Förälskad igen

Ja, jag tror jag är förälskad igen och denna gången är det ingen hingst eller vallack utan tro det eller ej det är ett sto och banne mig om jag inte tror det är besvarat också :-)
Sist jag träffade henne så var hon mest bitchig och lite elak men av detta såg jag inget av längre (kan ju naturligtvis bero på bra uppfostran av matte). Idag när jag var på besök så skulle hon oftast vara hos mig. När jag skulle fota henne så kom hon i stället och lade mulen på min axel (lite svårt att fota med ett 70-200mm objektiv då). Hon heter Lucy och är en shettis :-)
Hon gav mig även en lite knock också men som gammal hästrädd person som övervunnit sin rädsla så kanske man ska ha lite distans till sina nyfunna vänner i alla fall och inte göra som jag gör och krypa under tråden med huvudet några centimeter från hästarnas huvuden. Man kan ju faktiskt ta några steg åt sidan från dessa nyfikna varelser för att undvika olyckor.
Ja rädslan känns liksom långt borta, visst finns en viss tvekan ibland men den verkar var en bit bort just nu och själv bara njuter jag. Dock vet jag att man ska ha respekt för de är ju ändå stora och de kan ju skada en bara för att de blir rädda eller liknande. Men samtidigt tror jag det mesta beror på samspelet. När nu hästarna känner att jag inte är rädd så har inte de heller några problem med mig.

I morgon (ja eller idag då klockan har passerat midnatt) så blir det att fota ett bröllop men det roligaste i morgon blir ändå ryttarfesten på kvällen där jag åter igen har date med denna pedantiska blondin som jag tidigare hade med mig på en bilfärd. Eftersom det gick bra förra gången så känns det som det ska gå bra även denna gången :-)

Annars har veckan och framför allt denna dagen vart både upp och ner. Den startade bra med god vägledning och allt kändes så skönt. Sedan började jag jobba i onsdags och även det kändes bra men det blev också en väldans massa intryck att ta åt sig och idag måste jag säga att det blev lite för mycket då vi alla samlades i en idrottshall (ca 80 st). Där klarade jag mig ca en timme sen vart det mörkt och jag kunde inte längre koncentrera mig på vad övriga sa eller gjorde. Det var på tok för mycket intryck eller vad det nu var som bara sögs in till mig så jag beslöt att göra andra sysslor idag.
När jag kom hem gick jag raka vägen och stöp i säng och somnade som en stock. Det räckte dock med en halvtimme sen var jag fit for fight igen.
Jag och om inte det var nog så tog jag och praktiserade lite av det som jag lärt mig när jag fick vägledning, nämligen att känna och framför allt låta hjärtat prata. Och ack vad tungt det blev ett tag. Även om stora stenar ramlade från mitt hjärta så finns det ju alltid en motpol. Som tur är så finns det förståelse men ändå känns det tungt att släppa sina bördor på någon som kanske heller inte är redo att ta emot men ändå känns allt så rätt då sanningen ändå är den enda rätta och även om den gör ont så läker den nog alltid bäst ändå bara man får sova på det, om det blir någon sömn vill säga. Tror dock jag kommer sova gott (kom i håg att jag sa "tror". Finns kanske en anledning till att jag fortfarande sitter upp trotts denna tid).

Men nu blir det sängen som ska få besök