Väl hemkommen så så halkar jag till precis före översta trappsteget och rasar hela vägen ner. Eftersom jag själv inte har något minne mer än att jag halkar och faller så har jag fått reda på att jag tydligen slagit några kullerbyttor nerför för att avslutas med huvudet ner i stenarna.
Som tur var så var min son med och kunde ringa ambulansen. Själv vet jag bara att jag vaknade till och hörde honom i telefon och sen satt jag i ambulansen. Han hade försökt få kontakt med mig men misslyckats, själv har jag ingen aning om detta.
Så nu ligger man på ortopeden i Mora med stödkrage och 6 + 2 stygn i bakhuvudet.
De ville ha mig att prova att komma ur sängen idag men de gav upp när de såg att jag såg ut som om jag hade duschat när jag kom så långt så jag satt på sängkanten och allt bara snurrade. Så det var bara att lägga sig igen.
Men nu sitter jag upp i alla fall i sängen.
Tyvärr kan detta äventyra min Ungernresa med eleverna som vi ska åka på. För de nämnde att jag kanske fick lov att ha stödkragen i en vecka. Inget är brutet men tydligen är det något fel för de har vart tvungen att skicka plåtarna till Uppsala.
Så det är väl bara att hoppas och tro på det bästa.
9 kommentarer:
Oj! Det där lät inge vidare..vilken tur att du hade sonen med dig som kunde ringa ...ibland blir livet inte som man tänkt sig..men krya på dig...
Tack Sabina.
Nä det går fort ibland men som sagt man kan undra vad som hänt om inte han vart med?
Och tydligen kan de inte utesluta en fraktur ändå nu, de sa först att det inte var det men nu är de osäkra så tydligen ska jag ha kragen på en vecka och så ny röntgen för att se då :-(
Men huga!
Nu får du ta det lilla lugna framöver och akta dig för sånna här äventyr på ett tag! ;-)
TUR att du hade nån med dig just då!
Sköt om dig och krya på dig och var inte så "eldhäst-envis" utan TA DET LUGNT! ;-)
Låter inte roligt alls! Stackare - krya på dig och ta det det lilla lugna. Du missade en trevlig dag på Björnparken, men alla djuren finns kvar...
Förstår det Inger.
Ja vad säger man? Var väl kul så länge det varade i alla fall.
Hoppas nu att det inte blir några tråkiga efterföjder, och vilken tur att sonen var med.
Skyddsänglarna trodde väl att deras arbete var slut för dagen, men det går så fort när man minst anar det.Krya på dig nu och se till att komma iväg på resan, skulle vara så synd om du missade den pga en sån här onödig grej.
Britta
Ja det känns lite löjligt om man skulle bli hemma för detta. Har precis blivit röntgad igen så det är bara att hoppas på att det inte är någon fraktur.
Hej!
Jag kan bara säga att jag hoppas du kryar på dig fort,samtidigt som jag ser vad det är som händer,jag jobbar på detta jag tror du vet vad jag menar. Har man öppnat upp för ljuset så vill mörkret slå ner en har man valt denna väg så blir det berg och dal bana men du bevisar genom att överleva att ljuset segrar, det kan kännas tufft men den kravlösa kärleken segrar alltid. Jag vill ge dig en stor läkande kram och ett stotr skikt med beskydd,jag kände hela kvällen att något var på gång och inte hade jag fel,vi tänker på dig
Mvh MIA
Ja tack Mia, jag vet precis vad du menar och skriver och vad gjorde jag utan er. Du är nämligen inte ensam ska du veta.
Det enda läkarna var förbryllad över var att jag inte hade det minsta ont. Men jag förstod och flinade lite. Även en undersköterska förstod :-)
Berättar mer om detta sen. Kan säga att jag inte har behövt en enda värktablett.
Stor kram till dig med (och naturligtvis alla andra också som är på min sida)
Skicka en kommentar