Sitter och går igenom dagen skörd av bilder som jag inte alls är nöjd med hittills tyvärr. Visst var det svårt ljus med mycket sol men så dåligt trodde jag ändå inte de skulle gå, så hittills känns det som om allt är misslyckat men ändå är jag ganska säker på att det snart dyker upp några pangbilder, måste ju ändå tro och hoppas.
Men det som jag började fundera på när jag satt och höll på med bilderna var hur det egentligen ligger till med detta om att det är så kul med gamla minnen. Det brukar ju sägas när man träffar gamla vänner att "oj, vad kul det var att bara sitta och prata gamla minnen". och visst är det väl kul att återuppliva gamla goda minnen.
Goda minnen ja. Men det finns ju alltid en baksida på allt. Det kan ju finnas gamla minnen som vart begravda länge också eller åtminstone minnen som man kanske försökt förtränga. Vad händer när dessa kommer upp till ytan igen. Ja dessa minnen kan göra väldigt ont.
Ja, man kan leva länge på dessa goda och glada gamla minnen men hur gör man för att bli av med dessa gamla minnen som gör så ont?
Man kan kanske göra det lätt för sig och säga "gjort är gjort" eller liknande, men hjälper det?Nä, tror inte det.
Tyvärr är det nog bara så att vissa saker måste man bara acceptera att det gör ont.
Skulle någon ändå ha en lösning på detta så tycker i alla fall jag det borde bli en nominering för nobelpris eller vilket pris som helst.
Nä tillbaka till bilderna och titta om det kanske ändå dyker upp något guldkorn i högen.
Medan jag satt här och skrev så spelades denna låt på datorn och det kan väl vara ett tecken, för visst ligger det något i även denna texten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar