tisdag 13 april 2010

Ljusa tider

Ja här utför ska man inte slå volter för det vet jag nu med facit på hand. Framför allt inte med gårdsplattorna längst ner som mottagare.
Men trotts att allt talade emot mig så står jag idag 4 dagar efter fallet stadigt på benen och kommer lämna positivt besked om min resa till Ungern i eftermiddag.
I lördags kan jag säga att jag nog hade en del tvivel när man ligger fastspänd i en fixeringssäng och inte får röra sig. När jag väl kom ur den efter en hel del timmar så kändes det väl lite bättre men stödkragen hade jag fått reda på att den kanske jag skulle vara tvungen att låta sitta minst 6-8 dagar. Ja med den hade jag inte åkt kan jag säga.
När man sedan ser överläkarn i ögonen när han berättar om vad han sett på röntgenplåtarna så blev man inte särskilt lättat kan jag medge. Han sa till och med ärligt att om det är en fraktur i nacken som det ser ut på plåtarna så är det på det sämsta stället. Och jag lovar han hade inte behövt sagt att det var illa för det syntes.
Men det enda positiva han hade att säga var att det kunde bero på ett fel på plåtarna så därför skulle de göras en ny röntgen. Sagt och gjort, upp och plåta igen och så ytterligare lite väntan.
Denna gången tog det dock inte lång tid förrän läkaren med en sköterska kom in och redan när han svänger in på rummet ser jag att "yes". Inget behövdes egentligen sägas men han sa ändå att "Nu plockar vi bort kragen" och både han och sköterskan log. Och ja, det gjorde jag med. Det var verkligen en lättnad.
Men som jag sagt tidigare så fattar fortfarande ingen av läkarna hur jag har kunnat klara mig utan någon som helst smärtlindring :-)
Som slutsats av detta kan jag bara säga att den ljusa sidan åter har vunnit. Tydligen vill den mörka sidan knäcka mig med alla medel men de har gått bet och de ska inte heller lyckas. Tycker bevisen talar sitt tydliga språk och fortsätter de så kommer jag bara att bli ännu starkare.
Jag kommer resa till Ungern med ett stort leende på läpparna.
Känner också efter flera bedjande meddelanden från mina elever som jag reser med att de verkligen hela tiden har velat haft mig med och nu kommer det också att bli så. Och är det nu så att de ljugit i sina meddelanden så får de skylla sig själv, för nu är det för sent :-)
Hungary here we come...

2 kommentarer:

britta sa...

Usch! Ryser när jag ser den där trappen, inser du vilken tur i oturen du haft?
Tar tillbaka det där om att skyddsänglarna nog hade slutat för dagen,ser ut som att de jobbade ganska bra ändå.
Men nu ska vi vara tacksamma och se framåt istället. Hoppas att du får en härlig resa nu, och du! Gå inte i trappor utan ledstång ;)
Britta

Göran sa...

Jag lovar ska vara försiktig och visst har jag förstått en hel del och har nog fått en annan syn på mycket också ska du veta :-)