Ok, jag har provat när jag var väldigt ung och det var länge sedan.
Premiärhästen fick bli min bros häst Aldermarin som jag bara kan säga är en helt underbara häst. Hur snäll som helst och där känner jag noll rädsla när jag är med honom.
Och just detta med rädslan har väl vart det som gjort att det tagit tid för mig att ta mig upp på hästryggen.
Nu hade jag i och för sig tänkt mig att på min premiär så skulle någon hålla i hästen under hela ritten, eller i alla fall från början men så blev inte fallet.
När jag hoppat upp på hästryggen så släppte min brorsdotter så snällt och sa att nu kan du rida iväg. Och ja, det var precis vad jag gjorde.
Och får jag säga det själv så gick det väldigt bra så länge jag höll mig till att gå med hästen men när jag sedan lyckades få Marre att springa då var jag liksom inte ett med honom kan jag säga så det var bara att få stopp på honom och återgå till lung ritt igen :-)
De fanns de som hade velat se mig på Mirre i stället men som ni ser på bilden så är det lite mer fart på honom så de hade nog inte vart någon bra idé att börja på honom. Och andra sidan så är han inte inriden heller och det förklarar väl en hel del.Så det lär nog dröja innan man börjar träna oinridna hästar, det finns det andra erfarna ryttare som får hålla på med.
Och med den kan jag avsluta med att grattulera en vän som idag gick vidare till final med sin häst i just denna ädla konst så hon får göra ytterligare en resa till Sandviken i morgon. Så det är bara att önska både Mia och Djarfur lycka till i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar