Ja vad ska man säga. Dagen börjar med en fotosession men en fotografkamrat och slutar med en fest där man träffar barn till tidigare vänner, eller kanske man ska säga vänner som man själv gett upp fast inte de har gjort det. Det är hårt att höra när deras barn kommer och säger att de har hört att deras föräldrar pratat om att det vore vore skönt om jag hade hört av mig så att de hade kunnat förklara hur det tycker att allt ska vara. Och framförallt när till och med deras barn vet precis hur de ska kunna hjälpa en med de problem man har.
Det värsta är dock att man åkt förbi hemma hos dessa gamla vänner och inte vågat hälsa på då man trott att man inte varit välkommen. Då är det hårt när man får höra från deras barn att det enda de vill är att ta kontakt med mig igen efter alla dessa år.
I dag träffade jag två av min gamla kompisars barn som sa samma sak. Och jag misstror ingen av dem så jag kommer inom de snaraste att ta kontakt med dem igen.
En av dem tog själv kontakt med mig och sa att jag kan gräva klart åt dig och det kommer max att ta mig ett par timmar att göra klart. Hur skönt kan detta vara att höra då jag gått och väntat i flera år att få det klart.
2 kommentarer:
Kan bara säga att du är varmt välkommen om du har vägarna förbi.. Tänker alltid på dig (och Sälma) då jag åker genom Vikarbyn. Vem vet nästa gång kanske jag svänger in(om jag får)..//MiaE
Självklart är du välkommen Mia. Tyvärr är det ju inte så ofta som jag har vägarna förbi dig. Men vem vet, plötsligt händer det som de säger :-)
Skicka en kommentar