Jag satt på mitt kontor idag på eftermiddagen och bara fick för mig att jag ska gå ut och fota hästen utanför och så blev det.
Nu har jag i och för sig tänkt göra detta i flera dagar men man måste även ha lite inspiration och de senaste dagarna har det inte funnits någon inspiration för något då det mesta har känts tungt.
Och att inspirationen kom just idag finns det nog en stor förklaring till. Efter att länge gått och funderat och haft många frågetecken så rätade jag ut en hel del idag.
Jag har länge gått och haft dåliga känslor och bilder inom mig men inte litat på dem fullt ut. Även om flera vänner sagt att jag ska lita på vad jag känner så har jag vart tveksam.
Men efter gårdagen blev det för mycket och i morse kunde jag inte hålla det för mig själv längre utan skrev ett meddelande och förklarade vad jag sett och känt.
Detta trotts rädslan att det kunde misstolkas och gå helt fel. Man kan säga att jag satte en vän på spel (vilket är en väldigt hög insatts).
För det är ju så att ibland är det fakta och sanning som är det absolut sista någon vill höra. Som tur var så var inte fallet så hos denna person, i stället fick jag tillbaka ett samtal med inledningsordet "tack".
De flesta förstår nog vilken lättnad det var att få det svaret.
Så denna gången lönade det sig att spela högt men jag lovar att så högt kommer det dröja innan jag satsar igen men nu vet jag i alla fall var jag har en riktig vän. En vän som man törs säga vad man vill till med förtroende från båda håll.
Men ok, med facit på hand så var det nog kanske så att jag även denna gången visste och hade känslan av att det inte var någon fara med att säga detta rakt ut, men ändå kändes det inte kul och det var oerhört nervöst att göra det och jag funderade flera gånger innan jag klickade på sändknappen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar