Ridpremiär

Marre
Originally uploaded by G Er Foto

Ja då har man gjort sin ridpremiär och kul var det så det blir inte sista gången det kan jag lova.
Ok, jag har provat när jag var väldigt ung och det var länge sedan.
Premiärhästen fick bli min bros häst Aldermarin som jag bara kan säga är en helt underbara häst. Hur snäll som helst och där känner jag noll rädsla när jag är med honom.
Och just detta med rädslan har väl vart det som gjort att det tagit tid för mig att ta mig upp på hästryggen.
Nu hade jag i och för sig tänkt mig att på min premiär så skulle någon hålla i hästen under hela ritten, eller i alla fall från början men så blev inte fallet.
När jag hoppat upp på hästryggen så släppte min brorsdotter så snällt och sa att nu kan du rida iväg. Och ja, det var precis vad jag gjorde.
Och får jag säga det själv så gick det väldigt bra så länge jag höll mig till att gå med hästen men när jag sedan lyckades få Marre att springa då var jag liksom inte ett med honom kan jag säga så det var bara att få stopp på honom och återgå till lung ritt igen :-)

De fanns de som hade velat se mig på Mirre i stället men som ni ser på bilden så är det lite mer fart på honom så de hade nog inte vart någon bra idé att börja på honom. Och andra sidan så är han inte inriden heller och det förklarar väl en hel del.

Så det lär nog dröja innan man börjar träna oinridna hästar, det finns det andra erfarna ryttare som får hålla på med.
Och med den kan jag avsluta med att grattulera en vän som idag gick vidare till final med sin häst i just denna ädla konst så hon får göra ytterligare en resa till Sandviken i morgon. Så det är bara att önska både Mia och Djarfur lycka till i morgon.

Härlig dag

Häst på skolan
Originally uploaded by G Er Foto

Ibland undrar man varför det är så mycket klagomål på allt och inget. Ingenting är bra. Jag kan bara säga som så. Vem har en sådan arbetsplats så man kan kliva några steg utanför ytterdörren och ta en bild som denna?
Jag satt på mitt kontor idag på eftermiddagen och bara fick för mig att jag ska gå ut och fota hästen utanför och så blev det.
Nu har jag i och för sig tänkt göra detta i flera dagar men man måste även ha lite inspiration och de senaste dagarna har det inte funnits någon inspiration för något då det mesta har känts tungt.

Och att inspirationen kom just idag finns det nog en stor förklaring till. Efter att länge gått och funderat och haft många frågetecken så rätade jag ut en hel del idag.
Jag har länge gått och haft dåliga känslor och bilder inom mig men inte litat på dem fullt ut. Även om flera vänner sagt att jag ska lita på vad jag känner så har jag vart tveksam.
Men efter gårdagen blev det för mycket och i morse kunde jag inte hålla det för mig själv längre utan skrev ett meddelande och förklarade vad jag sett och känt.
Detta trotts rädslan att det kunde misstolkas och gå helt fel. Man kan säga att jag satte en vän på spel (vilket är en väldigt hög insatts).
För det är ju så att ibland är det fakta och sanning som är det absolut sista någon vill höra. Som tur var så var inte fallet så hos denna person, i stället fick jag tillbaka ett samtal med inledningsordet "tack".
De flesta förstår nog vilken lättnad det var att få det svaret.
Så denna gången lönade det sig att spela högt men jag lovar att så högt kommer det dröja innan jag satsar igen men nu vet jag i alla fall var jag har en riktig vän. En vän som man törs säga vad man vill till med förtroende från båda håll.
Men ok, med facit på hand så var det nog kanske så att jag även denna gången visste och hade känslan av att det inte var någon fara med att säga detta rakt ut, men ändå kändes det inte kul och det var oerhört nervöst att göra det och jag funderade flera gånger innan jag klickade på sändknappen.

Glädjande nyheter

Vad skönt det är när man får underbara nyheter. Om man nu kan kalla det nyheter då vi ändå har sett resultatet redan.

Hur som helst så har min son haft jätteproblem under lång, lång tid nu med uppsvält ansikte. Många besök och prover har tagits både i Falun, Mora och även i Uppsala och alla har sagt att det finns inga fel, de kan inte hitta något.

Efter mycket om och men så fick han i alla fall testa en medicin som de skulle chansa med om det hjälpte. Den var otroligt dyr denna medicinen men bra var den definitivt inte för han blev bara sämre av den.

Efter att en vän sett honom och talade om vad han led av så skickade vi ett prov till homeopathuset och det visade sig att trotts att läkarna efter alla testet konstaterat att han inte hade någon allergi av någon art så var han ändå både gluten och lactos allergisk enligt homeopaten.

Nu när han efter att ha gått på den medicinen i ett tag så har vi sett stora förändringar och han mår mycket bättre. Han har även skickat in ett omprov för att se så allt gick som det borde och det var svaret på detta som han fått idag.

Och trotts att man sett resultat så är man ju ändå spänd på ett provsvar. Och detta svar var väldigt positivt då till och med homeopaten var överraskad över hur fort det har gett resultat.

Vänner, sol, regn

Ja denna helgen har väl bjudit på det mesta kan man säga. Det började med underbart väder så man kunde inget annat än njuta.

Både fredag och lördag var jag på besök hos trevliga kompisar och allt var precis som de ska vara.

På lördagen ringde också en som man kan väl säga "ny" kompis till mig och undrade om jag ville följa med honom på trädgårdsmässan, och självklart ville jag det. Måste säga att för mig kändes det lite annorlunda att någon bara vill att jag följer med som sällskap bara för att vara snäll. Jag vet av erfarenhet att oftast så blir man bara utbjuden om man ska hjälpa till med något, man brukar få frågor liknande "jag behöver lite hjälp så du kan få följa om du vill". Ja, ni känner säkert till det då det inte är ovanligt.

Men som sagt så var inte fallet denna gången utan vi gick helt enkelt runt på mässan och avslutade med en fika på Fricks.

Kul var det också att träffa en massa folk som man inte annars ser så ofta.

Så visst, helgen har ju naturligt vis varit helt underbar för kan man ha det bättre än så här. Man mår som en prins.

Nä, verkligheten är tyvärr något annat. Trotts allt underbart som hänt i helgen så mår man ändå pyton. Det går liksom inte att må bra när man på något vis hela tiden känner att man inte räcker till, varför ska en annan ha kul när man känner att det finns andra som inte har eller kan ha lika kul?

Ja, knepig fråga. Framför allt när man inte har en aning om hur man ska tackla problemet då det känns som att man inte styr över det själv.

Men men framtiden får utvisa vad som händer och sker. Just nu är det regn ute så det gör ju inte saken bättre men ändå känns det som om det kvittar.

Tillbaka igen

Ja nu var det ett tag sedan det blev lite skrivet här. Detta på grund av lite olika orsaker. En stor del av det är väl min renovering av hallen då jag fick ett ryck att måla om. Den tidigare härligt grönmönstrade tapeten har fått ge vika för helt vita väggar.

Vilken skillnad det blev och absolut mycket roligare att hänga upp bilder på väggarna nu när

det var enfärgat. Tidigare försvann liksom bilderna in i tapetens färger och det var inte särkilt kul kan jag säga.

Dock är jag inte riktigt klar ännu då även golvet behöver få sig en omgång.

Ibland måste man

få lite nytt för att komma vidare här i livet och just nu har även det vart lite tungt då man har vänner som inte mår som de förtjänar.

Det är tungt även för en annan då man ser andra lida och framför allt när man känner sig totalt handfallen och inte vet hur man ska kunna hjälpa på bästa vis. Känns inte som man gör tillräckligt bara att finnas till då man på alla sätt och vis vill hjälpa och stötta.

Just nu känns det som om man bara går och hoppas att allt ska lösa sig på bästa vis och att man trotts allt gör rätt. Men man kan ju dock hoppas på att de personer som känner mig och som förtjänar det vet att jag alltid finns till hands om det skulle behövas, mer kan jag tyvärr inte göra i nuläget hur mycket jag än vill.

Facebook inlägg

Detta inlägg cirkulerar på Facebook och jag tycker det var väldigt fint skrivet och något som berör.

Om vi män ska var så tuffa och kaxiga så tycker jag det är otroligt dåligt om vi ska behöva ge oss på vad som kallas för det "svagare könet". Jag ser det i alla fall inte som något tufft.

Visst kan man bli förbannad men att slå en tjej tycker jag bara är så lågt. Jag har blivit utsatt för mycket men det har aldrig ens funnits i min tanke att använda våld för att lösa en konflikt.

Här är inlägget (jag vet inte vem som skrivit det då det kopiera från användare till användare)

Under tiden du skriker åt din kvinna,

finns det en man som gärna skulle vilja viska fina saker i hennes öra,

Under tiden du förnedrar o förolämpar din kvinna,

finns en man som skulle göra allt för henne,

när du våldför dig på din kvinna,

finns en man som gärna vill älska med henne,

när du får din kvinna att gråta,

finns det en man som skulle göra allt för att se henne le.

Som sagt jag tycker det ligger otroligt mycket i detta.

Missuppfattning

Ja återigen har man missuppfattat saker och ting :-) Fast denna gången kanske det bara blir till det bättre fast man får vänta lite längre bara. Känns som det kan bli en lång sommar då jag får vänta tills höstterminen innan det blir någon ridtur.

Men då och andra sidan så kommer det ju att bli under mycket längre tid och upplägget är så att vi som ska medverka kommer att få lära oss (förhoppningsvis) att rida och sedan som slutprov så ska det vara en uppvisning i körhuset.

Nu kommer det ju i och för sig inte att vara vi i gruppen som ska vara nervösa för uppvisningen utan det blir ju den eleven som ska hålla i projektarbetet. För om inte vi klarar av rida vid slutprovet som kommer bli i April någon gång så är det ju inte vi som misslyckats. Det är då vi får chansen att klaga på att det var dålig lärare.

Men som sagt, jag hade sett fram mot detta och trodde det skulle börja redan nu men så var inte fallet.

Får väl se om jag kan hålla mig hela sommaren eller om jag kommer att stå och be någon av mina hästägarkompisar att låta mig rida :-)

Grubblerier

Ibland kan man verkligen hamna i grubblerier om vad som är rätt eller fel. Vad ska man egentligen göra om man får reda på saker som att personer i sin kommer att möta t.ex. olycka? Ja, egentligen borde ju frågan vara enkel, klart man ska berätta det, eller?

När frågorna hopar sig inom en som , är jag rätt person att säga det? Kommer det skada mer eller hjälp? Ska man hoppas på att det löser sig ändå?

Ja frågan kanske ändå är enkel, om det nu var så att man hade klara bevis på att så var som skulle kunna hända så vore det väl enklare.

Men om det nu är så att man har med vänner att göra som vissa kallar för att de befinner sig i gråzoonen (och då menar jag inga brottslingar på någotvis). Ja då kanske allt hamnar på ett annat plan. Att jag själv tror på de jag hör är det väl inget tvivel på men ändå så känns det som att vissa saker kanske man inte ska avslöja? Kanske är man själv fel person som avslöjar det?

Att sitta på liknande information och inte veta om man ska säga något eller ej känns väldigt tungt.

Man tänker gärna att om man inte säger något och något händer då kommer man ju att få leva med det resten av livet och säger man något så kanske man ställer till olycka för sig själv istället. Ja inte vet jag, jag brukar vara den som hellre berättar än att hålla saker för mig själv med då jag även på sista tiden märkt att detta även skadat både mig och andra så måste man nog ta sig en extra funderare.

Marknad

Rättviks marknad har pågått hela helgen och massor av folk har besökt den. Jag är dock inte en av dem. Det närmaste jag varit är att jag åkte genom Rättvik på lördagen det räckte för mig.

Fast ska jag vara ärligt så hade jag nog små planer på att faktiskt besöka marknaden en sväng idag på söndagen men det ville inte kroppen, eller rättare sagt nacken/axeln.

Troligen har jag någonstans suttit i drag för jag har en fruktansvärd värk i nacken. Nu i skrivande stund känns det dock det börjar bli något bättre. Men känslan är hela tiden att vid vissa rörelser så känns det som om allt ska låsa sig. Det är verkligen ingen trevlig känsla det kan jag lova. Och jag hoppas verkligen att det gått över tills i morgon, för sjukskriven igen har jag f-n inte råd med, nu får det var nog för ett tag. För när det verkar lösa sig med skallen så kommer detta i stället.

Vad har man gjort idag?

Duvhök (pigeon hawk)
Originally uploaded by G Er Foto

Ja, vad har man gjort idag? Inte så mycket. Jobbat, försökt fått igång en dator, en dator som jag bara skulle installera ett virusprogram på. Ett arbete som ska ta max en tio minuter. Har nu hållit på med den sedan i tisdags och den vägrar att ta emot virusprogrammet trotts helt ny installation av hela dator??? Nu har jag fått tillkalla supporten på programmet för att försöka få en lösning på problemet.
Sen har jag monterat lite bilder i ramar som jag tänkte hänga upp på väggarna här hemma så det blir lite nytt.
Och som sist så var jag ju hos läkaren igen fick en rejäl spolning av mina öron. Så förhoppningsvis ska nu allt bli bra. Fanns dock lite vätska kvar i hörselgångarna så jag får inte vistas ute om det är kallt, fuktigt eller blåsigt om jag inte har t.ex. fetvadd i öronen för att skydda.

Sen är man kanske lite fundersam över morgondagen då jag återigen ska ut med samma gäng som jag var tillsammans med då jag tog mig min lilla flygtur. Därför valde jag denna bilden på duvhöken som jag hoppas få låna vingarna om jag får för mig att flyga igen.
Men jag lovar jag ska försöka att låta bli med flygningar i framtiden. Måste ju vara hel och frisk nu när jag ska börja rida :-)

Beslutsångest

Mia
Originally uploaded by G Er Foto

Ja aldrig har jag haft sådana bekymmer att välja ut bilder till en utställning som denna. Temat för månadens utställning är människor och jag plockade ut arton bilder som jag lämnade in för utskrift. Tänkte att det löser sig när jag får dem utskrivna.
Tyvärr blev det inte lättare då, har till och med haft hjälp att välja, ja, eller kanske var det det som gjorde det ännu svårare. Skulle jag gå på vad andra sa eller gå på eget tycke?
Det blev eget tycke till slut (om det nu är klart vill säga, kanske kommer jag ändra mig igen då de inte ska hängas förrän nästa vecka).
Hur som helst så föll valet på bilderna skulle visa glädje. Det ska synas att man har kul när man fotar tyckte jag så det blev fem bilder med en leende modell.
Tycker man ser för mycket allvarliga modeller så varför inte bryta den trenden.
Har idag även vart på Rättviks kommunhus och satt upp en utställning tillsammans med fyra andra medlemmar från fotoklubben. Dessa bilder ska hjälpa Rättviks kommun att marknadsföra sig så det har alla Rättviks anknytning. Och det blev en diger blandning av bilder.
Alla årstider, natur, människor, bilar, djur , idrott m.m.
så har ni vägarna förbi kommunhuset under helgen så gör ett besök på övre våningen.

Ridkurs

Djarfur
Originally uploaded by G Er Foto

Ja nu ska det äntligen ske. Fick förfrågan idag här på skolan om jag kunde vara med och medverka i ett projektarbete åt en elev. Projektet hon håller på med är att lära ut ridning till nybörjare.
Jag kan säga att jag inte tvekade länge till att säga ja, snarare tvärs om :-)
Har ännu inte fått något datum men tydligen ska det bli en gång i veckan resten av terminen. För min del hoppas jag naturligtvis att det startar så fort som möjligt och inte har jag något emot om det skulle bli någon extra gång heller.
Och jag kan ju tillägga att detta inte är någon "Gubbgrupp" som ska träna, finns ju de som tycker att jag passar i liknande grupp :-)
Tror jag blir ensam karl bland tre fyra damer då det tydligen inte är fler karlar som vågar ställa upp.

Och jag lovar att det kommer kunna bli livat för det är inte vilka som helst som ska medverka på detta. Det är nog mest synd om eleven för hon vet nog inte vad hon gett sig in på med denna gruppsamansättning. Vi som är med är liksom lite kända på skolan att inte vara direkt tystlåtna och jag tror inte det kommer bli något undantag denna gången heller :-)
Jag hoppas inte hästarna kommer att ha samma leende som Djarfur har på bilden bara.
Ja, i och för sig kanske första gången men sen får vi väl se om det är vi som får le efter examination :-)
Oj vad kul det ska bli.

Att krypa till korset

Ja till slut fick även jag lov att ge upp. Efter att nu gått i över tre veckor med lock i öronen till och från efter min vurpa så gick det inte längre.

Vaknade i natt och kunde inte röra huvudet utan att allting snurrade runt. Trodde ändå att jag skulle kunna jobba men det gick inte alls. Det var bara att få en tid hos läkaren.

Och som jag misstänkt även om jag trott att det skulle gå över så var det en inre blödning i skallen.

Men som allt annat med denna olyckan så säger alla att jag har haft en otroligt tur. Ja ja, tur och tur inte vet jag om det är tur eller något annat men nog börjar jag tvivla.

Anledningen denna gången att det var sånn tur enligt läkaren var att det blödning just blivit vid öronen så att det hade någonstans att ta vägen. Att det nu blev så att jag fick denna yrsel beror på att blodet torkat ihop i hörselgångarna och därmed blir balansen dåligt och yrseln kommer.

Så är det örondroppar som gäller fram till fredag då jag åter ska till läkaren för att spola ur det som kan finnas kvar och sedan ska han kolla så det ser bra ut. Och det är ju bara att hoppas att man har "tur" igen då så det ser bra ut.

Och fram tills dess får man gå med fetvadd i öronen om man ska ut för jag får inte utsätta mig för varken drag eller fukt, lätt i detta vackra väder :-)

Lika bra att dra något över sig och stanna inne känns det som, haha

Bekräftelse

Ja idag har jag verkligen fått bekräftelse. Nu tänker jag försöka avslöja så lite som möjligt men måste ändå berätta.

Har idag vart på besök på hos några av mina kompisar och haft en jättetrevlig dag på alla sätt och vis.

Men har också under hela dagen haft en känsla av att dagen hade mer att bjuda på och efter att ha kommit hem vid femtiden så beslutade jag att även åka och hälsa på min bror som jag inte besökt på flera månader, för jag visste precis vad som skulle hända när jag åkte dit och allt som jag känt och sett under hela dagen hände också.

Så nu har jag fått bekräftelse på att något speciellt finns hos mig. Även om jag inte fattar vad det riktigt är ännu men det som skedde idag kan bara inte vara en slump för då hade jag inte känt och vetat innan jag åkte dit vad som skulle hända.

Men jag kan säga helt säkert att det var en skön känsla att se att allt som många sagt till mig nog också stämmer. Även om jag tvivlat länge på det och ja, kanske fortfarande lite men jag vet inte efter detta om jag längre kan tvivla :-)

Kanske är det dags att inse fakta nu och ta åt sig av det som sker och börja tro på det ordentligt.

Och vad bilden på sköldpaddan har med detta att göra vet bara de lärde. Övriga får kanske mycket att fundera över :-)