bara är jag som ställer för höga krav. Mitt mål är ju ändå att är kunden nöjd är jag nöjd (till viss del i alla fall). Men i detta fallet hade jag ju redan sagt till Mia att allt hade blivit skit (hon hade dock tvivlat har jag fått reda på).

Sagt och gjort så satte jag mig ner och så plockade jag ut några bilder som jag ändå tyckte var skapliga och laddade upp dem för beskådning. Och ja svaret kom ganska fort. Det var nog mina krav som var lite höga. För det har vart en hel del som sagt att det inte alls är något fel på bilderna.

Och det viktigaste av allt är ju ändå att just Mia själv ringde och sa att hon var hur nöjd som helst och hon tyckte själv det var underbara bilder.

Så ja jag får väl ge mig och tacka, kanske är lika bra man fortsätter med att fotografera ändå. Ser ju hur som helst ut som att man kan glädja någon i alla fall :-)

Bilderna som jag lagt med här är ingen av de bilder jag plockat ut till sessionen utan dessa bilder får i stället visa vilken glädje det ändå var under själva fototillfället. För då hade vi i alla fall kul.

Djarfur var väl inte alltid den som ville vara riktigt medgörlig utan tyckte det var mest trevligt att ha en stor härlig sommaräng framför sig för det mesta med hur mycket som helst att äta.

Tyvärr är det väl bara så att lite olycka finns alltid med på våra fotosessioner. Förra gången ramlade Mia i bäcken och denna gången tyckte Djarfur att även hon skulle smaka på det goda gräset, så inte vet jag om han tänkte mata henne eller, men hur som helst så höll han på att knocka Mia. Så vi får nog vänta med nästa fotosession då hon nu har en mer eller mindre blåtira :-)

Nu ska dock tilläggas att denna hästen är helt underbar så något elakt finns det absolut inte i honom. Han har stor del i att min rädsla för hästar försvunnit. Bara en sån sak som att stå ensam med honom inne i en trång selkammare. Inte ens det fick mig att bli nervös, trotts att han var lös. Säger en hel del vad detta är för häst :-)