tisdag 6 juli 2010

Sova?


Icelandic horse
Originally uploaded by G Er Foto
Sova det måste var något dumt påhitt, i alla fall är det något som jag inte lyckas något bra med nu för tiden :-)
Men vad gör väl det, sova kan man göra när man blir gammal.

Kom att tänka på mitt besök hos hästarna som går i hagen på andra sidan vägen hemma hos min mor. Dessa hästar verkade vara lite reserverade och lite skygga för de kom inte framrusande på direkten.
När jag kom så var de långt upp i hagen men nyfikenheten fick dem att dra sig neråt men inte till det hörnet jag stod utan de tog sig ner till andra hörnet och där stod de ett tag och betraktade mig innan de kom en liten bit på väg mot mig.
De gjorde tre stopp på vägen innan de var framme och väl framme så fick jag lov att ta det lite försiktigt innan jag kunde klappa henne.
Men det tog inte lång stund förrän hon stod helt lugnt vid mig och det var en skön känsla när hon stod helt lugnt och slöt ögon då jag stod och kliade henne. Att hon kunde slappna av på det viset och stå där helt lugnt säger väl ändå att hon måste ha haft fullt förtroende för mig.
Nu kan jag ärligt säga att jag inte gjorde någon uppoffring att få fram Shettisen utan det var Islänningen som var den som från första början var den intressanta.
Jag nöjde mig med att fota den lille och när jag satt ner och gjorde det så kände jag att det var någon som nosade runt i skallen och örat på mig så nog var hon lite nyfiken allt.

Idag (lite senare då) så ska jag på fotoklubbsmöte men innan mötet så ska jag träffa några vänner för en fika på Fricks.
Nu ska jag se om jag möjligen kan försöka få någon timmes sömn till, känns att det skulle behövas faktiskt.

2 kommentarer:

britta sa...

Vilka charmtroll! Gillar verkligen färgen på Islänningen.
Kul att du förstått och kan känna hur rofyllt och avkopplande det är att vara i närheten av hästar. De flesta i min omkrets är livrädda för dem så jag får aldrig någon respons när jag berättar om såna här upplevelser.
Skönt att veta att i alla fall två personer jag känner vet vad det handlar om :)
Britta

Göran sa...

Ja jag har ju också haft rädsla för dem men nog är det sju gånger mer rofyllt nu när man bara har lite respekt för dem. För respekt ska man ändå ha.