Denna bloggen har ju handlat om och kommer också att handla om foto men ibland måste man även skriva om lite annat.
Men man kan ändå göra paralleller med foto och livet i sig anser jag. Inom foto pratar vi ofta om kontraster och detta avspeglar sig ju också allt som oftast i verkliga livet.
I photoshop kan man dra i en spak för att ändra en bild från att gå från kall till varm eller om ni så vill från jättefärgglad till svartvitt.
Ibland känns det som om det finns en sådan spak i verkliga livet också men jag måste säga jag är ibland orolig vem som sitter och drar i denna spak eller vem som bestämmer var den ska stanna, glatt eller ej.
Ibland kan man tycka när man ser någon tagit en bild och redigerat den att, varför har de valt att trycka upp färgerna som de gjort eller möjligen gjort bilden jättedyster.
Ibland hittar man inte heller någon förklaring till varför skaparen till bilden har valt just detta.
Om man nu väljer att dra paralleller med livet så finns heller ingen rim och reson ibland och man vet inte varför saker sker eller inte sker.
Inte heller kan man förstå varför vissa väljer att ta en viss väg eller bara tvärvända.
Jag har själv upplevt detta då man själv tycker att man är den ärligaste som finns och säger exakt som det är men får bara skit för det.
Att få höra att man är den absolut falskaste person som finns kan vara tung men som en klok vän till mig sa "Desto mer skit man går igenom, desto starkare blir man". Jag tror jag äntligen börjar nå den styrkan.
Och detta på grund av mina otroligt bra kompisar. Hur skulle man kunna klara sig utan dem.
Och så skönt det är när gamla vänner dyker upp som man egentligen inte ens visst var ens vän.
Ett gott exempel var här om dagen då jag fick ett samtal från en person som jag gått i samma skola som och som jag var helsäker på att jag hade gjort illa som ung då jag själv intalat mig att jag just hade gjort det.
I stället får jag reda på att så inte alls var fallet. Hon talade i stället om hur jag ställt upp för henne i skolan då hon blev utsatt för mobbing av skolans så kallade värsting. Jag hade till och med förträngt detta själv men hon hjälpte mig minnas och jag började se bilden framför mig.
Det börjar så smått gå upp för mig då fler och fler gamla kompis på något vis kommer tillbaka och ingen har tycket illa om mig, trotts att jag har trott det.
Detta är verkligen något som kan styrka en.
Man ska tydligen kastas i backen totalt innan man kan resa sig igen. Och jag har också börjat lära mig att man ska inte bry sig om de negativa krafter man utsätts för utan se de positiva i stället.
För varför fastna i de negativa då jag i mitt fall vet att jag har så otroligt mycket vänner med positiva krafter och de verkar också bara bli fler och fler i mitt fall.
Jag har tidigare bara tagit en dag i taget och har haft svårt att fokusera framåt men det ska bli ändring på det och just nu tror jag faktiskt jag reda börjat fokusera på helgen och jag tror jag ska göra en premiär på Rättviks inneställe som jag faktiskt inte ännu har vågat ett besök på. Varför skulle inte även jag kunna göra ett besök på Bowlingen. Så se upp alla, Göran ska ge sig ut på fest :-)
Ja hej vad detta spårade ur från foto men nu blev det så. Också ett svar på vilka kontraster det finns i livet :-)
Läs även andra bloggares åsikter om livet, orättvisor, foto, kontraster, rättvik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar