söndag 10 oktober 2010

Fotouppdrag m.m.

Gårdagen bestod i fotouppdrag åt IFK Rättviks bandy. Rättviks fotoklubb har fått tagit över fotouppdraget efter Lennart som tidigare genom åren fotat alla matchen. Något som vi i fotoklubben är mycket nöjda över. Igår var vi tre fotografer där så två av oss inriktade oss på själva matchen och en på vimelbilder i publiken.
Matchen blev väl inte så spännande resultatmässig då Hammarby ändå är regerande mästare och spelar i en helt annat division än Rättvik.
Men ändå måste jag säga att de stretade emot riktigt bra. Att siffrorna skrevs till 0-11 är en annan sak.

Måste också fortsätta lite på förra inlägget jag skrev då jag har fått en hel del reaktioner på det. Tydligen är det flera som läser min blogg än jag själv trott men det är ju bara kul, och att man sen kan få reaktioner är ju ännu roligare.
Tyvärr har jag väl fått både negativ och positiv kritik men de finns även de som har misstolkat och så finns de också de som verkligen har tagit åt sig. Några av dem har till och med ringt och bett om förlåtelse.
Tyvärr känner ju jag då på en gång att det var ju synd att ni skulle känna så och börjar försvara dem på en gång. Men en som ringde sa att du ska väl för fan inte sitta och försvara oss när det är vi som gjort fel. Men sådan person som man är så känner ju jag skuld till att de nu mår dåligt för att de tror att de har skadat mig.

Fick även besök av vänner igår som också läst och de sa att du har ju alltid varit sånn och du måste ta och fundera över hur du egentligen ska ha det.
Varför ska inte du kunna vara bestämd och säga att den och den tiden kan jag och ingen annan, sa de.
Men då tycker ju jag att är ju en flexibel människa och jag kan planera om saker och ting.

Jag kan ärligt säga att vi blev inte riktigt sams för jag vidhöll att jag är och förblir en person som vill hjälpa andra och det tänker jag fortsätta med. Och det hade inte vännerna något emot heller men som de tyckte så var det så att om jag skulle hjälpa någon så var det väl ändå så att när någon vill ha min hjälp så är det väl ändå jag som ska bestämma när jag har tid att göra det. Att jag inte ska sitta och vänta på att få hjälpa andra eller att jag ska skjuta på allt annat jag ska göra.
Och visst, det låter ju väldigt förnuftigt.
Men då kom jag ytterligare på ett försvar.
Men tänk då om jag säger att jag har inte tid då de behöver min hjälp? Då kanske de står där handfallna och inte vet vad de ska göra?
Och vem tror ni då får dåligt samvete?

Ja mina vänner konstaterade att jag är ett hopplöst fall i detta ämne men samtidigt så får jag nog tacka dem för innerst inne så börjar jag nog att förstå att jag inte är någon egoist bara för att jag någon gång sätter mig och framför allt mina barn i första hand.
Men vad som än händer så ska ni alla som läser detta veta att jag vill hjälpa och jag kan skapa tiden. Men kanske efter att ha pratat med de som har hört av sig så har jag fått en insyn på att om även jag får lite hjälp med att de som vill ha hjälp också hjälper till med att vara lite mer bestämda.

En som ringde sa just det att han kommit på sig själv att han vid flertalet gånger sagt att vi kan sikta på helgen eller liknande och det har då gjort att jag har sett det som att då gör vi det till helgen. Och visst vi hade också gjort saker till helgen men då han kommit på söndagen och vi gjort det vi skulle så var ju även min lördag uppbokad, då jag väntat på honom redan då.
Hade vi då kommit överens direkt om t.ex. söndag kl 12.00. Ja då hade jag lugnt kunnat göra något annat på lördagen.
Väldigt enkelt egentligen.
Lite lustigt är det att jag själv är stenhård på att komma i tid och har jag sagt kl 12 eller det spelar ingen roll om man säger runt 12 så är jag på plats 5-10 min innan. Jag mår fruktansvärt dåligt om jag kommer en minut för sent för då ser jag det som jag har försummat någon annans tid då de fått vänta på mig. Men tvärt om tycker jag det är helt ok för jag har tid att vänta.

Jag lovar att jag ska försöka bättra mig och vara lite mer restriktiv på hur jag lovar ut min hjälp men kan väl också säga att jag behöver nog lite hjälp av er också att vara lite mer bestämd att vi kommer överens om en viss tid och den håller vi på allihop.
För ni kan vara säkra på att jag sitter där och väntar på er. Och säger ni att vi siktar på då och då till mig då kan ni vara säkra på att då har jag siktat mitt i prick och skulle det vara att vi kommit överens om att sikta på helgen då bokar jag hela helgen för er och gör inget annat den helgen.

Denna söndag blir det dock ett nytt fotouppdrag då jag snart är på väg ner till Rättvik för att hjälpa till som instruktör på en fotokurs som fotoklubben arrangerar.

2 kommentarer:

britta sa...

Ännu ett exempel på hur olika vi människor tänker, jag är också en av dem som håller tider och överenskommelser i möjligaste mån men har börjat lära mig att inte bli irriterad på andra som inte gör det. Jag har insett att det bästa sättet att hantera dessa människor på är helt enkelt att bete sig på samma sätt tillbaka och det känns faktiskt rätt skönt ibland när jag börjar stressa upp mig över att jag inte kommer att hinna i tid eller ha allt i ordning när jag tex bjudit hem någon. Det får helt enkelt bli som det blir och hittills har det fungerat bra eftersom dessa människor inte tar så hårt på att passa tider och överenskommelser.
Sen finns det ju de som är som du och jag som tycker att en tid ska hållas och att tex middagen och välkomstdrinken ska vara klar när man kommer och då anpassar jag mig efter det.
Kanske är vi lite strikta och tråkiga men jag gillar nog mest när tider och liknande passas eftersom som du säger man skulle kunna göra något annat av den förlorade tiden istället.
Britta :)

Göran sa...

Ja det verkar som vad man än gör så trampar man alltid någon på fötterna.
Nu kanske man skulle kunna säga att bättre det än att trampa på sig själv.
Men när man är en sån person som hellre trampar på sig själv än att såra andra så uppstår konflikten med sig själv.
Men men framtiden får väl utvisa vad som sker. Jag har i alla fall inte skrivit detta för att såra någon.
Allt är skrivet från hjärtat och mest är det nog för att väcka mig själv innan jag går under.