Varför?

Det har varit mycket snack om våren och värmen och allt nu så även jag börjar drömma mig dit och kom då genast att tänka på vår härliga semestertripp som jag och två lärarkollegor plus vår Österrikiska vän gjorde på Mälaren sommaren -09. Segelturen i strålande solsken som tyvärr fick ett litet abrupt då Österrikiskan åkte på någon slags matförgiftningen eller vad det nu var och och blev sängliggandes i två dygn.

Men allt är ändå inte härligt, man försöker på alla sätt att försöka tänka positivt men man får alltid höra om vänner och bekanta som har problem och inte mår bra. En massa negativa krafter går åt på saker som man egentligen inte vill lägga ner energi på men som man ändå är tvungen för man vågar inte ta steget och bryta sig loss.

Många har sagt att man vet vad man har men man vet inte vad man får. Och det är nog rätt men hur mycket får det kosta.

Efter mitt eget uppbrott så har jag lärt mig att trotts mycket tunga stunder så finns det en meningen med allt och jag känner nu att om man bara vill så går det.

Men därför känns det tungt att se och höra vänner som sitter fast och inte vågar. Jag har kommit i kontakt med flera vänner på grund av detta både de som sitter fast, och de som har brutit upp från dåliga förhållanden och jag måste säga att de som mår bäst är de som har brutit upp trotts allt.

Men hade också ett samtal med en kompis igår som fått problem efter sitt uppbrott med sitt ex och jag har också erfarenheter med det är bara erfarenheter man växer med trotts att det känns tungt just i stunden. Men det är där man har sina vänner och jag lovar, vännerna är flera än fienden så det är inte så farligt som man kan tror.

Min uppmaning är att ta vara på livet det finns alltid någon där ute som väntar för den som söker och är ärlig.